301 Klippingshandskar-Klipptempel 302 samma valör (1603), äfvensom rombiska å 10 (1610) och 5 mark (1610-12!) samt i silfver kvadratiska å 4 (1603, 1604), 2 (1603, 1604) och l mark (1598). Två guldklippingar å 8 och 5 mark äro här af bildade Fig. 6. Guldklipping 1603. <fig. 60. 7); teckningen å den förras åtsida påminner om blodklippingarna. Den senare är synnerligen tarf- Fig. 7. Guldklipping (Karl IX:s) 1611. ligt utförd. Under Gustaf II Adolfs tid slogos koppar-tlippingar i Säter 1624-29 å 2, l och Va-öres och lyrks valör, i Arboga 1626-27 af öres valör. Fig. 8 Fig. 8. Fig. 9. Fig, 8 o. 9. Kopparklippingar 1625. o. 9 visa, med hvilken vårdslöshet man skötte präglingen af dessa klippingar. I Danmark slogos klip-pingar af Kristian III 1535 och af Fredrik II 1563 -65. I Tyskland slogos stundom under 1500-talets -senare del nothklippen, likaså i Nederländerna och Belgien. Under 1600-talet präglades stundom i Tyskland medaljer i klippingsform. Från klippin-garna i egentlig mening äro att särskilja de en och annan gång förekommande afpräglingarna å fyrkantiga plans af cirkelformiga myntstämplar. Jfr P l å t- Hs Hd. Klippingshandskar. Se Handske. Klippingspenning. Se K l i p p i n g. Klippkängurusläktet, zool. Se Kängurudjuren. Klippormen, zool. Se Python. Klippseglaren, zool. Se Seglarna. Klippsvalan, Berg- 1. Stensvalan, Hirundo 1. Clivicola rupestris, zool., hör till svalornas familj, tättingarnas ordning och fåglarnas klass. Den blir 15 cm. lång, har obetäckta näsborrar och föga klufven stjärt, öfre kroppsdelarna äro matt jordbruna, vingarna och stjärten svartaktiga, den senare med gulhvita fläckar, framhalsen och frambröstet smutsigt brunhvita och öfriga undre delar jordbruna. Denna svala är hemma i Medelhafsländerna och mellersta Asien ända till Kina. Den är mindre sällskaplig än samsläktingarna och flyger jämförelsevis långsamt, nästan sväfvande. Sitt bo anbringar den på en klippvägg, antingen i ett hål eller under framskjutande stenar, ofta icke synnerligen högt. uppe. C. E. S.* Klipptempel 1. Grott-t'e m p el. I klippan uthuggna rum för gudstjänsts firande stå både till ändamål och utförande i nära frändskap med de s. k. klippgrafvarna (se d. o.). Särskildt är detta fallet inom den egyptiska kulturen. Klipptempel anträffas utmed Nilen, vid Abusimbel (se fig. å pl. II till art. Egypten) och ett vid Girscheh i Nubien. Å de förra prydes fasaden med utmejslade kolossal-stöder; det senare har en fritt tillbyggd förgård. Det inre utgöres af väldiga, ur klippan uthuggna salar med pelare och kolossalstoder samt smärre rum. - Klipptemplens egentliga land är dock Indien, där de förekomma i stort antal och af flera olika typer. En grupp utgöres af de s. k. vihära, ett slags klosteranläggningar i form af grottor med ett större rum för den gemensamma gudstjänsten och celler för de buddistiske munkarna, för öfrigt sinsemellan tämligen olika till grundplanen. De s. k. chaitja (cäitya) bilda en annan grupp. Till ändamål och grundplan likna de ej obetydligt de kristna kyrkorna med förhall, treskeppigt långhus, kor-rundel och på altarets plats en relikgömma (stupaj dagop). Imiterade tunnhvalf och kolonner af mycket växlande former förekomma. Typen tillhör både den buddistiska och den bramanska tiden, i senare fallet med bilder af bramanska gudomligheter. Det mest storartade templet af denna art finnes i Karli (se d. o. med fig.), om hvilket en öfver ingången befintlig inskrift från l:a årh. f. Kr. säger, att det är oöfverträffadt. Till de äldre och viktigare höra ock klipptemplen från Ajanta n. ö. om Karli i de berg, som skilja Deccans högland från Taptidalen. Där förekomma målningar behandlande Buddhas lif. Senare äro de vid Kanheri på ön Salsette n. om Bombay, 109 till antalet. De största och i arkitektoniskt hänseende viktigaste äro klipptemplen från Ellora, af hvilka de äldsta gå tillbaka till buddistisk tid; men de största äro af bramansk-hinduiskt ursprung. Till dessa höra de fristående klipptemplen, uthuggna så att säga ur ett enda stycke samt omgifna af ur berget uthuggna gårdar och pelarhallar. Höjdpunkten af denna stil är uppnådd i det berömda Käilasa-templet (se af bildning till art. Ellora) med skulpturer af civaitiska gudomligheter och scener ur de båda stora nationaleposen Mahäbhärata och Eämäyana. Till något senare tid - förmodligen 700-800-taien Ord, som saknas under K, torde sökas under C.