Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klyfalger, bot. Se Myxophyceæ - Klyfbarhet - Klyfblock, skpsb. Se Block 2. - Klyffotingar, zool. Se Kräftdjur. - Klyffrukt - Klyfgärdsel. Se Gärdsel. - Klyfningsceller - Klyfsvampar. Se Bakteriologi, sp. 708, och Schizomycetes. - Klyfsåg. Se Sågning. - Klyft - Klyftamon - Klyfvarbom - Klyfvarbomsdäfvert, sjöv. Se Blindrå. - Klyfvarbomsgaj, sjöv. Se Gaj. - Klyfvarbonnett, sjöv. Bonnett 2. - Klyfvare, sjöv. Se Segel - Klyfverslejdare, sjöv. Se Lejdare. - Klyföppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klyfalger, bot. Se Myxophyceæ.
Klyfbarhet, petrogr. Med klyfbarhet hos en bergart
menas dess egenskap att låta klyfva sig med jämna
ytor, klyfytor, vanligen lättare i en viss riktning
än i andra. Hos skiktade bergarter öfverensstämmer
denna riktning i allmänhet med skiktytornas; men
stundom bilda klyfytorna en mot dessa ganska stor
vinkel, såsom händelsen t. ex. är hos lerskiffern
vid flera takskifferbrott såväl i England som i
Sverige. Orsaken till denna afvikelse anses ligga i en
sammanpressning, som berglagren undergått och hvarvid
klyfbarhet uppstått vinkelrätt mot den sammanpressande
kraften. En sådan från den ursprungliga skiktningen
afvikande klyfbarhet kallas äfven falsk eller
transversal skiffring. Hos massformiga bergarter
är klyfbarheten likaledes ej sällan något, ehuru
obetydligt, mera utvecklad i en riktning än i andra.
E. E.
Klyfblock, skpsb. Se Block 2.
Klyffotingar, zool. Se Kräftdjur.
Klyffrukt, schizocarpium, bot., en af 2—flera
fruktblad bildad nötfrukt, som vid mognaden
sönderfaller i delfrukter (mericarpium), i allmänhet
af samma antal som fruktbladen. Klyffrukt
är utmärkande för flera familjer, såsom
Umbelliferæ, Aceraceæ, Labiatæ, Borraginaceæ
afd. Borraginoideæ, Malvaceæ afd. Malopeæ och
Malveæ m. fl. Se afbildningar af klyffrukter i
art. Anis, Conium, Coriandrum, Erodium, Fänkål,
Galium, Kummin m. fl.
G. L—m.
Klyfgärdsel. Se Gärdsel.
Klyfningsceller, biol., produkten af en cells
klyfning l. delning.
Klyfsvampar. Se Bakteriologi, sp. 708,
och Schizomycetes.
Klyfsåg. Se Sågning.
Klyft, ett stundom brukadt uttryck för bergart. Man
säger t. ex. fyndig klyft, ädel klyft (om malmen
består af en ädel metall), ofyndig klyft, fast klyft
o. s. v. Äfven betecknas med klyft större eller mindre
sprickor i berget.
Th. N—m.*
Klyftamon, trakt n. v. om Billingen, inom Vadsbo härad
af Skaraborgs län. — Namnet, hvilket i Västgötalagen
har formen Klittamon och på 1400-talet förändrades
till det nuvarande, har troligen afseende på de
delvis branta klippsidor och de smala dälder eller
klyftor, som förekomma här och där inom trakten.
E. E.
Klyfvarbom, sjöv., en från bogsprötet å större fartyg
utskjutande bom, som tjänar till fäste för det tåg,
vid hvilket klyfvaren är fastlitsad. Klyfvarbommen
är trädd genom bogsprötets eselhufvud samt
försäkrad vid bogsprötet medelst järnkättingar och
surrningar. Genom en järnring på klyfvarbommen
utskjuter jagarbommen. Se Bogspröt med fig.
L. H.*
Klyfvarbomsdäfvert, sjöv. Se Blindrå.
Klyfvarbomsgaj, sjöv. Se Gaj.
Klyfvarbonnett, sjöv. Se Bonnett 2.
Klyfvare, sjöv. Se Segel.
Klyfverslejdare, sjöv. Se Lejdare.
Klyföppningar l. Spaltöppningar (grek. stomata, af
stoma, mun), bot., kallas ett slags små springformiga
öppningar (intercellularrum), hvilka finnas endast i
växternas öfverhud (epidermis; se fig. 1 o. 2). De
uppkomma genom klyfning af väggen mellan två,
sedermera trubbigt halfmånformiga eller njurformiga celler,
läppcellerna l. slutcellerna, hvilka sålunda omgifva hvarje
klyföppning. De omkring läppcellerna liggande
s. k. bicellerna ha ofta ett från de öfriga
epidermiscellerna afvikande utseende. Klyföppningarna
äro af två slag: luftklyföppningar och vattenklyföppningar
(vattenporer). Genom luftklyföppningarna,
hvilka leda in till en omedelbart innanför dem belägen
![]() |
| Fig. 1. Epidermis (af Thymus serpyllum) med luftklyföppning, sedd uppifrån. (I midten klyföppningen.) |
![]() |
| Fig. 2. Densamma i tvärsnitt. AH andhålan, därofvan klyföppningen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>