Fig. 11. Kylare.

efter kolningens slut få ramla ned i en i en kylkammare befintlig vagn. Arbetsgången är alltså enahanda som vid amerikanska vagnugnen, men genom de olika afdelningarnas anordning i vertikal led kan värmet bättre utnyttjas. De två sista ugnstyperna torde vara de bästa, som hittills sett dagen. Från kolugnarna ledas gaserna genom på olika sätt anbragta gasuttag till kylare (fig. 11), där de kondenserbara gaserna skiljas från de okondenserbara. Fördelaktigt är, att gasuttag anbringas i ugnsbottnen, ty då erhålles en tjära, som, därigenom att den ej öfverdestillerats, är af bättre kvalitet. Gasernas sammansättning växlar, men kan i medeltal sägas vara: kolsyra 50, koloxid 30, etylen 3, metan 16 och väte 1 proc. Gasen ledes från kylaren till ugnens eldstäder och lämnar vid sin förbränning en del af det för kolningens igångsättning och drifvande nödvändiga värmet. Det flytande destillatet afsätter sig i tre lager: underst tjära, däröfver träsyra och öfverst s. k. skumolja. Dessa bearbetas i "reningsverket". Tjäran är tunnflytande och ej direkt användbar som bestrykningsmedel. Den måste först inkokas till tjockare konsistens. Härvid bortgående oljor förtätas i kylare och förenas med skumoljan. Skumoljan underkastas fraktionerad destillation, hvarvid erhållas lättoljor, rå terpentinolja och tungoljor. Träsyran är en mycket utspädd vattenlösning af ättiksyra, metylalkohol och aceton jämte en del oljor och tjärartade beståndsdelar. Halten ättiksyra växlar mellan 2--5 proc., metylalkohol 1--1,6 proc. och aceton 0,15--0,20 proc. Dessa siffror gälla gran och furu. Vid björk- och bokved äro de ungefär dubbelt så stora. Ur träsyra framställas s. k. grå kalk l. acetat, innehållande omkr. 80 proc. ättiksyrad kalk (resten diverse föroreningar), och träsprit, hvars, sammansättning är omkr. 75 proc. metylalkohol, omkr. 5 proc. aceton och resten vatten jämte mindre mängd oljeartade föroreningar. Vid dessas framställning underkastas träsyran destillation i ett apparatsystem (fig. 12), som kan varieras till sin konstruktion på mångahanda sätt. Vid destillationen medfölja de nyttiga produkterna vattenångorna, som förtätas i kylare, då en utspädd lösning erhålles. I destillationspannan kvarstannar större delen af de tjärartade beståndsdelarna. Ättiksyran bindes i vattendestillatet genom tillsats af kalk. Träspriten afdestilleras, och kvarvarande acetatlösning indunstas till torrhet och rostas för att befrias från en del tjärartade ämnen. -- Spritdestillatet måste sedan genom fraktionerad destillation befrias från större delen vatten, så att tillräcklig koncentration ernås. Dessa olika operationer utföras samtidigt i de från Tyskland införda "två- och treblåssystemen". Dessa ge emellertid ej ekonomiskt resultat på grund däraf, att träsyran från barrvedskolning är så utspädd. I Sverige ha emellertid metoder utarbetats, som medge bearbetning af träsyra från barrvedskolning. Ingenjörerna vid Domnarfvets kolningsverk ha löst uppgiften genom att ur

Fig. 12. Apparatsystem för träsyrans destillation.

gaserna direkt från kolugnarna genom fraktionerad kondensation utvinna kalkacetat och träsprit. Enligt en annan metod begagnar man vakuumdestillation och det värme gaserna medföra från ugnarna. Variationer af denna princip äro ing. Bergströms och Fagerlind-Magnussons arbetssystem. Mängden af produkter från ugnskolningen varierar ju afsevärdt, men följande siffror torde ange goda medeltal. Pr kbm. löst mått vägande omkr. 280 kg. erhållas 65--75 hl. kol, hvilket motsvarar 30--35 viktsprocent. Af biprodukterna erhållas 10--12 kg. gråkalk, 1--1,5 kg. träsprit samt 15--20 kg. tjära och oljor, allt pr kbm. Träkolet från milor och ugnar är ej rent kol, utan innehåller äfven väte och syre. Sammansättningen är beroende på den vid kolningen rådande temperaturen, så att kolhalten är högre, ju högre temperaturen varit. Följande siffror ange medeltal: milkol innehålla 91,9 proc. kol, 2,3 proc. väte och 5,8 proc. syre, ugnskol 80,7 proc. kol, 4,0 proc. väte och 15,3 proc. syre. Milkol äro vanligen hårdare och mera bärande i masugn än ugnskol. E-t N-n. Kolningsbergsfältet, gruffält. Se Klackberget. Kolno, kretsstad i rysk-polska guv. Lomza. 4,941 inv. (1897). Kolo, kretsstad i rysk-polska guv. Kalisz, på en af Warthe bildad ö. 10,722 inv. (1897). Fabriker. Koloberna, Colobus, zool., höra till Gamla världens apor (Catarrhini) och ordn. Primates bland däggdjuren. De sakna tumme på framhänderna, ha kort nos, smärt kropp, lemmarna spensliga och af nästan samma längd, mycket lång svans och sittvalkar. Omkr. 10 arter äro kända. Till dem hör guerezan, C. guereza (se fig.), som är vackert sammetssvart med undantag af ett pannband, tinningarna, halsens sidor, strupen, en man utefter kroppssidorna, trakten kring sittvalkarna och svanstofsen, hvilka delar äro hvita; olika färgvarieteter ha erhållit olika namn. Kroppens längd är 65 och svansens utan