615 Kolväte 616 g r u f g a s (se d. o.) 1. metan, C H4, en mättad förening mellan l atom kol och 4 atomer väte. Om man genom kemiska operationer borttager l atom väte ur metan, erhåller man icke CH3, som är den i fritt tillstånd obefintliga radikalen metyl, utan i stället ett af två metylgrupper bestående kolväte, e t a n, C2 He. Formlerna för metan och etan kunna inordnas under det allmänna uttrycket Cn ^n-^-Samma allmänna formel har en mängd andra kolväten, hos hvilka n kan uppnå ända till värdet 60. En serie, i hvilken, såsom här är fallet, hvarje led skiljer sig från det närmast föregående genom ett plus af CH2, kallas h o m o l o g. Kolväten af den homo-loga serien CnH^.^, eller sumpgasserien, äro fullt mättade, d. v. s. innehålla så många väteatomer, som de i dem ingående kolatomerna förmå binda, och kunna icke heller ingå föreningar med andra ämnen, t. ex. syre eller saltbildare. Däremot kunna väteatomerna genom substitution utbytas mot olika radikaler, som klor, hydroxyl (OH), aminogruppen (NH2) o. s. v. Hithörande kolväten, som på grund af sin indifferens benämnas paraffiner (af lat. parum, föga, och affinis, besläktad), äro gaser, när värdet på n är l-3, men högre upp i serien flyktiga, lättrörliga oljor eller fasta, kristalliserande ämnen. Från dem härleda sig de mättade organiska föreningarna af fettserien (se Alifatiska föreningar); hydroxylderivaten äro alkoholer, NH2-deriva-ten aminer, C02 H-derivaten karbonsyror. Då värdet på TI öfverstiger 3, existera två eller flera isomera kolväten med samma kolantal. Af kolvätet C4 H10 (butan) finnas två former; den ena har ogrenad kolkedja och säges vara normal, CH3. CH2. CH2. CH3, den andra, isoformen, (CH3)2 : CH . CH3, har däremot grenig kolkedja. Med stigande värde på n ökas antalet möjliga isomerier mycket snabbt. Pen-tan, C5 H12, finnes i tre former, o. s. v. - Parallellt med sumpgasserien finnas andra, omättade serier af vätefattigare kolväten, Cn Ii>n, CnH2n_2, CnH2n_4, o. s. v. De till serien CnH2n hörande kolvätena äro alla lika sammansatta, men skilda genom olika mole-kularvikt och gastäthet, således inbördes polymera (se I so m er i). De benämnas med ett gemensamt namn o l e f i n e r (fr. gaz oléfiant, oljebildande gas), såsom det första ledet i serien, etylen, C2 H4, kallats, emedan det förenar sig med saltbildare till oljor. Acetylen (se d. V), C2 H2, utgör det första ledet i en ännu mer omättad serie, CnH2n_2. Genom utbyte af väte mot andra radikaler ge dylika omättade kolväten upphof till omättade organiska föreningar. Alla hittills omnämnda kolväten ha öppna kolkedjor och tillhöra därför de s. k. alifatiska ämnena. Andra ha däremot ringformigt slutna kolkedjor och äro då antingen, såsom terpenerna, alicykliska, d. v. s. till sitt allmänna förhållande mest öfverens-stämmande med de alifatiska ämnena, eller också isocykliska (se H o m ocy klis k). Till de senare höra bensolkolvätena och därmed besläktade, hvilka alla äro viktiga som modersubstanser till de många aromatiska ämnena. Terpenerna, ^n Un-4» na oftast sammansättningen C10 H16 (eller närmast högre multipler af C5H8) och bilda oftast flyktiga oljor med frisk, angenäm lukt, i t. ex. terpentinolja, citronolja, kummin- och dillolja. De högre polymererna äro tjockflytande eller, såsom kautschuk, fasta och luktlösa. I sin egenskap af omät- tade kolväten ge terpenerna additionsprodukter med HC1, N205 m. m.; dessa ämnen kristallisera ofta väl. Naftenerna, som ingå i kaukasisk bergolja, äro mättade, ringformiga kolväten af den allmänna formeln Cn H^.. Serien CnH2n_6 bland de ringformiga kolvätena inledes med b e n s o l (se d. o.), C6 H6, grundtypen för de aromatiska föreningarna. Ehuru enligt formeln starkt omättad, förhåller sig bensol till sin allmänna kemiska karaktär som ett mättadt kolväte. Den ger vida lättare substitutions- än additionsderivat. Utbytes en atom väte i bensol mot en annan radikal, bildas endast ett derivat; utbytas däremot två väteatomer mot andra radikaler, kunna tre isomera derivat uppstå, hvilka äro kända under namnen orto-, meta- och para-derivat (jfr I so m er i). Dessa mättnings- och isomeriförhållanden ha gett Kekule anledning att i bensolmolekylen antaga tillvaron af 6 ringformigt hopkedjade, sinsemellan fullt likvärdiga CH-grupper: CH HC HC \ CH CH HC '\ bensol CH ortoderivat CH R-C C-R. l II HC CH \/ CH metaderivat C-R R-C \/ CH paraderivat. Emedan den kekuleska bensolformeln icke fullständigt återger CH-gruppernas likvärdighet, ha äfven andra formler föreslagits; dock är ofvanstående beteckningssätt ännu allmänt i bruk. Bensols homolo-ger, metylbensol 1. toluol, etylbensol, propylbensol o. s. v., uppkomma genom utbyte af väteatomer i bensol mot alkoholradikaler. Isomera med etylbensol äro de tre (orto-, meta- och para-)x y l o l e r n a. Alla dylika genom substitution uppkomna bensol-derivat kallas med ett gemensamt namn aromatiska ämnen, emedan många välluktande beståndsdelar i kryddor, hartser m. m. innehålla samma kolring som bensol. Många bensolderivat ha likväl ej aromatiska egenskaper, och å andra sidan är ett stort antal i vanlig mening aromatiska ämnen, särskildt alla terpener med såväl öppen som ringformig kolkedja (jfr ofvan), icke i kemiskt af seende aromatiskt. Samma kemiska förhållande som bensol visa flera andra vid hög temperatur uppkommande kolväten, som likaledes ingå i stenkolstjära och innehålla flera kombinerade bensolringar samt följaktligen kunna anses som bensolderivat. Häriblaud må nämnas naftalin C10H8, antracen C14H10 och reten C18H18. "VA T 1 CH CH CH /\ HC CH HC CH naftalin C CH "/ l II HC C \/\ CH C CH CH \ CH C CH / \ / CH C CH l II C CH /\/ CH.-C C II .1 HC antracen CH reten. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.