333 Kloral-Kloritsten 334 Härpå beror, att klor bleker färgämnen af organiskt ursprung och förstör illaluktande förruttnelse-produkter. P. T. C. (H. E.) Kloräl, kem.j en produkt, som bildas vid inverkan af klor på alkohol (däraf namnet). Den är en färglös vätska af genomträngande lukt, kokar vid 98° och är sammansatt enligt formeln C C13 CHO (således triklor-aldehyd). Vid förvaring förvandlas (polymeriseras) kloral till metakloral, en fast, hvit massa. Se vidare Kloralhydrat och Sömnmedel. P. T. C. (H. E.) Kloralamid. Se Klor älf orm a m i d. Kloralformamid (vanligen kallad kloral-amid), med. kem., kloral-rnyrsyreamid. Se Sömn-nå e d e 1. Kloralhydrat. 1. Kem., en förening af kloral med vatten, sammansatt enligt formeln C C13 - CH (OH)2, således en tvåatomig alkohol. Blandas kloral med vatten, så bildas under värmeutveckling kloralhydrat, som utgör färglösa, lättlösliga kristaller. Dessa smälta vid 57° och sönderfalla vid 97° under kokning i kloral och vatten. K. användes såsom sömnmedel och som antiseptikum. Vid inverkan af alkaliska vätskor på kloralhydrat bildas kloroform och myrsyra (C C13-CH (OH)2 = C C13 H+H C O O H). - 2. (Vanlig populär benämning kloral) Med. Se Sömnmedel. Klorammo'nium, kem. Se Salmiak. Kloranti, bot., f or gr ön in g (se d. o.). Klörät, kem., salter af klorsyran, C102. OH. Klorsyran är en stark, enbasisk syra, som med baser ger i allmänhet lättlösliga salter. Svårlösligast är kaliumkloratet 1. klorsyradt kali. Kloraten utmärkas däraf, att de vid upphettning af-gifva syre och kvarlämna en klormetall (klorid). Kaliumkloratet ger dock i första hand vid upphettning utom klorkalium öfverklorsyrans kaliumsalt. Tillföljd af den lätthet, med hvilken kloraten afge syre, bilda de med lätt oxiderbara ämnen, såsom kol, svafvel, socker o. d., mycket explosiva blandningar. I vattenlösning verka de däremot till skillnad från hypokloriten ej oxiderande. Kaliumkloratet, som nyttjas till säkerhetständstickor, i fyrverkerikonsten och på laboratorier för beredning af syrgas, tillverkas i stort genom inledning af klorgas i en blandning af kalk och klorkalium. Det är ett tämligen svårlösligt, i tunna, färglösa taflor kristalliserande salt. Sedan 1893 tillverkas kaliumklorat fabriks-mässigt vid Månsbo (Avesta); tillverkningen af klo-rät och perklorat uppgår där till 2,000 ton per år. P. T. C. (H. E.) Klorbensol [-sal], kem. Se Klorid. Klorbly, kem. Se Bly l, sp. 780. Klorbromsilfverpapper 1. Gasljuspapper. Se Fotografi, sp. 999. Klorenkym, bot., detsamma som mesofyll (se d. o.). Klorerande röstning, metall., svafvelmetallför-.eningars (svafvelmalmers) röstning med koksalt, hvarigenom bildas natriumsulfat och metallklorider. De senare bringas i lösning medelst lämpliga, för olika metaller olika lösningsmedel, hvarefter metallerna .utfällas ur de bildade lösningarna. Den kombinerade processen, metallers afskiljande ur svafvelmalmer medelst klorerande röstning, urlakning och fällning, kallas kloreringsprocessen. Se Cement-koppar och Guld, sp. 582. G. H-r. Kloreringsprocessen. Se Klorerande röstning. Kloretyl, kem., ett vid vanlig temperatur gasformigt ämne (kokpunkt 12°), som erhålles vid mätt-ning af alkohol med klorväte i närvaro af klorzink. Användes som bedöfningsmedcl (se d. o.) i rent tillstånd eller tills, med klormetyl; denna blandning betecknas som k l o r y 1. H. ].:. Klorid, kem., benämnes hvarje salt eller ester af klorvätesyran. Syreklorider äro föreningar, som kunna tänkas ha bildats genom klorvätesyra och organiska syror. Klorvätesyra bildar klorider, resp. klorurer, med alla baser. Nästan alla dessa föreningar med baser ha saltkaraktär och äro således starkt dissocierade i ioner; de ge med silfversalter en ostlik hvit fällning af silfverklorid 1. klorsilfver, som icke löses i syror, men lätt löses i ammoniak. Endast hos några få klorider, såsom kvicksilfver-klorid 1. sublimat (se d. o.), är den elektrolytiska dissociationen mycket liten. Starkt positiva metallers klorider lösa sig utan hydrolytisk sönderdelning. De klorider, som saltsyran bildar med svagare baser, äro dol vis svårlösliga och spjälkas (hydrolyseras) alla af vatten till en större eller mindre grad i saltsyra och fri bas, och denna spjälkning går desto längre, ju svagare basen är. Äfven klorens föreningar med organiska alifatiska radikaler (såsom metyl, etyl o. s. v.), föreningar, hvilka kunna anses som motsvarande alkoholens saltsyreestrar, hydrolyseras i beröring med vatten inom en längre eller kortare tid till stor del; så spjälkas t. ex. metyl-klorid 1. klormetyl genom vatten till metylalkohol och saltsyra. Mycket beständigare äro däremot de aromatiska resternas klorider, såsom fenylklorid, vanligen kallad klorbensol. Syrornas klorider, såsom fosforoxiklorid, acetylklorid och andra, hydrolyseras fullständigt och relativt fort af vatten till motsvarande syra och saltsyra. H. E. Klöris, grek. myt. Se C h l o r i s. Klorit Werner (af grek. chlorofs, grön), miner., en grupp af gröna i sexsidiga taflor eller glimmer-lika, icke elastiska fjäll kristalliserande mineral, bildade som en isomorf blandning af vattenhaltigt magnesiumsilikat och vattenhaltigt magnesium-alu-minium-silikat. Efter blandningsdelarnas olika inbördes mängd skiljer man emellan pennin, klinoklor, proklorit o. s. v. Klorit förekommer mycket allmänt tillsamman med järn- och kopparmalmer eller som hufvudbeståndsdel uti bergarterna kloritskiffer, trapp, täljsten, i Sverige vid nästan alla järngrufvor. Den synes i de flesta fall vara en på högre nivåer bildad omvandlingsprodukt af augit eller horn-blände, särskildt vanlig i vittrade diabaser och gabbroarter. P. T. C. (A. Hng.) Kloritskiffer, pctrogr., en lökgrön till svartgrön, föga hård, skiffrig eller fjällig bergart, bestående af mineralet klorit med inblandning af kvarts, fältspat, glimmer eller talk. Den förekommer som underordnade lager bland hufvudsakligen ursystemets bergarter (gnejs, glimmer-, hornblände- och lerskiffrar) samt finnes i åtskilliga länder, äfven flerstädes i Sverige. - En inom den s. k. Dal formation en på Dalsland förekommande finkornig, icke skiffrig, grågrön eller mörkgrön, ganska hård bergart af ungefär liknande sammansättning har blifvit kallad kloritsten. E. E. Kloritsten, petrogr. Se Kloritskiffer. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.