Sedan har den upptagits bl. a. af Vitalis ("Komiska fantasier"), Edvard Bäckström (i de dramatiska dikterna "En krona" m. fl.), som torde varit utgångspunkten för Strindberg ("Sömngångarnätter"). Vissa metriker räkna som knittelvers alla fyrfotade blandade verser. Det tyska ordet knittelvers eller knüttelvers torde böra ställas i samband med knittel l. knüttel, knölpåk: liksom dess yta är skroflig och ojämn, så är äfven knittelversens rytm haltande och oregelbunden. Se Bure, "Rytmiska studier öfver knittelversen i medeltidens svenska rimverk" (1898). Th. W. (R--n B.) Knittlingen, stad i Württemberg, Neckarkretsen. 2,675 inv. (1905). Tillverkning af munharmonikor. K. anses vara doktor Fausts födelseort. J. F. N. Knivskjærodden, Norges nordligaste punkt (71° 110, ligger på Magerö och skiljes af Knivskjærviken från det mera berömda och imposanta Nordkap. O. A. Ö. Knjaz [knjās; ry., äldre sv. knes], beteckningen för de ryske furstarna under rikssplittringens tid, innan storfursten (velikij knjaz) i Moskva förenat deras länder med sin domän och nedtryckt dem till en tjänstepliktig högadel. Men äfven i denna nya ställning behöllo de sin titel och därmed förenadt anseende. Man skilde mellan de egentlige storryske knjazerna, som ledde sitt stamträd tillbaka till Rurik (Rurikovitji), och de västryske, som voro den litauiske storfursten Gedimins afkomlingar (Gediminovitji). Till den förra gruppen höra de ännu fortlefvande ätterna Dolgorukij, Odojevskij, Vjazemskij, Gortjakov, Lobanov, Stjerbatov m. fl., till den senare Golitsyn, Kurakin, Trubetskoj, Chovanskij m. fl. Först sent började furstetiteln förlänas som en högsta adelstitel (1705 åt Mensjikov, under kejsar Paul åt Lopuchin m. fl., under Alexander I och Nikolaj I åt bl. a. Saltykov, Lieven, Kotjubej, Tjernysjev). En särskild grupp bilda afkomlingarna af georgiska, tatariska, mingreliska, armeniska och tatarisk-nogaiska regenter; i densamma återfinnas namnen Bagration, Urussov, Jussupov, Mestjerskij, Imeretinskij. H. A--t. Knjaževac [knja'ʃevats], före 1859 Gurgusovac, hufvudstad i kretsen Timok i Serbien, vid floden Timok. 5,485 inv. (1900). På en höjd ligga ruiner af det 1859 förstörda tornet Kula, som 1842--58 var fängelse för politiska förbrytare. I kriget 1876 intogs och nästan förstördes K. af turkarna. (J. F. N.) Knjazjnin, Jakov Borisovitj, rysk dramaturg, f. 1742, d. 1791, odlade den s. k. pseudo-klassiska stilriktning, som infördes i Ryssland af hans svärfar Sumarokov. Hans på alexandriner affattade tragedier, "Dido" m. fl., äro endast dåliga kopior af franska förebilder. I Roslav behandlas högst godtyckligt ett stoff ur svenska historien (Gustaf Vasas ungdom; se A. Jensens "Ryska skaldcporträtt"); tragedien Vadim (med ämne ur Novgorods äldsta historia) förbjöds 1793, då furstinnan Dasjkova gaf ut den, enär Katarina II däri misstänkte politiska anspelningar. Mer lyckad var K. i sina lustspel och vådeviller, t. ex. Lemonadför-säljaren (Zbitenstjik) och Matrosskämtet; men äfven här gör sig det franska inflytandet för märkbart, ehuru satiren riktar sig just mot "gallomanien". -- K:s samlade skrifter utgåfvos 1817--18 och 1847. A--d J. K. N. O., förkortning för kommendör af Nordstjärneorden. Knobel [knä-], August Wilhelm, tysk protestantisk teolog, f. 1807, d. 1863, blef 1835 e. o. professor i Breslau och 1838 ord. professor i Giessen. K. var en af de lärdaste exegeterna inom gamla testamentets område. Af hans arbeten må nämnas kommentarerna till Predikaren (1836), Esaias (1843; 3:e uppl. 1861), 1:a Mose bok (1853; 3:e uppl. 1875), 2:a och 3:e Mose böcker (1858; 2:a uppl. 1880), 4:e och 5:e Mose böcker samt Josua bok (1861) äfvensom Die völkertafel der Genesis (1850). P-F.* Knobelsdorff [knä-], Hans Georg Wenceslaus von, friherre, tysk arkitekt, f. 1699, d. 1753 i Berlin, var kapten i preussisk tjänst, då han 1730 tog afsked för att egna sig åt konsten. Efter en studieresa uti Italien och Frankrike blef han af konung Fredrik II utnämnd till öfveruppsyningsman öfver hans byggnader. I Berlin och Potsdam utförde K. flera byggnadsverk, ståtliga i utkast, enkla och duktiga, om ock något torra i behandlingen, såsom Operan i Berlin, nedbrunnen, men ombyggd efter de gamla planerna, slottet Sanssouci i Potsdam och det storartade Stadtschloss med dess vackra kolonnader, i samma stad. Knobelsdorff-Brenkenhoff [knä-], Nataly von. Se Eschstruth, N. von. Knoblauch [knä-], Edvard, tysk arkitekt, f. 1801 i Berlin, d. 1865, är i främsta rummet märklig genom den nya synagogan i Berlin (fullb. 1866), i österländska former med modern järnkonstruktion. Jfr monografi af Wallé (1902). G--g N. Knoblauch [knä-], Karl Hermann, tysk fysiker, f. 1820 i Berlin, d. 1895 i Baden-Baden, blef 1848 docent i Berlin, 1849 i Bonn samt s. å. e. o. professor i Marburg, 1852 ord. professor i fysik därstädes och 1853 i Halle. Sedan 1878 var han president för Academia Leopoldino-Garolina. Han riktade sina undersökningar nästan uteslutande på värmets strålning och därmed i samband stående företeelser. Jämte Melloni är det hufvudsakligen K., som experimentellt påvisat, att värmestrålar och ljusstrålar äro sinsemellan likartade. K:s många arbeten äro mestadels offentliggjorda i Poggendorffs och Wiedemanns "Annalen der physik und chemie". (S. A--s.) Knochen [knå'-], ty., hand., ett slags bärnsten (se d. o., sp. 852). Knockulapasset, i Finland, 40 km. från Tavastehus bakom Pälkäneströmmen, besattes och befästes af Armfelt 1713 med retranchemang och spanska ryttare ut i vattnet. 30 sept. tillbakaslogs lyckligt ett ryskt anfall, hvarefter Armfelt ytterligare förstärkte sin ställning, men han måste vid ett nytt anfall 6 okt. vika för öfvermakten och draga sig tillbaka till Tammerfors. L. W:son M. Knodd, spenamn på (snobbig) bodbetjänt och öfver hufvud en sprättig, obildad person med vräkigt uppträdande. Adj. Knoddän. Ordet är säkerligen lån från det nederländska knod(de), knöl, med samma betydelseöfvergång, som föreligger i det nära besläktade lty. knoden, öknamn på gesäll, ty. knote öknamn på icke-student ("bracka"), ursprungligen samma ord som knoten knut, knöl (jfr knödel klimp, knüttel knölpåk) och som äfven träffas i vårt knöl, luns (urspr. klump), lurk (urspr.