Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klinga - Klingberg, Anders Gustaf - Klingbord - Klingdikt - Klingenberg, Povl - Klingenberg, Karl. Se Nordenflycht, H. Ch. - Klingenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Klingberg-Klingenstierna
helhet. Låta någon springa öfver klinga n, ej
lämna pardon.
Klingberg, Anders Gustaf, skolman, läroboksförfattare,
f. 10 april 1842 i Sköldinge i Södermanland. K., som
blef student i Uppsala 1860 och 1869 promoverades
till filos. doktor, var skoladjunkt i Uppsala
1867-72, blef lektor i latin och grekiska 1872 vid
Karlstads och 1881 vid Strängnäs högre allmänna
läroverk samt var 1881-1908 rektor där. Såsom
uppfostrare och rektor åtnjöt K. ett stort och
berättigadt anseende. I skolorganisatoriskt
hänseende har han uttalat den åsikten, att vårt
svenska undervisningsväsen redan nu är demokratiskt
samt att, då de allmänna läroverken och de högre
bildningsanstalterna själfklart ha andra uppgifter
än folkskolan, man icke med sådana öfverbyggnader
på denna, där det skall läsas t. ex. tyska, kan
fylla hvad han kallat "den där glappan mellan de
bildade och de mindre bildade, eller, rättare sagdt,
de nationellt folkskolebildade". K. har författat
bl. a. Kants kritik af Leibnizianismen (1869)
samt, i förening med G. Sjöberg, Svensk stilistik
(1870; 8:e uppl. 1902, omtr. 1904), Lärobok i logik
(1871; 9:e uppl. 1910) och Lärobok i antropologi
(1872; 7:e uppl. 1899). K. har därjämte utgifvit
skol-upplagor af Ciceros "Cato major de senectute"
(1874; 4:e uppl. 1901) och "Orationes in Cati-linam
prima et secunda" (1904) samt öfversatt och bearbetat
en serie föreläsningar af Leipzigprofessorn Otto Kirn
under titeln Vår tids etiska lifs-åskådningar (1909).
R. N-n.
Klingbord 1. Klingsystem, skogsv., två eller flera
klingor, ställda så, att man på dem kan söndersåga
mindre timmer. Kantning af sådant virke sker vanligen
i ram. W. E-n.
Klingdikt (ty. klingdicht), under 1600- och 1700-talen
allmänt och senare någon gång användt namn på sonett
(se d. o.).
Klingenberg, Po vi, grundläggare af Danmarks
postväsen, f. 1615 i Hamburg, d. 1690, var köpman
i sin fädernestad, kom i en affärsangelägenhet
till Danmark 1652 och blef 1653 generalpostmästare
samt införde ett ordnadt postväsen i Danmark och
hertigdömena. 1655 blef han amiralitetsråd, adlades
1669 och var 1671-74 medlem af statskollegiet och
sedan 1679 af kommerskollegiet. Han användes 1665-71 i
flera diplomatiska beskickningar till Holland. Under
kriget 1658-60 och senare försträckte han regeringen
stora penningsummor, erhöll därför flera gods,
samlade en förmögenhet, som han dock förlorade,
och måste för gäld 1685 afstå postväsendet till
Kristian V:s oäkta son, Kristian Gylden-löve.
E. Ebg.
Klingenberg, Karl. Se Nordenflycht, H. Ch.
Klingenstierna, Samuel, matematiker, fysiker, sonson
af biskopen S. Klingius (adlad Klingenstierna),
f. 18 aug. (g. st.) 1698 på Tolefors i Kärna
socken, Östergötland, d. 26 okt. 1765 i Stockholm,
blef student i Uppsala 1716 och egnade sig där
åt lagfaren-heten. Af en händelse kom han att
taga kännedom om Gestrinius’ edition af Euklides’
elementa och fattade därigenom håg för matematiken,
i hvilken vetenskap han till en början erhöll enskild
undervisning . af A. G. Duhre, som den tiden var
bosatt i närheten af Uppsala. Sedan gjorde han sig
på egen hand förtrogen med de förnämsta arbetena inom
den högre
matematiken och antogs 1720 till medhjälpare vid
recensionerna i "Acta literaria Suecise", men begaf
sig redan s. å. till Stockholm, där han inskrefs som
tjänsteman i Kammarkollegium. Då emellertid hans håg
fortfarande stod till matematiken, återvände han 1723
till Uppsala och öppnade där en matematisk skola. Som
helmfeltsk resestipendiat företog han en utrikes
resa, först till Marburg, där han under Kr. Wolf
studerade experimentalfysik, därefter till Basel,
hvarest han lefde i förtroligt umgänge med Jean
Ber-noulli, samt slutligen till Paris och London,
på hvilka båda ställen han välvilligt mottogs
af de förnämste då lefvande matematikerna. Under
sin vistelse i Marburg utnämndes han, genom Wolf
s bemedling, 1728 till professor i matematik vid
Uppsala universitet, dit han återkom 1731. Då de
matematiska ämnena 1750 fördelades på två professurer,
öfvertog K., enligt eget val, fysiken, men erhöll
redan 1752 beständig tjänstledighet jämte pension
för att uteslutande kunna egna sig åt matematiskt
författarskap och särskildt åt utarbetande af en kurs
i artillerivetenskapen. Denna kurs blef dock aldrig
fullbordad, enär K. 1756 kallades till informator
för kronprins Gustaf, en befattning, hvarifrån han
på grund af tilltagande sjuklighet erhöll befrielse
1764. 1756 hade K. erhållit kansliråds-, 1762
statssekreterartitel. Han ligger begrafven å Lofö
kyrkogård vid sidan af 0. v. Dalin under en för dem
gemensam, af Lovisa Ulrika uppförd minnesvård. K. var
led. af Vet. akad., Vet. soc. i Uppsala och Koyal
society i London samt korresponderande ledamot af
Académie des sciences i Paris. - K. G. Nordin skref
hans "Minne" (i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1786",
V, 1813).
K. ådrog sig den vetenskapliga världens uppmärksamhet
först genom två små uppsatser i "Acta literaria
Suecise" (1723) rörande ett sätt att bestämma
atmosfärens höjd och rörande en förbättrad
konstruktion af termometrar; det var ock som
fysiker och särskildt i egenskap af optiker, som han
förvärfvade sig sin europeiska ryktbarhet. Newton
hade nämligen med stöd af sina experiment uppställt
en lag för ljusstrålarnas dispersion, hvilken, om den
varit sann, skulle ha omöjliggjort konstruktionen af
akromatiska tuber. Visserligen hade Euler, hänvisande
på ögats inrättning, dragit i tvifvelsmål riktigheten
af Newtons lag, men icke lyckats bringa frågan fullt
på det klara. K. upptog saken till ny behandling
och visade (i Vet. akad:s handl., XV, 1754) rent
geometriskt, att Newtons lag i dubbelt af seende
innebar en själ f motsägelse, meddelade detta åt
den berömde glassliparen Dollond, fick genom dennes
experiment full bekräftelse på riktigheten af sin
åsikt och gaf därigenom anledning till införande
af akromatiska tuber. K., som själf var en of vad
glas-slipare, gjorde sedermera teorien för tuber
till föremål för en utförligare behandling i de båda
skrifterna Om ljusstrålars aberration (Vet. akad:s
handl.,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
