Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 577-578 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolning - Kolningsbergsfältet, gruffält. Se Klackberget. - Kolno - Koló - Koloberna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 11. Kylare.

efter kolningens slut få ramla ned i en i en
kylkammare befintlig vagn. Arbetsgången är alltså
enahanda som vid amerikanska vagnugnen, men genom de
olika afdelningarnas anordning i vertikal led kan
värmet bättre utnyttjas. De två sista
ugnstyperna torde vara de bästa, som hittills sett
dagen. Från kolugnarna ledas gaserna genom på
olika sätt anbragta gasuttag till kylare (fig. 11),
där de kondenserbara gaserna skiljas från de
okondenserbara. Fördelaktigt är, att gasuttag
anbringas i ugnsbottnen, ty då erhålles en tjära,
som, därigenom att den ej öfverdestillerats,
är af bättre kvalitet. Gasernas sammansättning
växlar, men kan i medeltal sägas vara: kolsyra
50, koloxid 30, etylen 3, metan 16 och väte
1 proc. Gasen ledes från kylaren till ugnens
eldstäder och lämnar vid sin förbränning en del
af det för kolningens igångsättning och drifvande
nödvändiga värmet. Det flytande destillatet afsätter
sig i tre lager: underst tjära, däröfver träsyra
och öfverst s. k. skumolja. Dessa bearbetas i
"reningsverket". Tjäran är tunnflytande och ej
direkt användbar som bestrykningsmedel. Den måste
först inkokas till tjockare konsistens. Härvid
bortgående oljor förtätas i kylare och förenas
med skumoljan. Skumoljan underkastas fraktionerad
destillation, hvarvid erhållas lättoljor, rå
terpentinolja och tungoljor. Träsyran är en mycket
utspädd vattenlösning af ättiksyra, metylalkohol
och aceton jämte en del oljor och tjärartade
beståndsdelar. Halten ättiksyra växlar mellan 2–5
proc., metylalkohol 1–1,6 proc. och aceton 0,15–0,20
proc. Dessa siffror gälla gran och furu. Vid björk-
och bokved äro de ungefär dubbelt så stora. Ur
träsyra framställas s. k. grå kalk l. acetat,
innehållande omkr. 80 proc. ättiksyrad kalk
(resten diverse föroreningar), och träsprit, hvars,
sammansättning är omkr. 75 proc. metylalkohol,
omkr. 5 proc. aceton och resten vatten jämte
mindre mängd oljeartade föroreningar. Vid dessas
framställning underkastas träsyran destillation i ett
apparatsystem (fig. 12), som kan varieras till sin
konstruktion på mångahanda sätt. Vid destillationen
medfölja de nyttiga produkterna vattenångorna, som
förtätas i kylare, då en utspädd lösning erhålles. I
destillationspannan kvarstannar större delen af
de tjärartade beståndsdelarna. Ättiksyran bindes i
vattendestillatet genom tillsats af kalk. Träspriten
afdestilleras, och kvarvarande acetatlösning indunstas
till torrhet och rostas för att befrias från en
del tjärartade ämnen. – Spritdestillatet måste
sedan genom fraktionerad destillation befrias
från större delen vatten, så att tillräcklig
koncentration ernås. Dessa olika operationer utföras
samtidigt i de från Tyskland införda "två- och
treblåssystemen". Dessa ge emellertid ej ekonomiskt
resultat på grund däraf, att träsyran från
barrvedskolning är så utspädd. I Sverige ha emellertid
metoder utarbetats, som medge bearbetning af träsyra
från barrvedskolning. Ingenjörerna vid Domnarfvets
kolningsverk ha löst uppgiften genom att ur

Fig. 12. Apparatsystem för träsyrans destillation.

gaserna direkt från kolugnarna genom fraktionerad
kondensation utvinna kalkacetat och träsprit. Enligt
en annan metod begagnar man vakuumdestillation och
det värme gaserna medföra från ugnarna. Variationer
af denna princip äro ing. Bergströms och
Fagerlind-Magnussons arbetssystem. Mängden af
produkter från ugnskolningen varierar ju afsevärdt,
men följande siffror torde ange goda medeltal. Pr
kbm. löst mått vägande omkr. 280 kg. erhållas
65–75 hl. kol, hvilket motsvarar 30–35 viktsprocent. Af
biprodukterna erhållas 10–12 kg. gråkalk, 1–1,5
kg. träsprit samt 15–20 kg. tjära och oljor, allt
pr kbm.

Träkolet från milor och ugnar är ej rent kol, utan
innehåller äfven väte och syre. Sammansättningen är
beroende på den vid kolningen rådande temperaturen,
så att kolhalten är högre, ju högre temperaturen
varit. Följande siffror ange medeltal: milkol
innehålla 91,9 proc. kol, 2,3 proc. väte och 5,8
proc. syre, ugnskol 80,7 proc. kol, 4,0 proc. väte
och 15,3 proc. syre. Milkol äro vanligen hårdare och
mera bärande i masugn än ugnskol. E-t N-n.

Kolningsbergsfältet, gruffält. Se Klackberget.

Kolno, kretsstad i rysk-polska guv. Lomza. 4,941
inv. (1897).

Kolo, kretsstad i rysk-polska guv. Kalisz, på en af
Warthe bildad ö. 10,722 inv. (1897). Fabriker.

Koloberna, Colobus, zool., höra till Gamla
världens apor (Catarrhini) och ordn. Primates
bland däggdjuren. De sakna tumme på framhänderna,
ha kort nos, smärt kropp, lemmarna spensliga
och af nästan samma längd, mycket lång svans
och sittvalkar. Omkr. 10 arter äro kända. Till
dem hör guerezan, C. guereza (se fig.),
som är vackert sammetssvart med undantag af ett
pannband, tinningarna, halsens sidor, strupen, en man
utefter kroppssidorna, trakten kring sittvalkarna
och svanstofsen, hvilka delar äro hvita; olika
färgvarieteter ha erhållit olika namn. Kroppens längd
är 65 och svansens utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>