Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollektstipendier (se Kollekt) kallas - Kollektör - Kollen - Kollenkym - Koller, nord. myt., - Koller, veter., - Koller. Se Sele. - Koller, Rudolf - Kollergång - Kolleråder - Kolleter, bot. Se Glandel. - Kollett - Kolli - Kollidera, sammanstöta, råka i strid. Jfr Kollision. - Kollimation, astron. Se Kollimationslinje. - Kollimationsaxel, astron. Se Kollimationslinje. - Kollimationsfel, astron. Se Kollimationslinje. - Kollimationslinje - Kollimator. 1. Astron. Se Kollimationslinje. - Kollimator. 2. Fys.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
557
Kollektör-Kollimator
558
stipendier för fattiga studerande, till hvilka medel
utgå genom kyrkokollekters upptagande. Vanligen stå
de under de resp. domkapitlens förvaltning, och inom
de studerande "nationerna" vid universiteten äro de
gemenligen fördelade i flera smärre understödssummor,
hvilka växla efter de årliga kollek-ternas olika
storlek. Äfven vid de allmänna läroverken förekomma
sådana stipendier sedan äldre tider tillbaka (ett
slags "djäknepenningar"). Kol-lektstipendierna
förskrifva sig troligen från medeltiden. I
prästmötcshandlingar och biskopliga konstitutioner
från 16 :e och 17 :e årh. finnas sådana stipendier
föreskrifna. Särskildt förekommo påbud, att
"studentepenningarne skola colligeras på alle store
fester och bönedagar till deras behof, som i främmande
land studera". J-P-
Kollektör (fr. collecteur, af lat. colli’gere, samla),
insamlare; lottförsäljare.
Kollen, höjdpunkt på Himmelbjerget (se d. o.).
Kollenkym (af grek. koflle, lim, och e’ngkyma,
pågjuten vätska), bot., ett i örtartade växtdelar
(stjälkar och bladskaft) omedelbart under öfverhuden
allmänt förekommande slag af grundväfnad, bestående
af långsträckta, lefvande celler med vattenrika,
i hörnen starkt förtjockade cellulosa väggar,
som .vanligen sakna porer. Intercellularrum
saknas vanligen. Kollenkymct, som har en
stödjande uppgift (se C e 11-v ä f n a d),
har ofta form af ljusa, längsgående ribbor,
t. ex. hos många umbelliferer och cheno-podiacéer.
(G- L-m.)
Koller, nord. myt., var enligt Saxo Grammaticus .en
norsk sjökonung, som stupade i ett envig med Horvendel
(se d. o.). Th. W.*
Koller (ty.; en af de från grek. chole’ra, diarré,
härledda moderna formerna med bet. raseri. Jfr
fr. colére), veter., en långsamt förlöpande och
obotlig sjukdom hos hästar, orsakad däraf, att
hjärnans kamrar äro öfverfyllda af en för stor mängd
serös vätska, som genom sitt tryck minskar hjärnans
verksamhet. Yid sjukdomsanfallen, som uppträda
periodvis, visa sig djuren dåsiga och sömniga, deras
känslighet är minskad, och foderupptagandet sker
långsamt, ofta med långa afbrott; träckafgången är
trög. Man kan ej förmå en med koller behäftad häst
att gå baklänges; mången gång är det svårt att få
honom att flytta sig från stället. Kolleranfall vara
8-14 dagar, efter hvilken tid sjukdomstillståndet
förbättras så betydligt, att man ej kan märka,
att hästen är behäftad med koller, såframt han
icke varit i rörelse och blifvit svettig. Stundom
inställa sig hjärnkongcstioner och inflammatoriska
processer i hjärnan, åtföljda af ett häftigt
upphetsningsstadium och fullständiga raserianfall
(rasande koller). Sjukdomen uppkommer antingen
efter inflammation i hjärnan och dess hinnor eller
genom hinder för blodcirkulationen till hjärnan,
t. ex. trånga lokor, samt då djuren under längre tid
hållas instängda i varma, kvafva stall vid riklig
sädesfodring. Hästar, .som lida af denna sjukdom, böra
vid bedöfnings-anfallen släppas lösa på en fri plats,
där de ha skugga samt frisk och sval luft. Till föda
ges grönfoder eller rotfrukter, t. ex. morötter, jämte
int hö. Som läkemedel användas kraftiga laxer-medel -
aloe - med 6-8 dagars mellantid. Hästar, som lida
af koller, böra ej användas till persontransport.
C. A. L.*
Koller. Se Sele.
Koller, E u d o l f, schweizisk målare, f. 1828
i Ztirich, d. 1905, studerade i Stuttgart,
Düsseldorf, Belgien och Paris. Han är representerad
af enkla, idylliska landskap med djur, i Zürich,
Basel, Aarau m. fl. schweiziska gallerier.
G-g N.
Kollergång, ett slags krossningsmaskin. Se C e-m en t,
sp. 1415.
Kolleråder, veter., hos hästen en af hufvudets
blodådror, från hvilken man fordom brukade
aftappa blod från hästar, som ledo af koller.
(E. T. N.)
Kolleter (fr. colletére, af grek. kolleto’s,
hoplimmad), bot. Se G l an d el.
Kollekt (fr. collet, dim. af col, hals,
eg. hals-krage), en till den militära dräkten stundom
hörande lifrock utan skört eller med helt korta
sådana. Kolletten, som under hela 1800-talet var
mycket använd i svenska armén, förekommer numera
endast vid artilleriet och fortifikationen samt
för officerarna vid kavalleriet och trängeii.
C. O. N.
Kolli (fr. colis 1. coli, it. colli, plur. af collo,
hals, nacke), hand., eg. något, som bäres på nacken,
varupacke, bal, stycke fraktgods eller lättare
resgods, paket.
Kollidera (lat. collldere), sammanstöta, råka i
strid. Jfr Kollision.
Kollimatiön, astron. Se Kollirnations-linje.
Kqllimationsaxel, astron. Se Kollimatiön s-lin j e.
Kollimationsfel, astron. Se K o 11 i m a t i o n s-li
n j e.
Kollimationslinje (af lat. collimäre, en i
handskrifter förvrängd form af collineäre,
eg. rikta efter linjen), astron., eg. syftlinje,
d. v. s. den linje, efter hvilken ett föremål
vid ett vinkelmätningsinstrument inriktas. Som de
flesta vmkelmätningsinstrument numera äro försedda
med tub för föremålets skarpare viserande, menas i
allmänhet med kollimationslinje den räta linje, som
förenar objektivets optiska medelpunkt med hårkorsets
midtpunkt. Om å något instrument kollimationslinjen
icke har noggrant den riktning, som är åsyftad,
kallas afvikelsen k o 11 i-mationsfel. Å t. ex. en
meridiancirkel, ett passageinstrument eller en
teodolit skall kollimationslinjen sammanfalla
med kollimationsaxeln, en genom objektivets
optiska medelpunkt gående rät linje, som är
vinkelrät mot tubens horisontella rotationsaxel;
kollimationslinjen bör m. a. o. vara vin-kelrät mot
rotationsaxeln; afvikelsen från den räta vinkeln är
då sålunda kollimationsfelet, hvilket ofta kortare
namnes endast kollimation. Kollimationsfelet är
alltså = vinkeln mellan kollimationslinjen och
kollimationsaxeln. Till kollimationens bestämmande
vid större instrument i fasta observatorier begagnas
ofta två tuber, kallade kollimatorer, uppställda
å ömse sidor om hufvudinstrumentet i jämnhöjd
med detta och riktade mot hvarandra, så att man,
om hufvudtuben vid något tillfälle undanskaffas,
med den ena tuben kan se in i den andra och
inställa deras kollimationslinjer koinci-derande.
E. J. (B-d.)
Kollimätor. 1. Astron. Se Kollimationslinje. -
2. Fys., en linsanordning på vissa optiska
instrument, som tjänar till att göra de från ett
Ivsande föremål (vanligen en smal belyst springa)
utgående strålarna parallella. Jfr Spektrosko p.
2. G. i.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
