405 Knorring 406 land, d. 3 juni 1726 i Stockholm, öfverste för Hälsinge regemente 1700, utmärkte sig under Stora nordiska kriget, i synnerhet i Kurland, till hvars eröfring och försvar han kraftigt bidrog. 2. Sofia Margareta von K., författarinna, dotter till öfverstelöjtnanten och hofmarskalken C. G. Zelow, f. 29 sept. 1797 på Gräfs-näs i Västergötland, d. 13 febr. 1848 på Skålltorp vid Skara. Dels i hemmet, dels under en treårig vistelse i Stockholm erhöll hon en särdeles vårdad uppfostran. Flera giftermålsanbud framställdes till den rikt begåfvade och ovanligt sköna unga flickan, men först 1820 ingick hon äktenskap med sin faders syssling, dåv. majoren (slutligen öfversten) friherre Sebastian Karl von Knorring (sonsons sonson till K. 1), ett äktenskap, som alltigenom förblef lyckligt. 1826 flyttade makarna till bostället Ärtekärret, och där angreps hon följande år af en häftig lunginflammation, som lade grund till ett långvarigt bröstlidande, för hvilket hon slutligen dukade under. Det var också där, som hennes redan länge idkade författarskap - pennan hade sedan hennes sjunde år i djup hemlighet varit hennes kanske käraste förtrogna - på fullt allvar begynte. Anledningen hedrar i hög grad hennes hjärta. Vintern 1829-30 hade hon besök af två systrar, af hvilka den ena nyss blifvit änka och förlorat sitt enda barn. För att bringa henne någon tröst började friherrinnan von K. författa en roman, som kapitel efter kapitel, allteftersom den skrefs, upplästes i den lilla kretsen och mottogs med förtjusning. Trots lifliga uppmaningar från sina åhörare ville hon då ej höra talas om att utgifva densamma. Men fyra år därefter, 1834, sålde hon, genom en bekant, manuskriptet för att skaffa sig medel att öfverraska sin man med en länge efterlängtad julklapp. Romanen, hvars titel var Cousinerna (1834; 2:a uppl. 1836), väckte genast vid sitt framträdande en betydande uppmärksamhet. Fru K. fortsatte, alltjämt anonymt, sitt författarskap med Vännerna (1835), Qvinnorna (1836), Axel (s. å.), Illusionerna (s. å.), Stånds-paralleler (1838), Tante Lisbeths 19:de testamente (s. å.), Skizzer (två samlingar, 1841 och 1845; 2:a saml. i 2:a uppl. 1867), Förhoppningarne (1843) och Torparen och hans omgifning (s. å.; ny uppl. med inledning af J. Mortcnsen 1906) samt öfversatte Ida Hahn-Hahns "Två fruar" (1846). - Emellertid hade under denna ansträngande verksamhet fru K:s hälsa blifvit alltmer vacklande, och en vistelse i Tyskland sommaren 1846 (färden skildrades i Bref till hemmet, 1847) skänkte icke någon bot. Hennes Minnen, ett oafslutadt arbete, som omfattar blott hennes barndom, offentliggjordes 1861, i "Aftonbladet". Samtliga hennes romaner ha öfversatts på danska och tyska ("Torparen" 'äfven på engelska, af M. Howitt, och "Cousinerna" på franska, 3 uppl. af R. Du Puget). Tidsförhållandena gjorde, att fru K:s romaner, kon- servativa och aristokratiska som de voro, ej erhöllo samma uppskattning som Fredrika Bremers eller Emilie Flygare-Carléns. De äro likväl ganska betydande, dels genom den psykologiska styrkan i skildringen af kvinnorna, dels genom tidsmålningens naiva åskådlighet. Det förnämsta af fru K:s arbeten är "Torparen", som framkallades af Alm-quists "Det går an" och innehåller många förträffliga scener ur allmoge- och herrgårdslifvet, på samma gång som utmärkta känsloanalyser. Hennes egentliga område är annars de finare samhällskretsarna och deras sällskapslif. Se en uppsats af N. Erdmann i "Finsk tidskrift", 1902, och "Sveriges nationallitteratur" bd 12. 3. Frans Peter von K., finsk präst och skriftställare, sonson af i släktöfversikten nämnde Frans Henrik, f. 6 okt. 1792 på Kumogård i Kumo socken, d. 29 mars 1875 i Finström, blef 1810 student i Åbo, 1817 lektor vid Haapaniemi topografiska kår, som han åtföljde, då den 1819 under namn af kadettkår flyttades till Fredrikshamn, blef 1827 pastor vid nämnda kadettkår och 1833 kyrkoherde i Finströms församling på Åland. Anmärkningsvärdast bland von K:s skrifter är Gamla Finland eller det {ordna Wiborgska gouvernementet (1833), ett verk, som innehåller en mängd upplysningar om det s. k. Gamla Finlands geografiska, ekonomiska och administrativa förhållanden. Dessutom författade han en mängd afhandlingar och uppsatser, mest af ekonomiskt, medicinskt och pedagogiskt innehåll. 4. Eugen Teodor von K., den föregåendes broder, finsk ämbetsman, f. 12 jan. 1812 på Kumogård, d. 10 juni 1874, blef 1830 student i Helsingfors samt, efter att ha tjänstgjort i både Åbo och Vasa hofrätt, 1850 landssekreterare i Vasa län, 1853 assessor i Åbo hofrätt och 1862 senator i justitiedepartementet. 1863 utnämndes han till prokurator i Finlands senat. Om det nit han i denna egenskap ådagalade vittna de innehållsrika Berättelser i anledning af ämbetsresor i landet, som han 1865 och 1867 offentliggjorde. Varmt intresserad för utvecklingen af Finlands konstitutionella statsskick, var han verksam medlem i kommittéer, som hade i uppdrag att utarbeta förslag därom. Bland föremålen för hans omvårdnad må dessutom nämnas fängelseväsendet, hvars förbättring genom hans verksamhet i regeringen och som skriftställare i betydlig mån påskyndades. På hans initiativ bildades 1869 Fängelseföreningen i Finland, hvars förste ordf. han var. 1867 var von K. medlem af ridderskapet och adeln vid landtdagen, där han röstade emot ett af regeringen framlagdt förslag till ny tryckfrihetslag. Därefter flyttades han till led. i senatens justitiedepartement. 1871 blef von K. biträdande chef vid civilexpeditionen af ekonomidepartementet. K. utgaf 1858 Finlands första adelskalender. 5. Karl Erik von K., finsk sång- och teater-ledare, sonsons son af i släktöfversikten nämnde Karl Reinhold, f. 1861, byråchef i finska järnvägsstyrelsen, har som mångårig ledare af akademiska sångföreningen (tidtals äfven af "Muntra musikanter") och lycklig vissångare inlagt stor förtjänst om studentsången i Helsingfors. Han är sedan 1907 ordförande i direktionen för svenska teatern i Helsingfors. 2. R-n B. 3 o. 4. M. G. S. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.