579 Kolobom-Kolokotronis 580 tofs 70 cm. Arten lefver i Abessiniens bergstrakter 2,000 till 3,000 m. ö. h. (men äfven annanstädes i mellersta Afrika) i flockar på 10-15 st. Dess föda Ghierezan. består af löf, frukter och insekter. Guerezan är utsatt för mycken förföljelse, emedan de abessiniske krigarna gärna pryda sina sköldar med dess skinn; det användes ock till fruntimmersmuffar. C. II. S.* Kolobom [-båm; af grek. fcoJo^oma, stympad del], med., ett medfödt bildningsfel i människans öga, bestående däri, att regnbågshinnan är klufven från pupillen nedåt. Denna lucka har vanligen samma bredd som pupillen, hvarför denna synes förlängd nedåt. Detta är hvad som synes vid vanlig iakttagelse. Med ögonspegelns hjälp finner man, att i minst halfva antalet fall denna lucka fortsätter äfven i ögats kärlhinna, hvari den kan gå ända till ögats bakre pol. Åkomman är ej sällan dubbelsidig. En enkel klyfning af regnbågshinnan medför ringa skada för synförmågan, men en sådan, som fort-sättes i ögats djupare lager, är alltid förbunden med nedsättning däraf, då i hvarje fall en defekt i synfältet måste uppkomma. I sällsynta fall visar äfven linsen spår af klyfning. I andra fall står denna missbildning tillsammans med klyfning af ögonlocken, ja i ansiktshuden. ttsr.* Kolocyntin (Kolocynthin, Colocynthin), farm. Se Citrullus och Kolokvint. Kolof äntra, bot. Se C an ar i u m. Kolofon, grek. ("spets", "det sista"). Se Inkunabler. Kolofön. 1. (Grek. Kohoycbv, lat. Colöphon) En af de 12 forntida Joniska städerna på Mindre Asiens västra kust, n. v. om Efesos, ej långt från Kaystriska hafsviken, vid hvilken dess hamnstad, N o t i o n, var belägen. I närheten låg den Klariske Apollons tempel med ett berömdt orakel. K. egde under sin blomstringstid betydande sjömakt och ypperligt rytteri, men eröfrades flera gånger, af lyderna, perserna, Lysimachos och slutligen af de ciliciske sjö-röfvarna. Bland måns;a andra städer gjorde den anspråk på att vara Homeros' födelseort. Till dess produkter hörde det efter dess namn uppkallade hartset kolofonium (se d. o.). - 2. Farm. med. Se Kolof ön iu m. 1. A. M. A. Kolofonit Karsten, miner., en brun grofkornig granatvarietet, som t. ex. vid Arendal (Norge) eller Tid WUsboro (New York) förekommer tillsammans med svartmalm och användes som beskickningsmedel för denna. "Kolofoniten" i kalksten vid Arendal är däremot ej granat, utan en brun vesuvian. A. Hng. Kolofonium, Kolofön (se d. o.), Resina colo-phonium, farm. med., erhålles därigenom, att antingen återstoden af tjock terpentin, efter terpentin-oljans afdrifning, eller nativt, å stammen af Pinus-arter hårdnadt harts (Resina communis) upphettas, till dess att kvarvarande flyktig olja och vatten äro-fullständigt utjagade. Kolofonium är ett klart genomskinligt harts med växlande färg från ljust vingul till brunröd. Färgväxlingen beror på, om lägre eller högre temperatur användts vid beredningen. Kolofonium består hufvudsakligen af hartssyror, nämligen abietinsyra i amerikansk vara och pimarsyra i fransk. Kolofonium från grankåda innehåller kolofonsyra, som bildats ur kådans naturliga sapinsyror (Klason). Kolofonium begagnas till att bestryka taglet å violinstråkar ("konfonium"), för att göra detta sträft, samt i medicinen, t. ex. som beståndsdel i några plåster och pulver, blandadt med kol och arabiskt gummi, i det fordom som blodstillande medel begagnade Pulvis hcemostaticus Bonafoux i Ph. suec. Ed. VI. Se Harts, Hartsoljor och Terpentin. O. T. S. (C. G. S. H. E.) Kolofonsyra, farm. Se Kolofonium. Kolokol [kå'låkål], ry., kyrk-klocka; namn på den af ryske publicisten A. Herzen 1856-68 utgifna re-formifrande tidningen. Se Herzen. - Tsar j-ko lo k o l, "drottningen bland klockor", den största klockan i världen, finnes i Moskva, där den sedan 1836 är uppställd på ett granitunderlag vid foten af tornet Ivan velikij, efter att förut ha legat hälft nedsjunken i marken, sedan den brustit sönder vid en eldsvåda 1737. Klockan, som göts 1735, är omkr. 200,000 kg. tung, omkr. 20 m. i omfång, mer än en half m. tjock och omkr. 6 m. hög. Se-fig. i art. Ivan velikij. (A-d J.) Kolokotronis [-trå'nis], Theodoros, grekisk frihetskämpe, f. 1770 på Morea, d. 1843 i Aten, var son till en klefthöfding och själf anförare för ett band armatoler på Morea, men nödgades 1806 fly till Joniska öarna, där han trädde i engelsk krigstjänst. I början af 1821 återvände K. till Morea, tog jämte P. Mauromichalis ledningen af de upproriskes krigsföretag där efter frihetsstridens-utbrott och vann flera segrar. Men i jämbredd med framgången växte hans naturliga själfrådighet. Han framtvang 1823 sin utnämning till högste befälhafvare å Morea och blef andre man i verkställande rådet, men öfvergick snart till öppna fientligheter mot styrelsen, besegrades och fördes i febr. 1825 som statsfånge till Hydra. Efter några månader frigafs han dock för att i kriget användas mot Ibrahim pascha. 1828 slöt K. sig till presidenten G. Ka-podistrias och utnämndes åter till öfverbefälhafvare-på Morea samt besegrade 1830 de upproriske maino-terna. Medlem af interimsstyrelsen 1831, grep han till vapen mot sjumannaregeringen 1832, blef i jan. 1833, strax före konung Ottos ankomst, slagen af den iranska ockupationshären och fängslades 1834, som anstiftare af en sammansvärjning mot det bajerska regentskapet. Då Otto själf tillträdde regeringen, l juni 1835, benådades K., återfick sin rang som general och inkallades i statsrådet. K:s minnen (1770-1836) ha utkommit på grek. 1846 och (i 2 bd) 1889 samt i eng. öfv. af Edmonds, "K. tbe Ord, som saknas under K, torde sökas under C.