Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klor - Kloral - Kloramid. Se Kloralformamid. - Kloralhydrat. 1. Kem., en förening av kloral med vatten - Kloralhydrat. 2. Med. Se Sömnmedel. - Klorammonium, kem. Se Salmiak. - Kloranti, bot., förgröning (se d. o.) - Klorat - Klorbensol, kem. Se Klorid. - Klorbly, kem. Se Bly 1, sp. 780. - Klorbromsilverpapper l. Gasljuspapper. Se fotografi, sp. 999. - Klorenkym, bot., detsamma som mesofyll (se d. o.) - Klorerande rostning - Kloreringsprocessen. Se Klorerande rostning. - Kloretyl - Klorid - Kloris, grek. myt. Se Chloris. - Klorit - Kloritskiffer - Kloritsten, petrogr. Se Kloritskiffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härpå beror, att klor bleker färgämnen
af organiskt ursprung och förstör
illaluktande förruttnelseprodukter.
P. T. C. (H. E.)
Kloral, kem., en produkt, som bildas vid inverkan
af klor på alkohol (däraf namnet). Den är en
färglös vätska af genomträngande lukt, kokar vid
98° och är sammansatt enligt formeln C Cl3 CHO
(således triklor-aldehyd). Vid förvaring förvandlas
(polymeriseras) kloral till metakloral, en fast,
hvit massa. Se vidare Kloralhydrat och Sömnmedel.
P. T. C. (H. E.)
Kloralamid. Se Kloralformamid.
Kloralformamid (vanligen kallad kloralamid),
med. kem., kloral-myrsyreamid. Se Sömnmedel.
Kloralhydrat. 1. Kem., en förening af kloral med
vatten, sammansatt enligt formeln C Cl3—CH (OH)2,
således en tvåatomig alkohol. Blandas
kloral med vatten, så bildas under värmeutveckling
kloralhydrat, som utgör färglösa, lättlösliga
kristaller. Dessa smälta vid 57° och sönderfalla vid
97° under kokning i kloral och vatten. K. användes
såsom sömnmedel och som antiseptikum. Vid inverkan
af alkaliska vätskor på kloralhydrat bildas kloroform
och myrsyra (C Cl3—CH (OH)2= C Cl3 H+H C O O H).
— 2. (Vanlig populär benämning kloral) Med. Se
Sömnmedel.
Klorammonium, kem. Se Salmiak.
Kloranti, bot., förgröning (se d. o.).
Klorat, kem., salter af klorsyran, ClO2 . OH. Klorsyran
är en stark, enbasisk syra, som med baser ger
i allmänhet lättlösliga salter. Svårlösligast är
kaliumkloratet l. klorsyradt kali. Kloraten utmärkas
däraf, att de vid upphettning afgifva syre och
kvarlämna en klormetall (klorid). Kaliumkloratet ger
dock i första hand vid upphettning utom klorkalium
öfverklorsyrans kaliumsalt. Tillföljd af den lätthet,
med hvilken kloraten afge syre, bilda de med lätt
oxiderbara ämnen, såsom kol, svafvel, socker o. d.,
mycket explosiva blandningar. I vattenlösning
verka de däremot till skillnad från hypokloriten
ej oxiderande. Kaliumkloratet, som nyttjas till
säkerhetständstickor, i fyrverkerikonsten och på
laboratorier för beredning af syrgas, tillverkas i
stort genom inledning af klorgas i en blandning af
kalk och klorkalium. Det är ett tämligen svårlösligt,
i tunna, färglösa taflor kristalliserande salt. Sedan
1893 tillverkas kaliumklorat fabriksmässigt
vid Månsbo (Avesta); tillverkningen af klorat
och perklorat uppgår där till 2,000 ton per år.
P. T. C. (H. E.)
Klorbensol [-så̄l], kem. Se Klorid.
Klorbly, kem. Se Bly 1, sp. 780.
Klorbromsilfverpapper l. Gasljuspapper.
Se Fotografi, sp. 999.
Klorenkym, bot., detsamma som mesofyll (se d. o.).
Klorerande rostning, metall.,
svafvelmetallföreningars (svafvelmalmers) rostning
med koksalt, hvarigenom bildas natriumsulfat
och metallklorider. De senare bringas i lösning
medelst lämpliga, för olika metaller olika
lösningsmedel, hvarefter metallerna utfällas ur
de bildade lösningarna. Den kombinerade processen,
metallers afskiljande ur svafvelmalmer medelst
klorerande rostning, urlakning och fällning, kallas
kloreringsprocessen. Se Cementkoppar och Guld,
sp. 582.
G. H—r.
Kloreringsprocessen. Se Klorerande rostning.
Kloretyl, kem., ett vid vanlig temperatur gasformigt
ämne (kokpunkt 12°), som erhålles vid mättning af
alkohol med klorväte i närvaro af klorzink. Användes
som bedöfningsmedel (se d. o.) i rent tillstånd eller
tills. med klormetyl; denna blandning betecknas som
kloryl.
H. E.
Klorid, kem., benämnes hvarje salt eller ester af
klorvätesyran. Syreklorider äro föreningar, som kunna
tänkas ha bildats genom klorvätesyra och organiska
syror. Klorvätesyra bildar klorider, resp. klorurer,
med alla baser. Nästan alla dessa föreningar med baser
ha saltkaraktär och äro således starkt dissocierade i
ioner; de ge med silfversalter en ostlik hvit fällning
af silfverklorid l. klorsilfver, som icke löses i
syror, men lätt löses i ammoniak. Endast hos några
få klorider, såsom kvicksilfverklorid l. sublimat
(se d. o.), är den elektrolytiska dissociationen
mycket liten. Starkt positiva metallers klorider
lösa sig utan hydrolytisk sönderdelning. De klorider,
som saltsyran bildar med svagare baser, äro delvis
svårlösliga och spjälkas (hydrolyseras) alla af vatten
till en större eller mindre grad i saltsyra och fri
bas, och denna spjälkning går desto längre, ju svagare
basen är. Äfven klorens föreningar med organiska
alifatiska radikaler (såsom metyl, etyl o. s. v.),
föreningar, hvilka kunna anses som motsvarande
alkoholens saltsyreestrar, hydrolyseras i beröring
med vatten inom en längre eller kortare tid till stor
del; så spjälkas t. ex. metylklorid l. klormetyl
genom vatten till metylalkohol och saltsyra. Mycket
beständigare äro däremot de aromatiska resternas
klorider, såsom fenylklorid, vanligen kallad
klorbensol. Syrornas klorider, såsom fosforoxiklorid,
acetylklorid och andra, hydrolyseras fullständigt
och relativt fort af vatten till motsvarande syra
och saltsyra.
H. E.
Kloris, grek. myt. Se Chloris.
Klorit Werner (af grek. chloros, grön),
miner., en grupp af gröna i sexsidiga taflor
eller glimmerlika, icke elastiska fjäll
kristalliserande mineral, bildade som en isomorf
blandning af vattenhaltigt magnesiumsilikat och
vattenhaltigt magnesium-aluminium-silikat. Efter
blandningsdelarnas olika inbördes mängd skiljer man
emellan pennin, klinoklor, proklorit o. s. v. Klorit
förekommer mycket allmänt tillsamman med järn-
och kopparmalmer eller som hufvudbeståndsdel
uti bergarterna kloritskiffer, trapp, täljsten,
i Sverige vid nästan alla järngrufvor. Den synes
i de flesta fall vara en på högre nivåer bildad
omvandlingsprodukt af augit eller hornblände,
särskildt vanlig i vittrade diabaser och gabbroarter.
P. T. C. (A. Hng.)
Kloritskiffer, petrogr., en lökgrön till
svartgrön, föga hård, skiffrig eller fjällig
bergart, bestående af mineralet klorit med
inblandning af kvarts, fältspat, glimmer eller
talk. Den förekommer som underordnade lager bland
hufvudsakligen ursystemets bergarter (gnejs,
glimmer-, hornblände- och lerskiffrar) samt finnes
i åtskilliga länder, äfven flerstädes i Sverige. —
En inom den s. k. Dalformationen på Dalsland
förekommande finkornig, icke skiffrig, grågrön eller
mörkgrön, ganska hård bergart af ungefär liknande
sammansättning har blifvit kallad kloritsten.
E. E.
Kloritsten, petrogr. Se Kloritskiffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
