- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
561-562

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollodiummetod - Kollodiumpapper, klorsilfverkollodiumemulsionspapper. Se Fotografi, sp. 998. - Kollodiumplåtar, jodsilfverkollodiumplåtar. Se Fotografi, sp. 991. - Kollografi, ljustryck (de d. o.) - Kolloid, med. Se Degeneration, sp. 19, och Kolloider. - Kolloidala lösningar, kem. Se Kolloider och Kolloidala metaller. - Kolloidala metaller - Kolloidala ämnen, kem., detsamma som kolloider (se d. o.) - Kolloiddegeneration, patol. anat. Se Degeneration 2, sp. 19. - Kolloider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

561

Kollodiumpapper-Kolloider

562

att åstadkomma noggranna aftryck af lefvande
eller döda (t. ex. fossila) växters yta. Låter
man en droppe kollodium torka in på undersidan af
ett blad och undersöker den afdragna hinnan med
mikroskopet, så visar den oklara fläckar på de
ställen, där transpiration försiggått (vid kly
f öppningarna). Hinnan visar tydliga aftryck,
utom af klyföppningar och ärr efter hår, af de
finaste skulpturdetaljer på epidemis’ yta, och
på grund häraf kan man genom denna metod erhålla
kännedom om den inre byggnaden af förkolnade eller
fossiliserade växter eller af växter, af hvilka
endast aftryck finnas bevarade (t. ex. i kalktuff).
G. L-m

Kollodiumpapper,
klorsilfverkollodiumemulsions-papper. Se Fotografi,
sp. 998.

Kollodiumplåtar, jodsilfverkollodiumplåtar. Se
Fotografi, sp. 991.

Kollo_grafi, ljustryck (se d. o.).

Kolloid (af grek. ko’Ila, lim, och éifdos, utseende),
med. Se D egen er ät i ön, sp. 19, och Kolloider.

Kolloidala lösningar, kem. Se Kolloider och Kolloidala
metaller.

Kolloidala metaller, fys. kem. De kolloidala
me-tallösningarna höra till suspensionskolloiderna
(se Kolloider). Dessa äro lättflytande, icke
gela-tinerbara och fällas lätt af elektrolyter. Den
uppslammade kroppen kallas den dispersa fasen,
och det ämne, i hvilket den finnes uppslammad,
disper-sionsmedlet. Suspensionskolloiderna äro
dispersa system, som endast i ultramikroskopet eller
genom användning af det Tyndallska fenomenet te sig
som heterogena, men i öfriga egenskaper utgöra ett
mellanting mellan grofva suspensioner och vanliga
lösningar. De ha sålunda ett visst, ehuru litet,
osmo-tiskt tryck och en viss diffusionshastighet. Det
finnes ingen skarp gräns mellan vanliga lösningar,
kolloidala lösningar och grofva suspensioner; alla
öfver-gå omärkligt i hvarandra. Alla tillräckligt fina
uppslamningar visa den Brownska molekylarrörelsen
(se Kinetisk gasteori). - Katafores. Ledes en
elektrisk ström med högt volttal (t. ex. 100 volt)
genom en suspension, vandra partiklarna åt endera
elektroden. Partiklar af platina, guld, silfver,
svafvelarsenik o. s. v. vandra till den positiva
polen och bete sig således som i förhållande till
dispersionsmedlet negativt laddade partiklar. Hyd-rat
af järn och aluminium gå till den negativa polen
och äro följaktligen positivt laddade. Kornens
vand-ringshastighet i rena lösningar skiljer sig ej
mycket från de motsvarande elektrolytiska ionernas
vand-ringshastighet. Genom tillsatser (t. ex. salter)
kan tecknet på kornens elektriska laddning
förändras. Suspensionskolloider äro ganska känsliga
för tillsats af élektrolyter och utfällas lätt af
sådana. De kunna göras mera stabila, d. v. s. svårare
utfällbara, genom tillsats af emulsionskolloider,
hvilka på grund af denna egenskap kallas
skyddskolloider. Finnas emulsionskolloider närvarande,
behöfver man för att åstadkomma utfällning tillsätta
betydligt större mängder salt än eljest. I medicinen
användas åtskilliga kolloidala silfverlösningar,
som stabiliserats med gelatin, protalbin och
lysalbin. Fällningar, t. ex. klorsilfver, som
åstadkommas i vattengelatin-lösningar, baka ej ihop
sig till större massor, utan förblifva kolloidalt
lösta. Strängt taget, äro emellertid alla dispersa
system instabila. Stora korn

ha nämligen mindre ångtryck och mindre löslighet än
små, och häraf blir följden, att de större kornen i
en suspension tillväxa på bekostnad af de mindre. -
Framställningssätt. Som åtskilliga ämnen ha stort
inflytande på bildningen och på beständigheten,
består den preparativa konsten till stor del i
ett lämpligt val af bildningsvillkoren. Kolloidala
metaller kunna erhållas genom reduktion af motsvarande
metallsaltlösningar. Kolloidalt guld kan sålunda
framställas genom reduktion af guld-kloridlösning
med järnvitriol eller vätgas. Bland andra metaller,
som framställts på detta sätt, märkas silfver,
platinametaller, kvicksilfver, vismut, koppar,
selen, tellur. Enligt flera af Kuzel paten-terade
metoder kunna metaller, såsom krom, mangan, volfram,
tantal, uran m. fl., erhållas i kolloidalt tillstånd,
om de först finpulveriseras och därefter under
uppvärmning och omröring utsättas för upprepad
behandling med utspädda lösningar af åtskilliga
ämnen. Denna metod har användts för att framställa
trådar af mycket hårda och spröda metaller,
hvilkas dragning till tråd i början beredde
svårigheter. Man framställde en kolloidal lösning
af den ifrågavarande metallen, indunstade den till
siraps-konsistens och pressade af denna massa
trådar, hvilka sedan glödgades. Kolloidlamporna
äro elektriska glödlampor, hvilkas trådar bestå
af på detta sätt beredda volframtrådar. Man har
emellertid numera lyckats på vanligt sätt draga
dessa metaller till tråd. Den mest användbara
metoden för framställning af kolloidala metaller är
den elektriska försfeoftningsmetoden. Den användes
först af G. Bredig. Han lät en elektrisk ljusbåge
mellan elektroder af metallen i fråga utbildas under
dispersionsmedlet och erhöll på detta sätt utspädda
och af sönderdelningsprodukter förorenade lösningar
af flera metaller, t. ex. platina. Th. Svedberg
har förbättrat metoden. Han använde i stället
för likström växelström med stor kapacitet
i strömlednin-gen och erhöll därigenom större
utbyte. Strömmens sönderdelning af dispersionsmedlet
och metallen blef äfven betydligt mindre. Äfven
kolloidala lösningar af alkalimetallerna i organiska
lösningsmedel (såsom eter, ligroin) kunde på detta
sätt erhållas. Alla kolloidala metallösningar,
som hittills erhållits, äro tämligen utspädda, de
mest koncentrerade hålla l till 2 gr. per liter.
H. L-en.

Kolloidala ämnen, kem., detsamma som ko 11 oi-d er
(se d. o.).

Kolloiddegeneration, patol. anat. Se Degene-r a t i
ön 2, sp. 19.

Kolloider (af grek. ko’lla, lim, och éifdos,
utseende), kem., högmolekulära, icke kristalliserande
ämnen, som icke ge äkta, utan s. k. kolloidala
lösningar (se nedan). På grund af deras olika
förhållanden vid diffusion (se d. o.) uppdelade Graham
1850 lösliga ämnen i kristalloide r, som diffundera
genom djurhinnor och pergament, och k o 11 o i d e r,
som ej göra det (enligt hvad man nu vet är skillnaden
endast kvantitativ, d. v. s. kristalloider diffundera
mycket fortare än kolloider). Kolloiderna kunna
indelas i två klasser: l:o) Suspensionskolloider
förhålla sig närmast som i vätskor uppslammade, fint
fördelade olösta ämnen, t. ex. lersuspensioner, ehuru
partiklarna äro för små för att kunna synas. Hit höra
de s. k. kolloidala metallerna (se d. o.), mastix,
svafvel o. s. v. och många färgämnen. Ur sina

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:51:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free