Koger (ty. köcher, holl. koker, cylindriskt fodral). 1. Ett aflångt fodral, i hvilket bågskyttar bära sina pilar (se fig.). -- 2. Sjöv., en cylindrisk ask af läder eller metall, försedd med vid bärremmen fäst lock <img c>Indianska pilkoger. Koger, sjöv.

(se fig.) eller med lock i båda ändarna. Koger användas för kardusers transporterande från krutdurken till kanonen. För en del bakladdningskanoner har man ett särskildt slags koger med rörlig botten, hvilket lägges på laddbryggan, hvarefter kardusen med tillhjälp af denna botten införes i kanonen. ^{L. H.}* Kogersko, skpsb. Se Barkass. Koggaba, ett i Colombia (se d. o., sp. 556) boende indianfolk. Kogger (isl. kuggr, holl. kog), sjöv., ett slags hanseatiskt krigsfartyg, förde endast en mast och hade rodret anbragt vid sidan. ^{J. G. B.}* Kogitation (lat. cogitatio), tankens fixerande på någonting, tänkande, begrundande. Kognater (af lat. cognatus), fränder, vare sig af man- eller kvinnkön, hvilka äro med hvarandra i skyldskap, vare sig mellanliggande släktskapsled utgöras af personer af mankön eller af kvinnkön. Kognatisk släktskap är en relativt sen företeelse i rättsutvecklingen. Till en början räknas nämligen som släktskap allenast den, som förmedlas uteslutande genom kvinnor ("mutterrecht") och sedermera, när gruppäktenskapet ersättes af individualäktenskap och kvinnan kan tillhöra blott en man, allenast den, som förmedlas uteslutande genom män. Jfr Agnater. ^Rld. Kognatisk succession [sukkses-]. Se Tronföljd. Kohala, nu slocknad vulkan. Se Hawaii. Koháry [kå'h<over>a</over>ri], gammal ungersk magnatsläkt. Dess märkligaste medlem var István K. (f. 1649, d. 1731), hvilken utmärkte sig som krigare mot turkarna, författade några skrifter af poetiskt och didaktiskt innehåll samt 1714 blef öfverlandsdomare i Ungern. Släkten fick 1815 furstlig värdighet, men utslocknade 1826 med hofkanslern Antal K. Namnet och den ofantliga förmögenheten öfvergingo då till dennes måg, hertig Ferdinand Georg af Sachsen-Koburg-Gotha, hvilken 1851 dog som österrikisk kavallerigeneral. Om hans äldste son se Ferdinand, konungar af Portugal 2. Hertig Ferdinand och hans afkomlingar ha aldrig begärt vederbörligt tillstånd att föra släktnamnet K., hvadan det stundom förekommande uttrycket "huset Koburg-Koháry" saknar hemul. (^{K. B. W.}) Kohasig, veter. Se Has, sp. 40. Kohat [kåuh<over>a</over>'t]. 1. Distrikt i kejsardömet Indien, prov. Punjab, omfattande södra delen af divisionen Peshawar, mellan Indus och dess biflod Kuram. Areal 7,177 kvkm. 217,865 inv. (1901), de allra fleste muhammedaner. Stora lager af bergsalt, som här och där bildar kullar af ända till 60 m. höjd. -- 2. Hufvudstad och kantoneringsplats i nämnda distrikt vid Kohatpasset. 30,762 inv. (1901). Koheleth, det hebreiska namnet på den bok i gamla testamentet, hvilken i den nu gällande svenska bibelöfversättningen kallas Salomos predikare. Se Predikarboken. Kohen (hebr.), präst. Sådana judiska namn som Kohn, Cohen, Cohn, Kahn o. s. v. antyda härstamning från det prästerskap, som en gång fanns i Israel. Kohen, Josef. Se Rabbinska språket och litteraturen. Koherer (eng. coherer, af lat. cohærere, sammanhänga) 1. Branlys rör [brãlis], en mottagningsanordning för telegrafering utan tråd, består af ett glasrör med två metallelektroder, mellan hvilka små metallbitar befinna sig. I normalt tillstånd är koherern nästan oledande för den elektriska strömmen, men blir ledande, om den utsättes för inverkan af elektriska vågor. Det elektriskt ledande tillståndet behåller koherern, äfven sedan de elektriska vågorna upphört att verka på densamma. Genom skakning kan det sammanhang, som de elektriska vågorna åstadkommer hos de små metallbitarna, häfvas och koherern blir åter elektriskt oledande. F. n. (1910) har koherern nästan fullständigt kommit ur bruk. I dess ställe användes kristallrektifikatorn (se Telegrafering). ^{D. S--t.} Koherera (af lat. co-, tillsammans, och hærere, hänga vid), hänga tillsammans. -- Koherens, sammanhang, en verkan af kohesion (se d. o.). Koherescens (af lat. coherescere, häfta sig tillsammans), den egenskapen hos jordmånen, i kraft af hvilken dess smådelar häfta vid hvarandra. Koherescensen betingas af smådelarnas beskaffenhet och förhöjes i allmänhet genom väta. Torr kvartssand har alldeles ingen koherescens, lera däremot en synnerligen stark. Ju mera en jordarts blandningsdelar hänga tillsammans, desto större blir jordens adhesion vid landtbruksredskapens ytor. Emedan lerhalten, såsom grund till koherescensen, äfven förorsakar nämnda adhesion, är en jordmån svårare att bearbeta, i samma mån som den är rikare på lera. (^{H. J. Dft.}) Kohesion (af lat. co-, tillsammans, och hærere, hänga vid). 1. Fys., den kraft, hvarmed de minsta delarna (molekylerna) af en och samma kropp hänga tillsammans. Storleken af denna kraft beror icke blott på de minsta delarnas massa och afstånd från hvarandra, hvilket skulle vara fallet, om kohesionen vore endast en yttring af den allmänna tyngdkraften, utan äfven på molekylernas fysiska beskaffenhet. Vore kohesionen beroende endast på molekylernas massa och inbördes afstånd, skulle alla kroppar med samma täthet äfven ha samma molekulära sammanhang (koherens), då de särskilda molekylerna hos kroppar med samma täthet icke kunna ha mycket skiljaktiga molekylarafstånd och massor. Alltefter olika grad af kohesion uppstå de särskilda aggregationstillstånden. Jfr Adhesion och Kapillaritet. -- 2. Bot., missbildning bestående i sammanväxning af delar af samma krans, t. ex. af kronblad, eller af delar af ett sammansatt