Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knittelvers - Knittlingen - Knivskjærodden - Knjaz - Knjazevac - Knjazjnin, Jakov Borisovitj - K. N. O. - Knobel, August Wilhelm - Knobelsdorff, Hans Georg Wenceslaus - Knobelsdorff-Brenkenhoff, Nataly von. Se Eschtruth, N. von. - Knoblauch, Edvard - Knoblauch, Karl Hermann - Knochen - Knockulapasset - Knodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan har den upptagits bl. a. af Vitalis
("Komiska fantasier"), Edvard Bäckström (i
de dramatiska dikterna "En krona" m. fl.),
som torde varit utgångspunkten för Strindberg
("Sömngångarnätter"). Vissa metriker räkna som
knittelvers alla fyrfotade blandade verser. Det
tyska ordet knittelvers eller knüttelvers torde
böra ställas i samband med knittel l. knüttel,
knölpåk: liksom dess yta är skroflig och ojämn,
så är äfven knittelversens rytm haltande och
oregelbunden. Se Bure, "Rytmiska studier öfver
knittelversen i medeltidens svenska rimverk" (1898).
Th. W. (R–n B.)
Knittlingen, stad i Württemberg, Neckarkretsen. 2,675
inv. (1905). Tillverkning af munharmonikor. K. anses
vara doktor Fausts födelseort. J. F. N.
Knivskjærodden, Norges nordligaste punkt (71° 110,
ligger på Magerö och skiljes af Knivskjærviken
från det mera berömda och imposanta Nordkap.
O. A. Ö.
Knjaz [knjās; ry., äldre sv. knes], beteckningen
för de ryske furstarna under rikssplittringens tid,
innan storfursten (velikij knjaz) i Moskva förenat
deras länder med sin domän och nedtryckt dem till
en tjänstepliktig högadel. Men äfven i denna nya
ställning behöllo de sin titel och därmed förenadt
anseende. Man skilde mellan de egentlige storryske
knjazerna, som ledde sitt stamträd tillbaka till
Rurik (Rurikovitji), och de västryske, som voro
den litauiske storfursten Gedimins afkomlingar
(Gediminovitji). Till den förra gruppen höra de
ännu fortlefvande ätterna Dolgorukij, Odojevskij,
Vjazemskij, Gortjakov, Lobanov, Stjerbatov m. fl.,
till den senare Golitsyn, Kurakin, Trubetskoj,
Chovanskij m. fl. Först sent började furstetiteln
förlänas som en högsta adelstitel (1705 åt
Mensjikov, under kejsar Paul åt Lopuchin m. fl.,
under Alexander I och Nikolaj I åt bl. a. Saltykov,
Lieven, Kotjubej, Tjernysjev). En särskild grupp
bilda afkomlingarna af georgiska, tatariska,
mingreliska, armeniska och tatarisk-nogaiska
regenter; i densamma återfinnas namnen Bagration,
Urussov, Jussupov, Mestjerskij, Imeretinskij.
H. A–t.
Knjaževac [knja’ʃevats], före 1859 Gurgusovac,
hufvudstad i kretsen Timok i Serbien, vid floden
Timok. 5,485 inv. (1900). På en höjd ligga ruiner
af det 1859 förstörda tornet Kula, som 1842–58
var fängelse för politiska förbrytare. I kriget
1876 intogs och nästan förstördes K. af turkarna.
(J. F. N.)
Knjazjnin, Jakov Borisovitj, rysk dramaturg,
f. 1742, d. 1791, odlade den s. k. pseudo-klassiska
stilriktning, som infördes i Ryssland af hans svärfar
Sumarokov. Hans på alexandriner affattade tragedier,
"Dido" m. fl., äro endast dåliga kopior af franska
förebilder. I Roslav behandlas högst godtyckligt
ett stoff ur svenska historien (Gustaf Vasas
ungdom; se A. Jensens "Ryska skaldcporträtt");
tragedien Vadim (med ämne ur Novgorods äldsta
historia) förbjöds 1793, då furstinnan Dasjkova
gaf ut den, enär Katarina II däri misstänkte
politiska anspelningar. Mer lyckad var K. i sina
lustspel och vådeviller, t. ex. Lemonadför-säljaren
(Zbitenstjik) och Matrosskämtet; men äfven här
gör sig det franska inflytandet för märkbart,
ehuru satiren riktar sig just mot "gallomanien".
– K:s samlade skrifter utgåfvos 1817–18 och 1847.
A–d J.
K. N. O., förkortning för kommendör af Nordstjärneorden.
Knobel [knä-], August Wilhelm, tysk protestantisk
teolog, f. 1807, d. 1863, blef 1835 e. o.
professor i Breslau och 1838 ord. professor i
Giessen. K. var en af de lärdaste exegeterna
inom gamla testamentets område. Af hans arbeten
må nämnas kommentarerna till Predikaren (1836),
Esaias (1843; 3:e uppl. 1861), 1:a Mose bok (1853;
3:e uppl. 1875), 2:a och 3:e Mose böcker (1858; 2:a
uppl. 1880), 4:e och 5:e Mose böcker samt Josua bok
(1861) äfvensom Die völkertafel der Genesis (1850).
P-F.*
Knobelsdorff [knä-], Hans Georg Wenceslaus von,
friherre, tysk arkitekt, f. 1699,
d. 1753 i Berlin, var kapten i preussisk tjänst, då
han 1730 tog afsked för att egna sig åt konsten. Efter
en studieresa uti Italien och Frankrike blef han af
konung Fredrik II utnämnd till öfveruppsyningsman
öfver hans byggnader. I Berlin och
Potsdam utförde K. flera byggnadsverk, ståtliga i
utkast, enkla och duktiga, om ock något torra i
behandlingen, såsom Operan i Berlin, nedbrunnen, men
ombyggd efter de gamla planerna, slottet
Sanssouci i Potsdam och det storartade Stadtschloss
med dess vackra kolonnader, i samma stad.
Knobelsdorff-Brenkenhoff [knä-], Nataly von. Se Eschstruth, N. von.
Knoblauch [knä-], Edvard, tysk arkitekt, f. 1801 i
Berlin, d. 1865, är i främsta rummet märklig genom den
nya synagogan i Berlin (fullb. 1866), i österländska
former med modern järnkonstruktion. Jfr monografi af Wallé (1902).
G–g N.
Knoblauch [knä-], Karl Hermann, tysk fysiker, f. 1820
i Berlin, d. 1895 i Baden-Baden, blef 1848 docent i Berlin,
1849 i Bonn samt s. å. e. o. professor i Marburg, 1852
ord. professor i fysik därstädes och 1853 i Halle. Sedan
1878 var han president för Academia Leopoldino-Garolina.
Han riktade sina undersökningar nästan uteslutande
på värmets strålning och därmed i samband
stående företeelser. Jämte Melloni är
det hufvudsakligen K., som experimentellt
påvisat, att värmestrålar och ljusstrålar äro
sinsemellan likartade. K:s många arbeten äro
mestadels offentliggjorda i Poggendorffs
och Wiedemanns "Annalen der physik und chemie".
(S. A–s.)
Knochen [knå’-], ty., hand., ett slags bärnsten
(se d. o., sp. 852).
Knockulapasset, i Finland, 40 km. från Tavastehus
bakom Pälkäneströmmen, besattes och befästes af
Armfelt 1713 med retranchemang och spanska ryttare ut
i vattnet. 30 sept. tillbakaslogs lyckligt ett ryskt
anfall, hvarefter Armfelt ytterligare förstärkte
sin ställning, men han måste vid ett nytt anfall 6
okt. vika för öfvermakten och draga sig tillbaka till
Tammerfors.
L. W:son M.
Knodd, spenamn på (snobbig) bodbetjänt och öfver
hufvud en sprättig, obildad person med vräkigt
uppträdande. Adj. Knoddän. Ordet är säkerligen
lån från det nederländska knod(de), knöl, med
samma betydelseöfvergång, som föreligger i det nära
besläktade lty. knoden, öknamn på gesäll, ty. knote
öknamn på icke-student ("bracka"), ursprungligen
samma ord som knoten knut, knöl (jfr knödel klimp,
knüttel knölpåk) och som äfven träffas i vårt knöl,
luns (urspr. klump), lurk (urspr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
