Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolloider - Kolloidhinnor, kem. Se Kolloider. - Kolloidlampa, elektrot., en elektrisk glödlampa med metalltråd af volfram, framställd ur en kolloidal lösning. Se Glödlampa, sp. 1351. - Kollokvium, lat. colloquium (se d. o.) - Kollotypi. 1. Efter sin uppfinnare äfven - Kollotypi. 2. Ljustryck (se d. o.) - Kol-lungor. Se Damm, sp. 1216. - Kollusion - Kolluthos - Kollybia, bot. Se Collybia. - Kol-lämpare - Kol-läst. Se Kolmått. - Kolm - Kolmar. 1. (Colmar) Kretsstad i reg.-omr. Ober-Elsass - Kolmar. 2. (före 1878 Chodziesen) Stad - Kolmes, zool. Se Mesarna. - Kolmikrofon. Se Mikrofon. - Kolmila. Se Kolning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
563
Kolloidhinnor-Kolmila
564
skenbara lösningar utfällas suspensionskolloiderna i
flockar vid tillsats af äfven mycket små saltmängder;
härvid spelar partiklarnas elektriska laddning en
roll, i det att ioner (se lon) med den motsatta
laddningen företrädesvis verka fällande. 2:o)
Emulsionskolloider uppkomma, när organiska ämnens
molekyler uppnå en viss storlek. Med växande
mole-kularvikt tilltager äfven ämnens benägenhet
att bilda molekularkomplexer, och härigenom minskas
diffu-sionsförmågan än ytterligare. Någon skarp
gräns emellan kristalloider och emulsionskolloider
kan icke dragas. Man skiljer kristalloider
från kolloider medelst dialys (se D i f f u s
i o n) genom membra-ner, t. ex. oxblåsa eller
pergament. Fullständigt kunna kristalloiderna dock
icke aflägsnas på detta sätt, emedan en del envist
häftar vid kolloiderna till följd af adsörption (se
d. o.). Emulsionskolloider äro ytterst allmänna inom
organismerna; exempel utgöra .dextriner och gummi,
stärkelse och glykogen, peptoner och ägghvita. Äfven
i marken förekomma många ämnen af kolloidal
beskaffenhet, oorganiska som lera och organiska som
humussyror. Från agro-geologernas sida har på senaste
tiden kolloidernas roll lifligt diskuterats. Lösta
kolloider utöfva ett mycket ringa eller omärkligt
osmotiskt tryck, hufvudsakligen beroende därpå, att
de bilda endast få, men mycket stora molekyler. När
dessa, verkligen eller skenbart, lösta molekyler
eller komplexer motsvara molekularvikten 100,000,
ha de redan en diameter af 6. 10-7 cm. och kunna
göras synliga i ultramikroskopet. Bland kolloidala
lösningar kan man alltså skilja mellan sådana,
som äro optiskt tomma, och sådana, i hvilka
partiklarna (eller en del af dessa) kunna iakttagas
i ultramikroskopet. Man kallar sådana partiklar,
hvilkas diameter ligger ung. mellan 2 . 10-5 cm. och
5 . 10-7 cm. submikroner; större partiklar, hvilka
ännu kunna iakttagas mikroskopiskt, kallas mikroner,
partiklar med mindre diameter än 5 . 10-7, som endast
indirekt kunna urskiljas i ultramikroskopet, kallas
amikroner. Kolloidalt lösta partiklar befinna sig i
ständigt vibrerande rörelse, "Browns molekularrörelse"
(se K i n e t i s k gasteori). Af stor fysiologisk
betydelse är de kolloidala lösningarnas egenskap
att "denatureras" genom inverkan af höga och låga
temperaturer och vissa främmande ämnen. De öfvergå
härvid i olöst form och kunna sedan icke vidare
bringas i lösning. Ett bekant exempel är ägghvitans
koagulering vid upphettning. Lifsyttringarna försiggå
inom proto-pl asm ans kolloidala medium, därför äro
de beroende af denaturerande faktorer och begränsade
till ett tämligen litet temperaturområde. Många
kolloidala lösningar visa egenskapen att vid
afkylning eller ändring i salthalten stelna till
ett gelé (se d. o.). Exempel härpå lämna kiselsyra,
agar-agar och gelatin. Ej sällan bilda sig på
lösningar af emulsion-kolloider tunna, elastiska
ythinnor. Som sådan torde protoplasmans för cellernas
ämnesomsättning så viktiga hudskikt få uppfattas. Se
vidare K i n e t i s k gas teori och D i f fusion.
H. E.
Kolloidhinnor, kem. Se Kolloider.
Kolloidlampa, elektrot., en elektrisk glödlampa med
metalltråd af volfram, framställd ur en kolloidal
lösning. Se Glödlampa, sp. 1351.
Kollökvium, lat. colloquium (se d. o.).
Kollotypi. 1. Efter sin uppfinnare äfven kal-ladt
WothTly typi, ett fotografiskt kopierings-
förfarande medelst uransalter. - 2. Ljustryck (se
d. o.).
Kol-lungor. Se Damm, sp. 1216.
Kollusiön (af lat. colludere, spela under täcket med
någon) kallas en sådan åtgärd, som af ser att "genom
undanröjande af bevis eller egendom" hindra ett måls
tillbörliga utredning. (Prom.-lagen till Strafflagen §
19, 6). Jfr H ä k t n i n g. I. Afz.
Kolluthos 1. K o l u t h o s (grek. KoMw&og L
KoAovfiog), grekisk skald från Lykopolis i Egypten,
i början af 6:e årh. e. Kr., skref flera episka
dikter, som alla gått förlorade så när som på ett
större fragment ur dikten Helenas bortröfvande
(nyaste uppl. däraf af Weinberger, 1896).
A. M. A.
Kolly’bia, bot. Se Gol ly b i a.
Kol-lämpare, sjöv., kallas de personer ombord
på ett ångfartyg, som dels framföra kol från
kolboxarna, dels skyffla kolen, så att
de intaga ett afpassadt läge i fartyget.
L. H.*
Kol-läst. Se Kolmått.
Kolm, geol., petrogr., en stenkols- eller
antracit-artad substans, matt eller vaxglänsande,
bildande linsformade lager i den kambriska
alunskiffern vid t. ex. Latorp (Närke), på Kinnekulle
och Billingen (Västergötland). Den innehåller 60
proc. kol och därutöfver, men förekommer i alltför
obetydlig mängd för att kunna tillgodogöras som
biänsle. Däremot har bergarten visat sig så rik
på uran och radium, att man 1909 bildade ett
bolag för utvinnande af radium ur kolm enligt
en metod uppfunnen af ingenjör G. Hellsing i
Uppsala. Fabriken för radiumtillverkningen är
belägen vid Islinge på Lidingön vid Stockholm.
A. Hng.
Kolmar. 1. (Colmar) Kretsstad i
reg.-omr. Ober-Elsass, tyska rikslandet
Elsass-Lothringen, är belägen vid den lilla floden
Lauch nära foten af Vogeserna. 41,791 inv. (1905),
hvaraf omkr. 1/3 protestanter. Den äldre staden
är trångbyggd, den nyare har vackra anläggningar,
såsom Marsfältet med statyer öfver de franske
krigshjältarna Rapp och Bruat. Framstående byggnader
från medeltiden (1200-talet) äro en evangelisk
och två katolska kyrkor samt dominikanklostret
Unterlinden med stadsbiblioteket (80,000 bd) och ett
dyrbart tafvelgalleri af äldre tyska målare. Som
industriort är K. viktigt genom sina ylle-,
bomulls-, siden-, jutespinnerier och väfverier;
dessutom tillverkas där maskiner, möbler, stärkelse
m. m. I K. finnas lyceum med realskola, rabbinskola,
landtbruksskola och vinodlingsskola; det är säte för
kommandot öfver 39:e armédivisionen. Staden beröres
af järnvägslinjen Strassburg–Basel m. fl. linjer
och står genom en 13 km. lång kanal i förbindelse
med Rhen–Rhônekanalen. Liflig transitohandel på
Schweiz. – K. är sannolikt det gamla romerska
Columbarium. 833 stodo Ludvig den frommes och
hans söners härar mot hvarandra på "Lögnfältet"
invid staden. 1226 blef K. fri riksstad, intogs af
svenskarna 1632, införlifvades 1680 af Ludvig XIV
med Frankrike, men återkom under tyskt välde genom
freden i Frankfurt 1871. – 2. (Före 1878 Chodziesen)
Stad i preussiska prov. Posen, 75 km. v. om
Bromberg, vid järnvägen Posen–Neustettin. 6,348
inv. (1905). Porslins- och maskinfabriker.
1. (J. F. N.)
Kolmes, zool. Se Mesarna.
Kolmikrofon. Se Mikrofon.
Kolmila. Se Koin i n g.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
