389 Kniebis-Knif 390 närheten af K. vann Konon (394 f. Kr.) sin ryktbara seger öfver spartanska flottan. Betydande lornlämningar af tempel och teatrar finnas i behåll. A. M. A. Kniebis [knib-], pass i norra Schwarzwald, på gränsen mellan Baden och Wiirttcmbcrg, 973 m. ö. h., begagnadt redan af romarna, sedermera flera gånger befäst (bl. a. af svenskarna under 30-åriga kriget, "Schwedenschanze"). På södra sidan ligga de s. k. Kniebisbaden: Antogast, Rippoldsau, Freiersbach, Griesbach och Pctersthal. Kniebisbaden [knib-]. Se Kniebis. Kniep [knip], C h rist öp h Heinrich, tysk målare, f. 1748 i Hildcsheim, d. 1825 i Neapel, studerade i Hannover, Hamburg och Berlin, hvarefter han reste till Italien. Efter att med Goethe ha besökt Sicilien hamnade han i Neapel och lefde där tillsammans med de tyske målarna Tischbein och Hackert. K. blef slutligen professor vid akademien." Han målade i akvarell små landskap med figurstaffage. (U-s N.) Knies [knis], Karl, tysk nationalekonom, f. 1821 i Marburg, d. 3 aug. 1898 i Heidelberg, vardt 1855 professor i statsvetenskap i Freiburg, invaldes 1861 i Badens andra kammare och utnämndes 1862 till direktor för den badensiska skolöverstyrelsen ("oberschulrath"). 1865-96 var han professor i statsvetenskap i Heidelberg. I det badensiska skolväsendet genomdref K. mot det katolska prästerskapet en viktig reform, betecknad genom lagen af 29 juli 1864, hvilken beröfvade prästerna deras ställning i skolråden och som skolinspektörer samt ersatte dem med lekmän. Inom statsvetenskapen var han en af de förnämste representanterna för den historiska riktningen och utöfvade ett stort inflytande på statistikens utveckling. Hans viktigaste skrifter äro Die statistik als selbständige icissenschaft (1850), Die politische oekonomie vom ståndpunkt der gescliic.ht-lichen methode (1853; 2:a uppl. 1883) och Geld und kredit (2 bd, 1873-79; bd l, 2:a uppl. 1885). K. utgaf Karl Fredriks af Baden brefväxling med Mirabeau och Du Pont (2 bd, 1892). Knif. 1. Ett skärande verktyg, bestående af en på ena sidan egghvass klinga (bladet"), som för att kunna bekvämt handteras är fäst i ändan af ett skaft. Knifven är sedan gammalt ett redskap af universell förekomst. Det bchöfver endast erinras om, hur oumbärlig den, i skiftande former, är för skogsarbetaren, trädgårdsmästaren, slöjdaren, tunnbindaren, slaktaren, handtverkaren i gemen, nomaden, läkaren (till operationer, amputering och obduktion) liksom i hushållet (köks-, förskärar-, bröd-, bordsknifvar) samt i gammals och ungs ficka som pennknif, vid männens toalett som rakknif o. s. v. - Från att vara ett af knifsmeden utöfvadt handtverk har kniftillverkningen blifvit en fabriksindustri, som betjänar sig af hvarjehanda maskiner. Knifbladet gores i de allra flesta fall af stål (förr vällstål, numera götstål), stundom ock af silfver, aluminiumbrons (till fruktknifvar), horn eller ben (i vissa länder till smörknifvar). Det vidlyftigaste förfaringssättet erfordrar framställandet af bords-knifcar. Dessas blad tillverkas antingen genom uträckning af en stång eller genom utstansning ur en plåt. Af det rödglödgade arbetsstycket (fig. l a) bildas mellan fallhammarens sänken (se Hammare, sp. 1242) såväl blad som den utsvällande "ansatsen" (hvilken skall hindra den liggande knif-vcns blad att beröra bordet) och dessutom "tånge" för bladets fästande i skaftet. För att vinna elasti-citet uträckes bladet i räckhammarc eller smidesmaskin, erhåller därpå genom stansningsverktyg sin Fig. 1. Framställandet af ett bordsknifblad, i 6 stadier. noggranna form och kontur (fig. l e) samt förses med etsadt eller stansadt fabriksmärke. Tången utsmides liksom vid spiksmide (fig. l e, /); bladet Fig. 2. Två bestick af knif och gaffel från 1600-talets midt, a med skaft af silfver i flligran, ö med skaft af snidadt elfenben. (Nordiska museet, Stockholm.) Ord, som saknas under K, torde sökas under C.