- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
365-366

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klågerup - Kläckeberga - Kläckningsapparater. Se Fiskodling och Hönsskötsel. - Kläda - Kläde - Klädedräkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6 1/4 mtl, tax. till 433,500 kr., jämte fabriksbyggnader (saftstation) 275,200 kr. (1909). K., i äldre tider Klapathorp, Klaparp, Clabbarp, egdes i början af 1400-talet af Peter Spoldener och hans son Hans samt något senare af Olof Truedsson och Knut Truedsson Hass, hvilken sistnämndes dotter genom gifte förde gården till Sparreätten, inom hvilken den stannade till början af 1600-talet. Den tillhörde sedan släkterna Grubbe och Juel, kom genom gifte 1725 till släkten Trolle och omfattade före det 1839 verkställda skiftet mellan N. Trolles arfvingar 27 mtl. För ett par år sedan öfvergick det, förminskadt, genom köp till Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Egaren af K. har patronatsrätt i Hyby pastorat. - Vid K. anställdes i juni 1811 af Konungens eget värfvade regemente under Hampus Mörner anfall på den där samlade upproriska allmogen, hvarvid omkr. 30 stupade, 60 sårades och 300 fördes fångna till Malmö. Wbg. Kläckeberga, socken i Kalmar län, Norra Möre härad. 3,751 har. 1,051 inv. (1909). Annex till Dörby, Kalmar stift, Norra Möre kontrakt. Kläckningsapparater. Se Fiskodling och Hönsskötsel. Kläda, sjöv. För att bevara tågvirke för skamfilning eller för vädrets åverkan brukar man "kläda" tågvirket l. förse det med klädsel. Detta förfarande består dels i att uppfylla rummet mellan tirarna med garn, så att tågets yta blir slät, hvilket kallas att tira, dels i att, vare sig tirning skett eller icke,

illustration placeholder Fig. 1. Tirad tågända.

illustration placeholder Fig. 2. Smärtad tågända. omvira tåget med smärtingsremsor, hvilket kallas att smärta, samt att utanpå denna klädsel omvira ett garn, så att hvarje rundslag kommer tätt intill det föregående hvarfvet. Detta senare arbete verkställes med tillhjälp af en klädkil, som består af en träkloss, å ena sidan urskölpad efter tågets halfva genomskärning och å motsatta sidan försedd med ett kort upprättstående skaft. Fig. l framställer en tirad, fig. 2 en smärtad tågända. L. H.* Kläde, text., ett tvåskaftadt kardullstyg, som genom valkning, ruggning m. fl. behandlingar erhållit en viss fasthet samt på ytan en tunn, mer eller mindre glansig filtbetäckning, hvilken fullständigt döljer de särskilda trådarna. Beredningen af det från väfstolen kommande rågodset är en mycket viktig del af klädets tillverkning. Se Appretera. G. A. W. Klädedräkt, hyg. Grundämnena i våra kläder, ull, linne, bomull, äro i jämförelse med luften ganska goda värmeledare. Ylle upptager ur luften mer vattengas än linne, men torkar svårare. Linnet afkyles därför starkare vid vattnets afdunstning. Om ett tyg efter neddoppning i vatten kraftigt urvrides, kvarstanna betydande mängder vatten, i synnerhet hos ylle och trikåväfnader. Se vi däremot på porerna, så finna vi, att yllet, som behållit mest vatten, i alla fall har sina porer till största delen luftfyllda. Däremot förbli efter urvridningen alla porerna i linnet fyllda. Det är tygernas väfnadssätt, som härvidlag utgör hufvudskillnaden. Bomull och ylle äro vid samma väfnadssätt ej så olika hvarandra. Det våta tyget lägger sig tätt mot kroppsytan, då det är glattväfdt. Det luckert väfda tyget har däremot ej samma olägenhet. Det glatt väfda tyget blir, då det är vått, ogenomsläppligt för luft; trikå och flanell släppa däremot rikligt med luft igenom, äfven sedan de blifvit våta. Ylleflanell visar torr och våt (men urvriden) minsta skillnaden med afseende på värmeledningen. Glatt väfdt bomullstyg leder däremot värme betydligt starkare, sedan det blifvit fuktadt. Då det således väsentligen beror på tygets tjocklek och luckerhet, huru det värmer oss, kunna vi icke bedöma en klädedräkt efter grundämnet och ej heller efter dess vikt, utan vi måste taga hänsyn till volym och egentlig vikt. - En annan viktig egenskap hos olika tyger är förmågan att upptaga strålande värme. Do lysande strålarnas upptagande beror i mycket på tygets färg. Ljusbrunt och svart tyg upptaga dubbelt så mycket som hvitt tyg. - Impregnering af tyg sker vanligen med lerjordsalter. Genom impregnering minskas tygets förmåga att upptaga vatten och afdunstningen sker långsammare. Genom ylle vandrar vattnet lättare än genom andra tyger. Däremot upptagas och behållas svett och vatten i linne- och bomullsväf. De kläder, som sitta närmast kroppen, spara mest värme. Löst sittande kläder kunna vara dubbelt så varma som hårdt spända. Stärkta tyger medföra en viss värmesparing, enär mycket luft inneslutes. Stärkelsen hämmar alltid luftväxlingen. - Dräkten skall hålla kroppen lagom varm och vid jämn värme. Den får ej besvära genom onödig tyngd. Vidare måste dräkten släppa igenom luft och gaser. I de flesta hänseenden har det luckra tyget med sin rika lufthalt företräde. Detta fyller sig icke lätt med vatten, utan lämnar luften fortfarande fri genomgång. Den glatta väfnaden lägger sig, då den är våt, tätt efter kroppens yta; de lufthaltiga vecken försvinna jämte elasticiteten. Ullen har lättast låtit bearbeta sig luckert, och däraf ha till god del yllets företräden kommit. Vår tids teknik kan äfven af andra grundämnen än ull förfärdiga luckra tyger. Luckerheten har också några olägenheter. Dels gör den tygerna mindre hållfasta, dels kan den genomsläppa luften för lätt. Äfven fastna smuts och bakterier lättare å tyger med ojämn yta. Glatta tyger af bomull och linne äro lättast att hålla rena. Genom blandning af två eller flera grundämnen kunna vissa fördelar vinnas särskildt med afseende på tygets hållbarhet. Yllet blir nämligen vid dagligt bruk snart abnormt tjockt, bomullstrikån blir småningom utdragen och slätare. I handeln finnas kombinationer af ylle, bomull och linne på mångfaldigt olika sätt. Professor Kubner i Berlin har gjort den vetenskapliga utredningen rörande våra kläder. Hvad vi måste arbeta på är, att en hvar bär luckert väfda, renligt hållna underkläder. Rörande klädernas form och snitt är åtskilligt att säga, men mindre rörande mannens kläder än kvinnans. Den senares dräkt värmer kroppen synnerligen ojämnt. Hals, skuldror och armar bli ofta för litet skyddade; stundom bli på grund af modet halsen och skuldrorna täckta af skinn äfven under sommaren. Kjolbanden och snörlifvet hopdraga bröstkorgen, påverka andningen och blodomloppet samt förändra organens läge och form. Strumpeband verka på liknande sätt. Kjolarna släpa ofta på marken. En förnuftigare uppfattning har dock numera vunnit insteg hos många kvinnor. Om de särskilda klä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 23 01:41:18 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free