(1876; de två kanslererna äro Gortjakov och Bismarck). Hans historiska arbeten La poésie polonaise au XIX:e siècle (1862) och Une annexion d’autrefois (1869; Unionen i Brest-Litowski) visa tydligt författarens ståndpunkt. Af hans romaner är en, Rufin Pietrowsky, öfv. på svenska (”Rufin Piotrovsky, en polsk ädlings öden uti rysk fångenskap”, 1863). Hans Causeries Florentines prisbelönades af Franska akad. 1869 utnämndes K. af Beust till hofråd i österrikiska utrikesministeriet, men tog efter utbrottet af 1870—71 års fransk-tyska krig afsked, uppehöll sig några år uti Italien och blef sedan styrelseledamot i den österrikiska ”Länderbank”. K:s politiska ståndpunkt var utprägladt polsk-fransk och antitysk. Lll. Kladd (holl. kladde, eg. smuts), handelsbok, i hvilken köpmannen omedelbart i tidsföljd inskrifver de löpande affärerna (prima nota); första utkastet till en skriftlig uppsats. (Jfr Koncept.) Kladderadatsch (ett nordtyskt utrop), en i Berlin utkommande, af David Kalisch 1848 uppsatt veckoskämttidning, som odlar hufvudsakligen den politiska satiren. Tidningen redigerades 1886—1908 af J. Trojan. Bland dess medarbetare ha E. Dohm, R. Löwenstein och tecknaren W. Scholtz varit särskildt omtyckta. Se ”Der K. und seine leute 1848—1898” (1898). Kladno, stad i bömiska distriktet Smichow, 24 km. n. v. om Prag. 18,573 inv. (1900), mest tjecher. Rika stenkolsfält samt järngrufvor och järnverk, vid hvilka omkr. 5,000 arbetare äro sysselsatta och som årligen lämna omkr. 235,000 ton järn och stål. I stenkolsreviret äro omkr. 10,000 arbetare anställda. (J. F. N.) Kladodie, bot. Se Fyllokladie. Kladomani (af grek. klados, gren, och mania, abnormitet), bot., abnormt rik förgrening af en växt. Kladrub, by i Böhmen, distriktet Pardubitz, vid Elbes högra strand. 729 inv. (1900), tjecher. Kejserligt österrikiskt hofstuteri, som existerade redan i början af 1600-talet och levererar särskildt paradvagnshästar af gammal spansk ras till hofstallet i Wien. B. C—m. Kladsko, tjechiska namnet på Glatz (se d. o.). Klaff (ty. klappe, fr. clef, eng. key), mus., den mekanism, hvarigenom ett ljudhål på ett träblåsinstrument kan öppnas eller tillslutas. Äfven på bleckinstrument — där numera nästan uteslutande ventiler användas (se Ventil) — har klaffsystemet förr tillämpats: så ganska länge på bygelhornet och på kenthornet (se dessa ord). A. L.* Klaff, anat. Se Valvel. Klaffinsufficiens (af lat. insufficientia, otillräcklighet), med. Se Blåsljud, sp. 806, och Hjärtsjukdomar, sp. 868. Klaffstenos (af grek. stenos, trång, smal), med. Se Blåsljud, sp. 806, och Hjärtsjukdomar, sp. 868. Klafreström, järnbruk med masugn, stångjärnssmedja, gjuteri och mekanisk verkstad, beläget i Nottebäcks socken, Kronobergs län, vid K:s järnvägsstation å Växjö—K.—Åsheda järnväg och det korta vattendraget mellan Änghultssjön och Norrsjön. Vid bruket tillverkas handelsgjutgods, landtbruksredskap m. m.; dess kyrko- och ventilationsugnar äro bekanta. Det tillhör kapten J. M. Ekströmer å Fågelfors, som inom socknen eger K., Kålshult m. m., 4 3/4 mtl, tax. till 366,500 kr. (1909), hvaraf 33,000 kr. å K. bruk samt 29,600 kr. å kvarn och såg. Wbg. Klafreström—Åsheda järnväg. Se Växjö—Klafreström—Åsheda järnväg. Klafve (Klofve), föremål med två skänklar afsedda att lägga kring annat föremål för att sammanhålla detta. 1. Kreatursbindsle, bestående af två stycken, hvilka som en ring fästas kring djurets hals. — 2. (Kuberingsklafve), skogsv., instrument för mätande af trädens diameter. Det består af en måttstock, som är försedd med en vinkelrät mot denna utgående fast arm och oftast en annan, som är skjutbar på måttstocken och som städse står parallellt med den fasta armen. Vanligen göras klafvarna af stål, då de hålla sig fullt precisa, mera sällan af trä, enär dessa lätt glappa eller gå trögt. Man ser stundom enarmade klafvar, hvarå den nyssnämnda skjutbara delen saknas och på hvilka afläsandet af trädens diameter därigenom blir mindre säkert. Stundom har man sökt förse klafvarna med en del särskilda uppgifter. Så kan man exempelvis å Fellenius’ klafve omedelbart afläsa trädens kubikmassa, å Shermans och å Löfs stockars värde o. s. v. Se Höjdmätning 3, med fig. — 3. På äldre svenska mynt: två korslagda pilar (se Krona och klafve). 1. H. J. Dft. 2. W. E—n. Klagande, jur., kallas den, som besvärar sig öfver myndighets beslut eller åtgärd, för att däri vinna rättelse hos öfverordnad myndighet. E. K. Klagenfurt (slov. Celovec), hufvudstad i österrikiska hertigdömet Kärnten, 446 m. ö. h., vid Glan, en bifiod till Drau. 24,284 inv. (1900), 92 proc. tyskar, 7 proc. slovener. Staden är väl och regelbundet byggd samt består af en inre stad och fyra förstäder. Dess centrum bildas af Neuer platz, på hvilken stå en 1590 uppförd stenbrunn med bilden af en lindorm (stadens vapen) och en 1873 rest staty af Maria Teresia. K. är säte för Kärntens ståthållarämbete och landesgericht m. m., landtdagen och furstbiskopen af Gurk. Det har obergymnasium, biskopligt seminarium, industri-, bergs- och landtbruksskola m. fl. läroanstalter, museer (det historiska museet Rudolfinum och naturhistoriskt museum), landsarkiv. Tobaks-, järn- och läderindustri. Den omgifvande trakten är rik på borgruiner och ståtliga nya slott. — Staden nämnes första gången 648 och har sedan 1518 varit Kärntens hufvudstad. 1809 refvo fransmännen dess fästningsverk, i hvilkas ställe senare anlagts en Ringstrasse, som skiljer den inre staden från förstäderna. Staden är genom en 4 km. lång kanal förenad med Wörthsjön (21 kvkm.). (J. F. N.) Klagodag (Allmän klagodag) kallas i Sverige den dag, på hvilken öfver hela riket gudstjänst med predikan öfver för dagen särskildt bestämd text hålles med anledning af en konungs frånfälle. Klagosång. Se Elegi. Klagshamn. Se Klagstorp 2. Klagstorp. 1. Socknar i Malmöhus län. Se Västra Klagstorp och Östra Klagstorp. — 2. Kalkbrott i V. Klagstorps socken, Malmöhus län, tillhörigt det 1896 bildade Klagstorps kalkbrotts aktiebolag (aktiekapital 1,530,000 kr.), som därjämte inom socknen eger kalkbränneri (med en ringugn i 14 afdelningar), en kalkgödningsfabrik (med 2 desintegratorer) samt hamnanläggningen