Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 299-300 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klipping

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Kristian II:s klipping 1519.

Fig. 2. Gustaf Vasas klipping 1521.

Fig. 3. Kvadratisk klipping, slagen för Gustaf I 1556.

Fig. 4. Rombisk klipping, slagen för Gustaf I 1557.

Fig. 5. Hertigarna Johans och Karls s. k. unions- l. blodklipping 1568.

1519—23 mera än 360,000 mark. Kristian fick af
det missnöjda folket så i Danmark som i Sverige
vedernamnet ”kung Klipping”. När Gustaf Vasa ställt
sig i spetsen för resningen mot Kristian och danskarna
och för sådant ändamål behöfde penningar, stod för
honom ingen annan utväg öppen än att följa det dåliga
exemplet. De danska klippingarna (fig. 1) visa å ena sidan
en väpnad konung (antagligen Kristian), å den andra skölden med
de tre leoparderna. De svenska (fig. 2) ha å den
ena sidan likaledes en väpnad konung (sankt Erik
eller helt enkelt ett återgifvande af bilden å
de danska klippingarna), å den andra en sköld med
två korslagda pilar och vinklarna tre kronor och ett G.
Dessa klippingar slogos 1521 i Hedemora och Söderköping; de
skulle vara 3 1/4-lödiga. I början slogos 96, sedermera
112 på den lödiga marken, och värdet sattes till
18 penningar. Missnöjet med dessa klippingar blef
allt starkare, i synnerhet som från 1522 vid sidan
af dem slogs ett godt ”rundt mynt”. I början af 1524
sänktes värdet till 12 penningar, men allmogen, icke
nöjd härmed, ”vederlade” klippingarna, och konungen
måste låta därvid bero. Dessa klippingar voro
således nödmynt. Senare slogos klippingar,
som icke hade sådan karaktär, utan voro jämgoda med
det runda myntet. Man har haft för sed att bland
dem skilja mellan fyrkantiga och rutformiga, en
terminologi, som är förkastlig, då äfven de rutformiga
äro fyrkantiga; det är bättre
att kalla dem kvadratiska och rombiska. För Gustaf
I slogos 1543 på Svartsjö kvadratiska klippingar på
15, 12, 4 och 2 öre — mynträkenskaperna omtala äfven
stycken på 16 öre (= 2 mark), men intet sådant
är bevaradt —, år 1544 slogos därstädes måhända
12-öres. Med anledning af kriget mot Ryssland
slogos i Åbo kvadratiska klippingar å 16,
12, 8, 4 och 2 (fig. 3) öre, 1557 rombiska å 16,
8 (fig. 4) och 4 öre. Erik XIV slog rombiska
klippingar å 16 (1562—68), 8 (1562—68), 4 (1562—64)
och 2 (1562—64, 1566) öre. Då hertigarna
Johan och Karl börjat resningen mot brodern,
slogo de i Vadstena rätt prydliga rombiska
silfverklippingar å 8 (fig. 5), 4, 2, 1 och 1/2 mark
(= 4 öre). De kallades fordom unionsklippingar
l. blodklippingar. Det senare namnet uppgifves
bero därpå, att hertigarna lånat åtminstone en del
af det silfver, som behöfdes för myntningen, af det
skadestånd, som lämnats grefvinnan Märta Sture för
mordet på hennes make och två deras
söner. Johan III slog rombiska klippingar å 8 (1570),
4 (1568—72), 2 (1568—72) och 1 mark (1569—72) samt 4
öre (1568—70,1572), kvadratiska å 8 (1591—92) och 4
(1590—92) öre. För Karl IX slogos klippingar i guld
och silfver: i guld rombiska å 8 mark (1587, 1589,
1599), kvadratiska af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>