komma hvar som helst på växten, såväl på axelorgan (rot och stam) som på bladorgan; om flera axillärknoppar bildas, kallas den först bildade hufvudknopp, de öfriga accessoriska knoppar. De knoppar, hvilka utveckla endast stam- och bladorgan, kallas vegetativa knoppar l. bladknoppar. Om knopparna utveckla blommor, benämner man dem florala knoppar l. blomknoppar, örtartade, enåriga växter och många trädartade, fleråriga växter i varma länder ha nakna knoppar, eller äro utan knoppfjäll (se d. o.), hvilka hos träd och buskar i kallare klimat i allmänhet täcka och skydda vinterknopparna, d. v. s. de knoppar, som bildas under en pågående vegetationsperiod (sommaren) för att efter genomgången övervintring under nästa års vegetationsperiod utvecklas, hvarvid s. k. årsskott bildas. I hortikulturen kallas kladknoppar ofta för "ögon". Om groddknoppar se d. o. Om bladknoppars utsprickning se Deperulation. ^{O. T. S.} (^{G. L--m.}) Knoppceller, bot. Se Konidier. Knoppdeformation, bot. Se Gallbildningar, sp. 613--614. Knoppern, ty. (ung. gubacs), bot., ett viktigt garfmedel, bestående af de af en gallstekel ombildade fruktskålarna af Quercus robur. De äro platt-tryckta, kantiga, intill 4 cm. i diameter, bruna eller hvitbruna bildningar, som innehålla 24--35 proc. garfämne och hufvudsakligen insamlas i och exporteras från Ungern. S. k. levantiska knoppern är detsamma som valonea (se Garfmedel, sp. 746). ^{G. L--m.} Knoppfjäll, bot., de lågblad, som skydda öfvervintrande, ofvanjordiska knoppar. De sakna vanligen klorofyll, men äro ofta försedda med korkväfnad eller täckta af luftfyllda hår eller af gummi eller harts (t. ex. hos hästkastanjen och popplar). Knoppfjällen kunna vara bildade af hela blad på dess lägsta stadium, som hos syrenen, af bladfoten, som hos rosor, eller af stipler, som hos ek, bok och björk; hos platanen fungerar den nedersta delen af det blad, i hvars vinkel knoppen sitter, som knoppfjäll. Om knoppfjällens förhållande vid löfsprickningen se Deperulation. ^{G. L--m.} Knoppläge, bot., detsamma som æstivation (se d. o.). Knopplökar (lat. bulbilli), bot., detsamma som groddknoppar (se d. o.). Knoppmycel, bot., myceliet hos jästsvampar (se Saccharomycetes) och hos vissa andra svampar (Mucor-arter, ustilaginéer), när de lefva helt nedsänkta i sockerhaltiga vätskor. ^{G. L--m.} Knoppning. 1. Biol. Se Fortplantning, sp. 941. -- 2. Bot., bildning af knoppar. Se Knopp. Knoppvariation, bot., variering af enstaka skott hos en växt. Exempel härpå äro de fågelboliknande häxkvastarna (se d. o.) hos granen och skott med flikiga blad hos bok, hassel m. fl., som förökade genom ympning ofta förekomma som prydnadsväxter i trädgårdarna. ^{G. L--m.} Knorpning, jaktv. Se Morkullan. Knorr, Julius von, tysk pianopedagog, f. 1807 i Leipzig, d. där 1861, var en ansedd pianolärare i sin födelsestad. Han utgaf bl. a. Neue pianoforteschule (1835; 2:a uppl. 1841), Methodischer leitfaden für klavierlehrer (1849; flera uppl.) och Ausführliche klaviermethode (1859--60). K. var den, som först framhöll de "tekniska föröfningarna" som en viktig del af undervisningen. ^{E. F--t.} Knorr, Ernst Wilhelm Eduard von, tysk amiral, f. 1840 i Saarlouis, inträdde 1854 som kadett i preussiska flottan, besegrade 1870 som kaptenlöjtnant på kanonbåten "Meteor" vid Habana den betydligt större och mer bemannade franska avison "Bouvet", utnämndes 1871 till korvettkapten, förde 1874--77 kommandot på kadettskeppet "Hertha" under dess expedition till Stora oceanen, befordrades 1876 till kapitän zur see (kommendör), var 1878--81 öfvervarfsdirektor i Wilhelmshaven, 1881--84 chef för amiralitetsstaben, 1884--88 chef för den västafrikanska eskadern, hvarunder han nedslog ett uppror i Kamerun 1885 och tvang sultanen af Sansibar att erkänna Tysklands skyddsherravälde i Öst-Afrika. K., som 1883 befordrats till konteramiral, utnämndes 1889 till viceamiral, 1893 till amiral och 1895 till tyska flottans befälhafvare. Han upphöjdes 1896 i ärftligt adligt stånd. 1897 försattes han på egen begäran som amiral à la suite i disponibilitet. K. har författat en Handbuch der schiffsdampfmaschinenkunde (1867). (^{H. w--l.}) Knorr, Iwan, tysk tonsättare, f. 1853 i Westpreussen, elev af Reinecke och Richter i Leipzig, blef 1883 lärare vid Hochska konservatoriet i Frankfurt a. M. och 1908 detsammas direktör. Han har komponerat operorna Dunja (1904), Die hochzeit (1907) och Durchs fenster (1908), orkester- och kammarmusik, Ukrainische liebeslieder m. m. samt skrifvit en biografi öfver Tjajkovskij (1900). ^{E. F--t.} Knorre, sjöv., namn på ett slags forntida nordiskt handelsfartyg. Knorrhanen, zool. Se Gnodingsläktet. Knorrholmen l. Knarrholmen, numera Varfsholmen, i Kalmar sund, 400 m. n. ö. om Kalmar. På K. hade danskarna 1611 till skydd för sin flotta och för norra inseglingen till gamla Kalmar anlagt en skans, som sedan af svenskarna reparerades 1623, men därefter fick förfalla. 1677 iståndsattes skansen, hvars eld 4 aug. verksamt bidrog att hindra danska flottans försök att norrifrån framtränga mot Kalmar. Efter fredsslutet lämnades skansen på K. åt sitt öde. 1681 anlades på K. ett örlogsvarf, där under 8 år åtta större och flera mindre örlogsfartyg byggdes. ^{L. W:son M.} Knorring, von, svensk-finska adliga ätter, härstamma från en livländsk gren af den urspr. från sydvästra Tyskland (stamgodset Knörringen i Bajern) bördiga gamla ätten von K. Sedan medlemmar af ätten i flera led varit anställda i svensk krigstjänst, blefvo majoren Kasper Fredrik von K:s yngre söner Stefan Fredrik och Göran Johan 1672 naturaliserade svenska adelsmän under namnet K. Kasper Fredriks äldste son Johan Fredriks sonsöner Frans Henrik och Karl Reinhold blefvo äfvenledes, 1756, naturaliserade, men under namnet von K. Den ofvannämnde Göran Johan upphöjdes 1720 i friherrligt stånd med namnet von K. Adliga ätten K. utgick på svärdssidan i Sverige 1876. Alla tre ätterna immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset. 1. Göran Johan von K. (se släktöfversikten), friherre, krigare, f. 10 nov. 1657 i Ny-