Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klagstorp 2. Kalkbrott - Klaic, Vjekoslav - Klaj (Claijus), Johann, d. ä., tysk grammatiker - Klaj (Claijus), Johann, d. y., tysk författare - Klajetsi, Nerses. Se Armeniska litteraturen, sp. 21. - Klam, sjöv. Se Ankare och Ankarkätting. - Klamamus. Se Clamamus. - Klamath - Klammer. Jfr Ackolad och Parentes. - Klammeri - Klamp - Klampare - Klampenborg, ångsåg - Klampenborg, dansk badort - Klamstoppare - Klamtalja, sjöv. Se Klamstoppare. - Klamydosporer, bot. Se Klamydoter. - Klamydoter - Klamys, grek. Se Dräkt, sp. 927, jämte fig. 1. - Klan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klagshamn, som byggdes 1897—1900 och medelst en 5
km. lång järnväg är förbunden med Tygelsjö station å
Malmö—Trelleborgs järnväg. Taxeringsvärde 2,072,000
kr. (1909), hvaraf 830,000 kr. å cementfabriken
och 800,000 kr. å hamnen. Årstillverkningen är
omkr. 35,000 ton kalk och 10,000 ton flintsten i
kalkbrottet, 1,500 ton bränd kalk och 5—6 tusen ton
gödningskalk. Hamnen anlöptes 1907 af 732 ankomna och
afgångna fartyg om 61,471 ton, hvaraf 230 om 37,561
i utrikes fart.
2. Wbg.
Klaić [kla’itj], Vjekoslav (Alojs), kroatisk
historiker, f. 1849 i Slavonien, var 1883—93 docent
i Balkan-halföns geografi vid Agrams universitet
och blef 1893 professor i historia därstädes. Bland
hans många lärda arbeten märkas: Bosna, Zemljopis
(Bosniens geografi, 1878), Opis zemalja, u kojih
stanuju Hrvati (Beskrifning på länder, där kroater
bo, 1880—83), Poviest Bosne do propasti kraljevstva
(Bosniens historia till kungarikets undergång, 1882;
tysk öfv. 1885), Slavonija od X. do XIII stoljeća
(1882, tysk öfv. 1883), Poviest Hrvata I (Kroaternas
historia, 1898).
A—d J.
Klaj (Clajus), Johann, d. ä., tysk grammatiker,
f. 1535, d. 1592, verkade flera år som skolman och
blef 1574 predikant i Bendeleben i Thüringen. Han
utgaf bl. a. åtta böcker latinska och sex böcker tyska
dikter samt en tysk grammatik, Grammatica germanicæ
linguæ (1578; ny uppl. 1894). Se biogr. af Perschmann
(1874).
Klaj (Clajus), Johann, d. y., tysk författare,
f. 1616, d. 1656, blef 1644 lärare vid S:t
Sebaldus-skolan i Nürnberg och 1650 predikant i
Kitzingen. Jämte S. von Birken och G. Ph. Harsdörffer
var han en af hufvudmännen för Nürnbergska
skaldeskolan. I förening med de sistnämnde stiftade
han skaldeförbundet Die schäfer an der Pegnitz
(Pegnitzschäferorden) och författade Pegnesisches
schäfergedicht (1644) samt en mängd andliga sånger och
flera s. k. ”geistliche trauer- und freudespiele”: Die
auferstehung Jesu Christi, Die höllen- und himmelfahrt
Jesu Christi, Herodes der kindermörder, Engel- und
drachenstreit m. fl. Se Tittmann, ”Die Nürnberger
dichterschule” (1847).
Klajetsi, Nerses. Se Armeniska litteraturen, sp. 21.
Klam, sjöv. Se Ankare och Ankarkätting.
Klamamus. Se Clamamus.
Klamath [klä’məth], flod i Förenta staterna,
aflopp för Klamathsjöarna i södra Oregon och norra
Kalifornien, flyter genom Kaskadbergen och utfaller i
Stilla hafvet under 41° 33′ n. br. Längd 435 km. K. är
segelbar för mindre ångare 64 km. från mynningen samt
rik på lax och guld.
J. F. N.
Klammer, ty. (eg. krämpa; ordet är släkt med
sv. klämma), boktr., ett parentestecken, som har
utseende af två hakar: [ ]; ett i tabeller, nottryck
o. s. v. brukadt sammanfattningstecken, som har detta
utseende {. Jfr Ackolad och Parentes.
Klammeri (af da. klammer, fr. clameur, lat. clamor,
rop, skrikande), gräl, träta, högröstadt kif.
Klamp, sjöv., ett groft trästycke, som fastspikas vid
två eller flera andra för att hålla dem tillsammans.
L. H.*
Klampare, arbetsförman vid brädgårdarna, som har till
uppgift att sortera virkesutfallet från
sågverken. Denna sortering, som sker i sex klasser, är något
olikartad vid de olika verken.
W. E—n.
Klampenborg, ångsåg om 6 ramar i Njurunda socken,
vid Ljungans utlopp, tillhör Tunadals aktiebolag och
var 1909 taxerad till 200,000 kr.
Klampenborg, dansk badort, 11 km. n. om Köpenhamn,
vid Öresund, i sydöstra hörnet af Dyrehaven (se
d. o.). K. har sedan 1845 både brunnsinrättning
samt varm- och kallbadanstalter och är för sitt
vackra läge mycket besökt af främlingar. Sedan 1863
är K. förenadt med Köpenhamn genom en järnväg,
som 1897 fortsattes längs kusten till Helsingör.
E. Ebg.
Klamstoppare, sjöv., en under ett kättingsdäcksklys
sittande, böjd järnarm, som är rörlig kring en
vertikal axel och, då en i armens fria ända fäst
talja, klamtaljan, anhalas, stryper
åt (stoppar) kättingen mot kanten af klyset.
H. W—l.
Klamtalja, sjöv. Se Klamstoppare.
Klamydosporer, bot. Se Klamydoter.
Klamydoter l. Klamydosporer, bot., ett slags på könlös
väg alstrade hvilceller, som utvecklas hos ett antal
svampar (Hemibasidii, Uredineæ, Mucor m. fl.). De
uppstå vanligen interkalärt ur hyfer, som åtminstone
i de flesta fall skulle alstra sporangier eller
andra reproduktionsorgan och hvilkas utveckling
därigenom afbrytes. Klamydoterna upptaga näringen
från närgränsande celler och tilltaga i omfång;
väggarna förtjockas, och färgämne uppträder ofta
i cellväggen. Vid groningen utväxa klamydoterna
i regel direkt till sporangier eller basidier.
G. A. (G. L—m.)
Klamys, grek. Se Dräkt, sp. 927, jämte fig. 1.
Klan (af gael. cland l. clann, säd; barn,
ättlingar), eng., betecknar, i fråga om de
på Irland och i de skotska högländerna fordom
beståndande släktsamhällena, dels en af en höfding
styrd stam, dels flera stammar, som åberopa en
gemensam stamfader. En klan omfattade i äldre
tider två klasser: 1) stammedlemmar och 2) trälar,
brottslingar och främlingar. Till plats i första
klassen berättigade först och främst börd (äkta eller
erkänd oäkta), adoption och stammen bevisade tjänster;
dit räknades vidare främlingars söner med kvinnor af
första klassen samt, efter vissa släktled, ättlingar
af andra klassen. Hvar stam hade sin höfding eller
konung, rig (jfr fnod. ríkir), och omfattade flera
ätter eller, rättare sagdt, kommuner, fine l. sept,
som hade sina särskilda hufvudmän, i högländerna
kallade chieftains. Ätterna hade sig anvisad en
viss del af stammens område; åkerjord och betesmark
skiftades i lotter, som ättmedlemmarna innehade i
tur. Inom hvarje ättkommun funnos flera gårdar; på
gården satt familjens hufvudman, aire, hvilken, som
representant för hela familjen, utöfvade rättigheten
att uppträda som vittne, edgärdsman och borgesman. För
att vara aire fordrades en viss förmögenhet. Men som
hos de keltiska folken lika arfsrätt var gällande,
hände det ofta, att ingen bland arftagarna ensam
hade tillräckligt stor förmögenhet för att kunna
följa en afliden aire i värdigheten. Arfvingarna
fortforo då att lefva i bo oskifto som en familj
(a joint and undivided family) och valde bland sig
en hufvudmän. Bland stammedlemmarna uppstod med
tiden en aristokrati af olika grader, i det att,
vid tilltagande folkmängd och förmögenhetens olika
tillväxt, de rikare släkterna tillegnade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
