misshag bland diplomaterna och de gamle unionsvännerna, O. A. Ö. Knudsen, Aanon Gunnar, norsk industri-idkare, politiker, f. 19 sept. 1848 i Östre Moland vid Arendal, hade studerat vid utländska läroanstalter och verkstäder, då han jämte brodern Jörgen Kristian K., (f. 1843, flera gånger stortingsman, tillhörande högern) öfvertog faderns skeppsrederi och skeppsvarf i Porsgrund. 1881 flyttade K. sin stora affär, omfattande en rad industriella anläggningar, till Borgestads gård i Gjerpen (nära Skien) och är därjämte intresserad i många större företag. Han har varit radikal och protektionistisk stortingsrepresentant för Bratsberg 1891-97, 1900-02 och sedan 1906 samt därunder varit led. i en rad stortingskommittéer, bl. a. ordf. i den speciella kommitté (1894), som utarbetade förslag till särskildt konsulatväsen för Norge. Dec. 1901-okt. 1902 var han medlem af Blehrs ministär och inträdde 11 mars 1905 som finansminister i Michelsens, men afgick efter unionens upplösning 31 okt. s. å., då han som republikan ej ville vara med om att förbereda nytt kungaval. 1906 blef han medlem af stortingets presidentkollegium och var en bland ledarna af "den konsoliderade vänstern", som opponerade sig mot Lövlandska "samlingsministären". När denna ej längre kunde stödja sig på nödig majoritet, bildade K. 18 mars 1908 regering, som med honom själf som statsråd och chef för finansdepartementet och J. Castberg som justitieminister fick statssocialistisk prägel, starkt framträdande särskildt i lagarna om utnyttjande af och makt och myndighet öfver landets naturrikedomar. Mot denna politik höjdes opposition i en ny gruppering af partierna, och vid valen 1909 fick ministären ej majoritet. Då stortinget sammanträdde, afgick K :s ministär l febr. 1910 för en af V. Konow bildad ny regering. O. A. ö. Knudsen, Jakob Kristian Lindberg, dansk författare, f. 14 sept. 1858 på Rödding i Slesvig, där hans far var högskoleföreståndare, och erhöll en grundtvigiansk uppfostran. 1881 vardt han teol. kand., hvarefter han i nio år verkade som lärare vid Askovs folkhögskola. 1890-97 var han präst för en 'valgmenighed' i närheten af Randers. Sitt författarskap inledde han med dikten Bengt Kongebroder (1884) och skådespelet Cromwells datter (1891), utgaf 1893 en samling grundtvigianska föredrag och 1898 berättelsen Et gjensyn. Sedan han tagit farväl af sin prästerliga anställning, har han kunnat egna sig åt skriftställeriet med större intensitet och utan att känna sig bunden af yttre hänsyn. Redan den stora romanen Den gamle præst (1899) väckte mycken uppmärksamhet genom sin gripande skildring af religiösa själskriser. De två samtidsromanerna Gjæring (1901) och Afklaring (1902) ge en fast och bitande kritik i gammalgrundtvigiansk och konservativ anda af den moderna folkhögskolan och en hel del andra nutidsförhållanden. Sind (1903), en bred och mäktig roman från det danska allmogelifvet, K:s törhända förnämsta diktverk, behandlar originellt och storslaget brottets psykologi; boken ger på samma gång en mängd kraftiga scener från samhällsklasserna på danska landsbygden. Efter ett religiöst epos, Jomfru Maria (1904), fortsatte han åter sitt prosaförfattarskap med For livets skyld (1905; "För lifvets skull", s. å.), Inger (1906), Fremskridt (1907), Livsfilosofi (s. å.) och Lærer Urup (1909; "En folkskolelärare", 1910), genom hvilka han befäst sin ställning som en själfständig och allvarlig moralist, mycket kritiskt sinnad mot parlamentarismen, maskintekniken och mångfaldiga andra moderna åsikter och synpunkter. Se H. Nielsen, "Möderne litteratur" (1904). R-n B. , Knudshoved, sydligaste spetsen af den lilla halfön, Österö, hvilken på Fyns östra kust skjuter ut i Stora Belt och därifrån skiljer Nyborgs fjord. Järnvägen från Nyborg sträckes ut till K., som är station för isbåtstrafiken mellan Korsör och Fyn. - Ett annat K. är en 15 km. lång, smal landtunga, som från Vordingborg bukt på södra Själland skjuter ut i Smaalandshavet och v. ut fortsattes af ett stenref, K.-rev. E. Ebg. Knud Skytte, pseudonym för danske författaren J. Nielsen. Knudtzon, norsk, från Slesvig före 1770 inflyttad släkt. 1. Hans Karl K., affärsman, f. 1751 i Bredsted (Slesvig), d. 1823 i Trondhjem, utöfvade omfattande verksamhet, då under krigsåren och den dyra tiden i århundradets början stora kraf ställdes på hans offervillighet och administrativa skicklighet. Han representerade Trondhjem i det utomordentliga stortinget 1814 och var medlem af den hyllningsdeputation, som i dec. s. å. afgick till Stockholm, I socialt hänseende representerade han en stadskultur, starkt påverkad af britternas andliga odling och liberalism. 2. Nicolai Henrik K., sonson af den föregåendes broder Nicolai Henrik K. (f. 1757, d. 1852), affärsman, "Norges största affärsgeni i 19:e årh.", f. 26 jan. 1816 i Kristiansund, d. där 28 jan. 1895, trädde 1837 i spetsen för den af farfadern grundade, af fadern utvidgade affären, som han själf dref upp till en af landets förnämsta, särskildt för export af klippfisk, och med hans handelsrörelse som centrum blef Kristiansund en af landets mest betydande exporthamnar, l o. 2. O. A. Ö. Knudtzon, Jörgen Alexander, assyriolog, f. 9 sept. 1854 i Trondhjem, filos. doktor vid Kristiania universitet 1889, gjorde fleråriga forskningsresor utomlands, blef stipendiat 1894 med skyldighet att hålla föreläsningar i assyriologi och e. o. professor i semitiska språk 1907. Hans förnämsta vetenskapliga skrifter äro Om det saakaldte perfektum og imperfektum i hebraisk (1889), Zur assyrischen und allgemein semitischen grammatik (i "Zeitschrift für assyriologie", 1891 -92), Assyrische gebete an den sonnengott (1893), Ergebnisse einer kollation der El-Amarna-tafeln (1899), Die zwei Arzawa-briefe (1902) och Die El-Amarna-tafeln (1908). D-M. Knufis (grekisk form af egyptiska Chnum), egyptisk gud, hvars hufvud har formen af en vädurs med utstående horn - i motsats mot Amon, som också har

Knufis.