Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 345-346 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kloster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de katolska länderna. Den Josefinska regimen
i Österrike ledde till en mängd klosters
upphäfvande, och revolutionens och Napoleonstidens
omhvälfningar medförde mass-sekulariseringar i
Frankrike, Italien, Spanien, Belgien och Tyskland
(riksdeputations-hufvudbeslutet 1803). Årtiondena
närmast efter 1815 bragte ånyo lättnader och på
sina håll återuppblomstring; särskildt må erinras
om bildandet af den i vetenskapligt afseende
betydande Solesmes-kongregationen i Frankrike. Men
under 1800-talets senare hälft ha i flera länder nya
mass-sekulariseringar af kloster egt rum, så i Italien
(lag af 1866) och i Tyskland under kulturkampen
(1873–87); i Frankrike ha 1901 års föreningslag
och 1905 års skilsmässolag åtminstone tills vidare
medfört klosterväsendets upplösning. Se Frankrike,
sp. 1171, 1172.

I Sverige datera sig de första klostren (Alvastra,
Nydala, Varnhem o. s. v., samtliga tillhörande
cisterciensorden) från 1100-talet och sekulariserades
genom Västerås recess (1527). Dock upphäfdes det sista
svenska klostret – Vadstena – definitivt först genom
Söderköpings riksdagsbeslut 1595.

Såsom af den gifna historiken framgår,
är klosterväsendets ursprungliga grundtanke
möjliggörandet af ett fullkomligt lif genom askes
och kontemplation. Härtill ha emellertid under olika
tider och i olika klostersamfund trädt äfven andra,
praktiska syften. Inom somliga ordnar – framför
allt franciskaner, dominikaner och jesuiter –
ha medlemmarna utöfvat en omfattande verksamhet
som predikanter, själasörjare och missionärer.
Fattigvård och sjukvård ha i alla tider tagit
munkars och nunnors arbete i anspråk, liksom de ock
i vidsträckt omfattning omhänderhaft ungdomens
undervisning och uppfostran. Bekant är den roll
benediktinerna därvidlag spelat under den tidigare
medeltiden och jesuiterna längre fram. Genom sitt
arbete på jordens uppodling ha speciellt benediktiner
och cistercienser kraftigt bidragit till den
materiella kulturens framsteg. Men särskildt
på den andliga odlingens område har klostrens insats
varit af omätlig betydelse. Genom munkarnas
och nunnornas afskrifvarflit ha till vår tid
bevarats antikens litterära kulturminnesmärken.
Under medeltiden voro klostren vetenskapens
egentliga härdar,
och klosterfolkets
anteckningar äro viktiga källor för vår

Fig. 1. Italienskt kloster med dominerande läge: Certosa de Val d’Ema vid Florens.

kunskap om tidens historia.
Äfven i nyare tid ha t. ex. maurinerna gjort
storartade insatser i vetenskapens utveckling. Hvarje
särskild orden eller förgrening af en sådan
(kongregation) har sina egenartade ordensstadgar,
men alla deras medlemmar måste vid inträdet, efter att
ha genomgått en pröfvotid (novitiat) om m inåt ett
år, aflägga de tre högtidliga löftena om fattigdom,
kyskhet och lydnad. Om hithörande förhållanden i
afseende på kongregationer i egentlig mening se
Kongregation.

Klostrens styrelse tillkommer af vederbörande
stiftsbiskop tillsatta eller af kapitlet valda
föreståndare, resp. föreståndarinnor, med något
växlande
titel: abbot (abbedissa), prior (priorinna),
prepositus (preposita), superior, guardian,
rector. Äfvenledes ha utvecklat sig vissa ständigt
återkommande lägre tjänster, hvilkas innehafvare
kallas klosterofficialer. Sådana äro portvakt,
ekonom, köksmästare, bibliotekarie, circator, lektor,
novismästare o. s. v. På denna punkt är naturligtvis
organisationen något olika i olika kloster. Som
ofvan nämndes, bestämde redan mötet i Chalcedon,
att klostren skulle lyda under stiftsbiskoparna. Då
deras uppsikt ofta kändes tryckande, började klostren
redan tidigt begära att bli fritagna från biskopens
myndighet och ställda direkt under kurian. Det första
kända fallet af dylik exemption är från 628 och
rör klostret Bobbio. Längre fram utvecklade sig –
tiggarordnarna gå här i spetsen – en centraliserad
ordensförfattning under en vanligen i Rom bosatt,
direkt under kurian lydande ordensgeneral. Vid hans
sida står ett generalkapitel af medlemmar från de
olika ordensprovinserna (klosterprovinserna). Redan
4:e Laterankonsiliet påbjöd hållandet af
generalkapitel hvart tredje år, och denna föreskrift
har sedan upprepats af 1400-talets reformkonsilier
liksom af Tridentinska mötet. Ang. klostrens
ekonomiska struktur torde böra anmärkas att, såsom
den föregående framställningen ger vid handen,
den enskilde medlemmen är ålagd egendomslöshet;
egendomen är klostrets, korporationens. Under
klosterväsendets utveckling ha emellertid riktningar
framträdt, som sökt afskaffa eller snäft begränsa
äfven korporationens rätt att besitta egendom (se
Franciskanorden).

I västerlandet utbildade sig snart – efter hvad
det antagits från mönster af den romerska villan –
en bestämd byggnadstyp för klostren. Klostret i S:t
Gallen är här prototypen. Komplexen af de byggnader,
som bilda klausuren, grupperade sig kring en fyrkantig
gård, där en sida, vanligen den norra, bildades af
klosterkyrkan (jfr bilden af klostret
Citeau i art. Cisterciensorden). De
tre andra sidorna utgjordes af hus, vanligen
i två våningar, innehållande klostrets öfriga
rum. Rundt kring gården löpte en s. k. korsgång
(se d. o.) med krysshvalf och arkader utåt gården
(se fig. 2 och jfr bilden af La Certosa di Pavia
å pl. X till art. Byggnadskonst). Mot denna gång
öppnade sig de i nedre våningen befintliga rummen:
matsalen (refectorium), kapitelsalen, vintermatsalen
(calefactorium) och samtalsrummet (parleatorium). I
öfre våningen fanns en ofvanpå korsgången löpande
korridor, som stod i förbindelse med kyrkan. I
korridoren utmynnade de i öfre våningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>