i öfverförd bemärkelse hvarje arbete (i synnerhet handarbete), som utmärkes genom detaljernas oändliga noggrannhet och finhet och hvars utförande därför kräfver en jämförelsevis mycket lång tid. Klostergrab [kl<over>å</over>ster-], stad i Böhmen, vid foten af Erzgebirge. 3,562 inv. (1900). Grufdrift. Förstöringen af den protestantiska kyrkan i K. jämte tillspärrandet af kyrkan i Braunau (se d. o.) 1617 gaf närmaste anledningen till revolutionen i Böhmen 1618. Kloster-Heilsbronn [-ha'jlsbrånn]. Se Heilsbronn. Klosterhvalf, bygnk. Se Hvalf, sp. 1390. Klosterlasse. Se Laurentius Norvegus. Klosterlausnitz, by och luftkurort i Sachsen-Altenburg, 323 m. ö. h. Varma bad och ljusbad. Omkr. 1,600 kurgäster. ^Ln. Klosterlöfte. Se Kloster. Klostermann [kl<over>å</over>-]. 1. Heinrich August K., tysk evangelisk teolog, f. 1837, sedan 1868 professor i gamla test:s exegetik i Kiel, är en af samtidens förnämsta bibelforskare. Som sådan har han egnat sig särskildt åt den gammaltestamentliga textkritiken och har i denna forskningsgren utgifvit flera betydande arbeten, bl. a. öfver Samuels- och Konungaböckerna (1887) och Esaias 40--66 (1892). Dessutom har han i en mängd specialuppsatser, samlade i Der Pentateuch (1893--1906), behandlat den högre gammaltestamentliga kritikens problem. En sammanfattande framställning af sin egenartade uppfattning af Israels historia utgaf han 1896 i Die geschichte des volkes Israel. Utan att bilda någon skola har K. genom sin skarpsinniga textanalys och sin genialiska forskningsmetod icke utan framgång riktat en stark kritik mot den s. k. Wellhausenska uppfattningen af de gammaltestamentliga skrifternas uppkomst och historiska värde, mot hvilken teori han uppställt sin egen källskriftsteori för Pentateuken. Af svenska forskare är S. A. Fries i hög grad påverkad af hans undersökningar och räknas som en af hans lärjungar. Till sin dogmatiska och kyrkopolitiska ståndpunkt är K. af högkyrklig och ortodox riktning. -- 2. Erich K., den föregåendes son, tysk teolog, f. 1870, sedan 1901 e. o. professor i Kiel, är en framstående textkritiker på den äldre patristiska litteraturens område, i synnerhet Origenes' skrifter. ^{S. A. F.} Klostermansfeld [-fält], by och domän i preussiska reg.-omr. Merseburg (Sachsen), kretsen Mansfeld. 5,634 inv. (1905). Koppargrufvor. ^{J. F. N.} Klosterneuburg [-nö'j-], stad i Nedre Österrike, vid Donau, 9 km. ofvanför Wien. 11,595 inv. (1900). Vinodling och vinhandel. På en höjd invid Donau ligger ett augustinkloster (grundlagdt 1106 af markgrefven Leopold den helige), det äldsta och rikaste klostret i Österrike, egare af mycket stora områden närmast omkring Wien. Bland klostrets tillhörigheter märkas klosterkyrkan (från 1114--36, ombyggd 1714), med stiftarens graf och det s. k. Verdunaltaret, ett mästerstycke af medeltidsskulptur, en skatt- och relikkammare, ett bibliotek af omkr. 80,000 bd samt 3,000 manuskript och inkunabler, ett tafvelgalleri m. m. Klostrets stora palatslika byggnad härrör från 1750. (^{J. F. N.}) Klosterprovins. Se Provins. Klosters, stor by och luftkurort i schweiziska kant. Graubünden, i Prätigau, omkr. 10 km. n. om Davos, 1,205 m. ö. h. Hälsosam och naturskön plats, mycket besökt som efterkur efter Ems eller Karlsbad samt af turister. ^Ln. Klosterskolor (lat. scholæ monasticæ l. claustrales), undervisningsanstalter i samband med klostren, först och främst åsyftande blifvande munkar, men tillgängliga äfven för barn, som uppfostrades till andra kall. Dylika skolor funnos redan på 300-talet. Benediktinerna gåfvo klosterskolorna betydande uppsving, och genom Karl den stores skolordning 787 ålades hvarje kloster att inrätta en skola. Synoden i Aachen 817 bestämde, att i klostren skulle finnas blott skolor för blifvande munkar (scholæ internæ), hvarför de öfrigas undervisning förlades till skolor strax utanför klostermurarna (scholæ externæ). Skolföreståndaren kallades magister principalis. Undervisningen kom småningom att omfatta "de sju fria konsterna", hvartill lades den teologiska lärokursen. Berömda medeltida klosterskolor funnos i bl. a. Reichenau, S:t Gallen, Korvey, S:t Emmeran, Fulda, York, Hyde abbey, Paris, Tours och Bec. Enstaka i forna kloster upprättade protestantiska läroverk ha bibehållit namnet klosterskolor (t. ex. Ilfeld, Rossleben). Se Maître, "Écoles épiscopales et monastiques de l'occident" (1865), Paulsen, "Geschichte des gelehrten unterrichts" (2:a uppl. 1896, 2 bd), och Berlière i "Revue bénédictine" VI, 499 ff. (1889). Jfr Kloster och Lärdomsskola. Kloster-Zeven, köping. Se Zeven. Klosterön. Se Utstein. Klostridier [klå-], bot., Clostridium-arter (se Clostridium). Klot. 1. Mat. Se Sfär. -- 2. Sjöv. Se Rack. -- 3. (Eng. cloth, tyg, väfnad) Text., en femskaftad bomullssatäng med fin och tät, glänsande inslagseffekt, som användes hufvudsakligen till fodertyg. Samma väfnad med inslag af fint kamgarn kallas italianklot l. zanella och begagnas liksom bomullsklot till foder samt, i tunnare kvalitet, till billig paraplyklädsel. Klot i (oftast) lärftsbindning användes inom bokbinderiet (bokbindarklot). 3. ^{G. A. W.} Klotalg, bot. Se Volvocaceæ. Klotamarant, bot. Se Gomphrena. Klotar (eg. Chlothar = Lothar, Luther), frankiska konungar: 1. K. I, Klodvig I:s yngste son, d. 561, återförenade 558 hela det frankiska riket under sin spira. -- 2. K. II, yngste son till konung Chilperik I af Soissons och den ryktbara Fredegunda, f. 584, d. 628, efterträdde fadern i Soissons 584 och återförenade efter Brunhildas fall 613 hela det frankiska riket. -- 3. K. III, frankiske konungen Klodvig II:s son, f. omkr. 655, d. 670, efterträdde 656 fadern som konung öfver hela frankiska riket, men 660 öfverlämnades Austrasien åt hans yngre broder Childerik II. -- 4. K. IV, en merovingisk konunga-ättling (möjligen son till Teoderik III), d. 719, upphöjdes 717 af Karl Martel på tronen mot den af neustrierna utkorade Chilperik II. Se vidare Merovingerna. ^{S. F. H.}* Klotarsången. Se Folkvisor, sp. 801--802. Klotblixt. Se Blixt, sp. 702. Klotdiorit, petrogr., en egendomlig utbildning af bergarten diorit. I dioritmassan äro utsöndrade, mer eller mindre tätt intill hvarandra, 2--10 cm. stora kulor eller klot, som utgöras af koncentriskt