Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 273-274 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klinkowström 3. Leonhard - Klinkowström 4. Ture Gustaf - Klinkowström 5. Ture Leonhard - Klinkowström 6. Axel Leonhard - Klinkowström 7. Rudolf Maurits - Klinkowström 8. Axel Alexander Camille Rudolf Emanuel - Klindworth, Karl - Klinga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IV, 1908). 1715 blef K. sekreterare vid kansliets
tyska expedition, författade en 1716 mot Preussen
riktad skrift om pommerska sekvestern och försvarade
1726 accessionen till hannoverska alliansen i en
stridsskrift ("Svar på en god väns bref från landet"
etc., tr. på franska i Holland), som förskaffade honom
från England en belöning af 200 pd st. S. å. .fick
han kansliråds titel och utnämndes till envoyé vid
preussiska hofvet.

3. Leonhard K., friherre, den föregåendes broder,
kansliämbetsman, f. 1685, d. 1759, uppbar från 1734
i många år en fransk pension å 2,000 plåtar mot
åtagandet att meddela den franske ambassadören i
Sverige alla hemligheter, som inom kansliet kommo
till hans kännedom. Han blef 1739 kansliråd, 1743
tillika öfverpostdirektör, 1747 statssekreterare
(n. h. o. v.), 1750 led. af Vet. akad. och 1759
friherre (ej introducerad). – 4. Ture Gustaf K.,
friherre, den föregåendes broder, ämbetsman, f. 1693,
d. 1765, frän 1758 kansler och direktor för pommerska
regeringen samt 1759, jämte brodern Leonhard, upphöjd
i friherrligt stånd. – 5. Ture Leonhard K., friherre,
den föregåendes son, f. 1735, d. 1821, president
i Wismarska tribunalet 1782–99, blef en af rikets
herrar 1795 och öfver-stemarskalk hos drottning
Fredrika 1797. – 6. Axel Leonhard K., friherre,
den föregåendes son, f. 1775, d. 1837, sjömilitär,
led. af Krigsvet. akad. 1823, gjorde sig känd genom
Bref om de Förenta staterna, författade under en resa
i Amerika 1818–20 (2 dlr, 1824, med atlas).


7. Rudolf Maurits K., friherre, den föregåendes son,
politiker, militär, författare, f. 8 aug. 1816
i Stockholm, d. där 20 nov. 1902, blef, efter
att ha genomgått krigsakademien å Karlberg,
1836 underlöjtnant i Ingenjörkåren och 1844
generalstabsofficer samt avancerade till öfverste i
armén och i generalstaben (1864). Han var 1852–59
stabschef i andra militärdistriktet och 1858–66
militärattaché i Wien. Som författare i militära ämnen
utvecklade han både flit och intresse, uppgjorde (1849) ett
detaljeradt förslag till generalstabens ombildning,
utgaf Historiska uppgifter rörande svenska
generalstabens organisation (s. å.) och "Arkiv till
upplysning om svenska krigen och krigsinrättningarnas
historia" (bd I, 1854) samt utarbetade Krigsbryggematerial
för svenska armén (1855-56) och de tre
första delarna af "Tjenstgöringsreglemente för
armén" (1858). Som medlem af riddarhuset deltog
K. fr. o. m. 1844 i alla ståndsriksdagar (med
undantag af riksdagarna 1859–60 och 1862–63) och var
vid flera af dem medlem af statsutskottet. Vid sista
ståndsriksdagen uppträdde han som ifrig motståndare
till representationsförslaget. Som led. af Första
kammaren 1877–99 (för Älfsborgs län) gjorde han sig
bemärkt som en ganska originell personlighet och var
riksdagens kanske allra flitigaste och utförligaste
debattör samt författare af de
mest omfångsrika och grundliga motioner. På samma
gång han var ifrig protektionist och orubblig
anhängare af indelningsverket, var han ock en af
grundskatteafskrifningens förkämpar samt en af de i
början ytterst få, som i Första kammaren talade för
en rösträttsreform. Mest karakteristisk för honom
torde dock kanske vara hans ihärdiga sträfvan att
åvägabringa nedprutningar hela statsregleringen
utefter. Kunskapsrik, flitig och intresserad
historiker och samlare af arkivalier, utvecklade han
dessutom rätt betydande författarverksamhet förutom
den redan omnämnda i militära ämnen. Så utgaf han
bl. a. "Tidskrift för svenska ingenieurer" (i förening
med F. V. Leijonancker, 1850–52), "Riksrådet och
fältmarskalken m. m. grefve Fredrik Axel von Fersens
historiska skrifter" (8 dlr, 1867–72; Fersen var
K:s farmors far) och "Le comte de Fersen et la cour
de France" (2 bd, Paris 1878) samt skref Jordbrukets
hjelp och nöd (1867), Grundskatterna samt rustning och
rotering (1875) och Lediga stunders vittra tidsfördrif
(1883). K. blef led. af Krigsvet. akad. 1851.

8. Axel Alexander Camille Rudolf Emanuel K.,
friherre, den föregåendes son, zoolog,
vitterhetsidkare, f. 24 dec. 1867 i Darmstadt,
filos. doktor i Würzburg 1895, var docent i
zoologi vid Stockholms högskola 1895–1904. Han har
företagit flera vetenskapliga forskningsfärder,
såsom 1890 till Spetsbergen, hvarifrån han
lämnat skildringar i Tre månaders dag (1891),
1891–92 till Surinam, och 1903–04 som deltagare
i den antarktiska undsättningsexpeditionen. 1909
och 1910 gjorde han resor på Island. Bland hans
zoologiska arbeten må nämnas Untersuchungen uber
den scheitelfleck bei embryonen von schwimmvögeln
(1891), Beiträge zur kenntnis des parietalauges
(1893), Zur anatomie der Pipa americana (1894),
Zur anatomie der edentaten (1895), Beiträge
zur kenntnis der eireifung und befruchtung bei
Prostho-ceracus vitatus (1897). – K. har framträdt
som författare med Sägner och sånger (1893),
Svipdag Egilssons saga (1894), Fornsånger (1895),
den dramatiska dikten Frödis (1898), Jägarlåtar
(s. å.), operatexten Valdemarsskatten (s. å.;
tonsatt af A. Hallen), jaktskildringen Örnsjötjuren
(1906) och sorgespelet Olof Trätälja (1908), som
1907 erhöll Svenska akad:s stora pris. K:S diktning
utmärker sig i allmänhet för mycken versifika-torisk
schwung och behandlar förtroget fornnordiska ämnen.

2. J. Th. W.
7. T–s.

Klindworth, Karl, tysk pianist, f. 1830 i Hannover,
elev af Liszt, var 1854–68 pianolärare i London
och 1868–84 professor vid konservatoriet i Moskva,
dirigerade därefter jämte Bülow och Wüllner de
filharmoniska konserterna i Berlin och öppnade
där ett pianoinstitut, som 1893 sammanslogs med
Scharwenkas konservatorium. Han har verkställt
ett mycket förtjänstfullt klaverutdrag af Richard
Wagners "Nibelungen"-tetralogi samt redigerat
upplagor af Chopins verk och Beethovens sonater.

E. F–t.

Klinga, det långa, smala, raka eller något
krokiga, med en eller två eggar försedda järn- eller
stålstycket af ett hugg- eller stickvapen (dolk,
värja, svärd, sabel, huggare, bajonett), hvarmed hugges
eller stickes (se fig. i art. Dolk o. Bajonett);
äfven vapnet (i synnerhet sabel eller värja) i dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>