koloniserats af engelska nybyggare; flera af dessa (Canada, Newfoundland, Syd-Afrika, Australien, Nya Zeeland) ha eget parlament, hvars beslut blott fordra engelske guvernörens samtycke. De flesta kolonierna åtnjuta jämte själfstyrelse sådana förmåner som press-, tros-, undervisnings- och församlingsfrihet samt utvecklade järnvägsnät. Före 1830 var Englands kolonialpolitik aggressiv, följde därefter till 1872 liberala Manchestergrundsatser, hyllade så under Beaconsfield en "imperialism", som blott i mycket mildrad form upprätthölls af Gladstone, för att under unionistiska regeringar åter stärkas och skärpas under 1800-talets sista år. -- Frankrike har på detta område icke nått lika långt, ehuru visserligen republiken af 1870 upptagit Colberts planer att af Frankrike göra ett kolonialrike. Redan 1364--1410 inrättade franska köpmän och sjöfarande från Dieppe och Rouen ett antal faktorier i nordvästra Afrika. I Nedre Canada, dit Jacques Cartier kommit 1534, uppväxte franska nybyggen 1608, i Cayenne 1620, s. å. vid Senegal, 1635 på Guadeloupe och Martinique. En plats på Madagaskar togs i besittning 1642, Réunion 1643, Louisiana 1682, Mauritius 1715. Genom freden i Paris 1763 tvangs Frankrike att till England afträda Canada, till England och Spanien Louisiana, och i Indien lyckades det ej göra engelsmännen väldet stridigt. Det outtömligt rika Haiti gick förloradt till följd af negerupproret under franska revolutionen. Till ersättning vanns Algeriet efter 1830, Sällskapsöarna 1842 och Nya Kaledonien 1853. Vidare tillvällade sig Frankrike 1862--67 nedre Kochinkina, ett förvärf, som bekräftades 1874, hvarvid tillika egentliga Kochinkina och Tonkin, alltså hela riket Annam, blef fransk skyddsstat, liksom förut (1863--67) Kambodja. Protektoratet öfver Annam fastställdes 1884, då detta h. o. h. förlorade Tonkin. Efter några års stridigheter blef äfven Tunisien, 1881, såsom "annex till Algeriet", fransk skyddsstat. Vidare ha fransmännen från Senegambien utvidgat sitt välde till länderna vid öfre Niger, tagit i besittning Elfenbenskustens inland, kufvat Dahomey (1892--94), underlagt sig en del af västra Sudan vid Tsadsjön samt genom Brazza vunnit insteg vid Kongo och förvärfvat stora områden v. och n. om denna flods nedre lopp. Hela Madagaskar togs under franskt skydd 1885 och blef koloni 1896. Med undantag af Algeriet äro Frankrikes besittningar endast handels- och plantagekolonier. Nya Kaledonien är en straffkoloni. -- Italien eger kolonien Eritrea vid Röda hafvet, som organiserades 1890, samt protektorat öfver Somalikusten; dess försök att göra sig Abessinien underdånigt omintetgjordes genom kriget 1895--96. -- Tyskland inträdde bland kolonialmakterna först 1884, men behärskar nu betydliga delar af Sydväst- och Öst-Afrika, dessutom Togo och Kamerun i samma världsdel och i Australien en del af Nya Guinea, Bismarcksarkipelagen m. m. -- Belgien, hvars konung sedan 1885 var suverän öfver den då bildade oberoende Kongostaten, har 1908 öfvertagit detta land som egen koloni. -- Ryssland har en mängd deportationskolonier i Sibirien och understöder frivillig kolonisation i sina asiatiska besittningar. -- Förenta staterna togo Hawaii i besittning 1898, Cuba, Porto Rico och Filippinerna s. å., men ha gjort Hawaii till unionsterritorium (1900) och Cuba till fristat (1902). -- Japan räknar som kolonier Formosa sedan 1895 och Korea under namn af Chosen sedan 1910. -- Öfver hufvud ha 1800-talets två sista årtionden utmärkts af en täflan mellan stormakterna om koloniförvärf, som bl. a. ledt till en uppdelning mellan dem samt Portugal och Belgien af så godt som hela Afrika och som eger sin grund i det genom folkens tillväxt, näringslifvets utveckling och inbördes konkurrens stegrade behofvet af nya marknader för deras handel och industri samt af råvaror för dennas behof. -- Om Danmarks kolonier se Dansk-västindiska öarna och Grönland. -- Svenskarna visade i sitt nybygge Nya Sverige (se d. o.) vid Delawareviken i Nord-Amerika utmärkta anlag som kolonister; intet folk har så redligt och välvilligt förfarit mot indianerna som svenskarna därstädes. Cabo Corso på Guineakusten, grundadt af svenskarna 1650, togs 1663 af holländarna. (Se Afrikanska kompaniet.) 1784--1878 egde Sverige kolonien S:t Barthélemy i Västindien. -- De europeiska staternas samt den nordamerikanska unionens nuv. (1910) kolonialbesittning framgår af följande tabell (efter G. Sundbärg). <table r> <td><tab> <td c>kvkm. <td c>mill. inv. <td l>Brittiska <td>33,032,171 <td>369,92 <td l>Franska (med Algeriet) <td>11,005,178 <td>53,10 <td l>Tyska <td> 2,604,020 <td>12,70 <td l>Belgiska (Kongo) <td> 2,382,800 <td>20,09 <td l>Portugisiska (utom Madeira o. Azorerna) <td>2,089,979 <td>10,32 <td l>Nederländska <td> 2,045,647 <td>39,87 <td l>Italienska <td> 510,000 <td> 0,73 <td l>Nordamerikanska (utom Cuba och Hawaii) <td>306,341 <td>8,96 <td l>Spanska (utom Presidios o. Kanarieöarna) <td>212,700 <td>0,53 <td l>Danska (det bebodda Grönland o. Västindien) <td>88,459 <td>0,04 <td>Summa <td>54,277,295 <td>516,17 </table> De ryska besittningarna i Asien kunna ej betraktas som kolonier i egentlig mening, lika litet som de turkiska besittningarna i Asien och Afrika. Egypten och egyptiska Sudan samt Cypern ha här räknats som brittiska. -- Se vidare artiklarna öfver de särskilda staterna, där mera i detalj redogöres för dessas nuv. kolonier. Litt.: Roscher, "Kolonien, kolonialpolitik und auswanderung" (1848; 3:e uppl., af Roscher och Jannasch, 1885), Zimmermann, "Die europäischen kolonien" (5 bd, 1896--1903) och "Kolonialpolitik" (1905), v. Hassel, "Das kolonialwesen im 19. jahrhundert" (1900), Supan, "Die territoriale entwicklung der europäischen kolonien" (1906), Köbner, "Einleitung in die kolonialpolitik" (1908), Leroy-Beaulieu, "De la colonisation chez les peuples modernes" (5:e uppl., 1892), de Lanessan, "Principes de colonisation" (1897), Girault, "Principes de colonisation et de législation coloniale" (2:a uppl., 2 bd, 1903--04), Vibert, "La colonisation pratique et comparée" (2 bd, 1904), de Lannoy och Van der Linden, "Histoire de l'expansion colotique et comparée" (2 bd, 1904), de Lannoy och Van der Linden, "Histoire de l'expansion coloniale des peuples européens. Portugal et Espagne" (1907), Morris, "History of colonization from the earliest times to the present day" (2 bd, 1901), Reinsch, "Colonial government" (1905) och