369 Klängeväxter-Klättrarråttorna 370 hvilka klanget kan häfta sig fast äfven vid släta ytor. Jfr Blad, sp. 619. O. T. S. (G. L-m.) Fig. 2. Clematis. Klängeväxter, K l ä n g v ä x t e r, bot., sådana växter, som äro försedda med klangen. Klängnlngshus (F ro k l än gnin g s hus). Se Frö k langning. Kläpp. Se Fiskredskap, sp. 453, och Klocka. Klärobskyr [-skyr, fr. clair-obscur], målark. Se Färggravyr och Ljusdunkel. - K l ä r-obskyrsnitt. Se Färggravyr, sp. 284. Klätt, bot., namn på Agrostemma Giiliago. Klätterblad (Klättringsblad), bot. Se Blad, sp. 619. Klätterfisken -1. Klä 11 rar f isken, Anabas scandens Daldorff, zool., en märkvärdig fiskart, tillhörande labyrintfiskarnas egendomliga familj bland benfiskarna. Släktets omkr. 15 arter tillhöra den etiopiska och orientaliska regionen (se D j u r g e o-g r a f i, sp. 568); den ofvannämnda arten förekommer i Indien och är den längst kända och allmännast Hufrud af klätterfisk. (Gäl-locken äro bortskurna, för att den s. k. labyrinten må synas.) förekommande. Den beskrefs först 1791 af engelsmannen Daldorff, som hade tillfälle att uti Indien öfvertyga sig om dess förmåga att vistas ofvan vattnet samt t. o. m. klättra i träd. Ofvanom gälarna finnes (se fig.) en kavitet, innehållande innanför hvarandra sittande, veckade, bladlika skifvor, beklädda med en kärlrik slemhinna. Man har antagit, att denna bildning tjänade för respiratoriskt ända- mål på det sättet, att vatten samlade sig uti denna kavitet samt därifrån fördes ned till gälarna och underhöll dessas fuktighet. Enligt nyare undersökningar är densamma dock ej endast ett bihang till gälarna, utan tjänar som ett mera själfständigt luft-andningsorgan, hvarför labyrintfiskarna ha hvad man kallar ''sammansatt respiration", eller andas både med ett slags lunga och med gälar. Man har genom experiment utrönt, att dessa labyrintfiskar ej kunna andas ensamt med gälar, utan kväfvas, om de släppas i ett kärl med vatten, där de genom ett utspändt nät hindras från att komma upp till ytan. De hade sålunda, med andra ord, blifvit dränkta i vattnet; ty som fortsatta experiment visade, kunde andra exemplar länge lefva i samma vattenmängd i kärlet, om de blott kunde få fritt komma upp till ytan emellanåt. För resten bör erinras därom, att många af våra allmänna färskvattensfiskar likaledes måste komma upp till vattenytan och för andnings-behof svälja luft. Det är säkert utrönt, att klätter-fisken väl kan lefva ofvan vattnet flera dagars tid, äfvensom att densamma verkligen träffas krypande uppför trädstammar. Klättringen sker med tillhjälp af taggarna på förlocket, medelst hvilka fisken höjer sig ett stycke, kröker stjärten och tager fäste med taggarna i analfenan, tager sedan nytt tag med för-lockstaggarna o. s. v. Klätterfisken tillhör uteslutande sötvattnen, och dess förmåga att röra sig på land tjänar väl hufvudsakligen att förflytta den till närgränsande vattendrag, när de, i hvilka den förut vistats, ,torkat ut. Om den klättrar i träden för att söka föda eller för andra ändamål tyckes ej vara utrönt. Klätterfisken är helt liten, endast 10- 15 cm. lång, samt med tämligen hög och tjock kroppsform. Färgen är olivgrön; hos de yngre finnas två svarta streck på sidan af hufvudet samt en svart fläck vid basen af stjärtfenan. R. L.* Klätterfåglar, zool. Se Partåiga fåglar. Klättergrenar, bot. Se Klätterorgan. Klätterhår, bot. Se Hår, bot., sp. 61, Klätterorgan och Lianer. Klätterorgan, bot., organ hos en växt med svag stam, medelst hvilka den håller sig uppe. Klätter-organen kunna i morfologiskt afseende vara dels hårbildningar, klätt er hår (se Hår, bot., sp. 61), såsom hos Galium Aparme, dels rötter, k l ä 11 e r-rötter (se E o t), såsom hos murgrönan, dels grenar, klättergrenarl. gren k längen (se Klangen), såsom hos vinrankan, dels blad, k l ä t-terblad, klättringsblad 1. blad k längen (se Blad, sp. 615, fig. 2, 619 och Klangen), såsom hos ärter. G. L-ra. Klätterrps, trädg. Se Ro s a. Klätterrötter, bot. Se Klätterorgan och Rot. Klättrarfisken, zool. Se Klätterfisken. Klättrarrättorna, Capromys, zool., ett till piggsvinen (Hystricidce) hörande gnagarsläkte. Hithörande arter äro tämligen stora, ha kort, tjock kropp, kort och tjock hals, tämligen långt och bredt hufvud med trubbigt tillspetsad nos, medelstora, breda, nästan nakna öron, tämligen stora ögon, klufven öfverläpp, starka ben, fem tår på de bakre och fyra på de främre fötterna, långa, starkt krökta, spetsiga klor, fjällig, glest hårbevuxen svans af medellängd samt rik, slät, grof och glänsande päls. öfverkäkens kindtänder ha 2 djupa emaljveck på yttre och l på Ord, som saknas under K, torde sökas under C.