637 Kommendera-Kommentar 63& aflönings- och expensmedel till de under landtför-svaret hörande kommendantskapen. C. O. N. Kommendera (fr. commander, af lat. commen-därej gifva i uppdrag), föra befäl öfver, anföra; ge ett visst tjänsteuppdrag; uttala kommandoord; tala i befallande ton. - Kommendering, krigsv., kallas vanligen ett på särskild befallning grundadt tjänsteuppdrag, hvilket kan träffa en enskild krigsman eller en hel truppafdelning, hvilken sistnämnda i sådant fall äfvenledes ofta kallas kom-mendering. - Kommenderingstillägg kallades en tid vid Sveriges värfvade trupper det aflöningstillägg, som tillkom underbefäl eller manskap för tjänstgöring i högre grad, än den de innehade. - Kommendérsergeant är benämningen på högsta fasta underofficersgraden inom norska armén och motsvarar sålunda fanjunkare eller styckjunkare i Sverige. C. O. N. Kommenderande general utgör i tyska rikets armé armékårchefens vanliga benämning. I Norge föres denna benämning af den under försvarsministern stående högste befälhafvåren för armén, liksom högste befälhaf våren för flottan kallas k o m-menderande amiral. C. O. N. Kommenderi (fr. commanderie, ty. komme'nde} mlat. commenda, af lat. commendäre} anförtro), inom katolsk kyrkorätt ett kyrkligt beneficium, som stod under interimistisk förvaltning och hvars inkomster hufvudsakligen uppburos af en lekman, sedermera i speciell betydelse ett gods, ett län, som tillhör en (andlig) riddarorden och lämnas åt en ordensriddare att innehas. I Sverige finnes ett par fideikommiss, Koberg och Gåsevadholm, hvilka enligt testamente af N. Sahlgren 2 maj 1774 skola, under vissa förutsättningar, af konungen disponeras för . att öfverlämnas som kommenderier, Gåsevadholm åt en kommendör, Koberg åt en riddare af Vasaorden. Jfr K o m t u r i. Kommendering. Se Kommendera. Kommenderingstillägg. Se Kommendera. Kommendérsergeant [-serjant]. Se Kommendera. Kommendör (fr. commandeur, af commander- se Kommendera). 1. Krigsv, a) Titel å sjöofficer, som innehar rang mellan konteramiral och kommendörkapten af l:a graden (ofverstes vid armén). Kommendör tjänstgjorde förr såsom chef å linjeskepp (graden kallas ännu i franska flottan capitaine de vaisseau, i österrikiska linienschiffs-kapitän, i italienska capitano di vascello, i engelska captain). Numera kan kommendör tjänstgöra ombord som eskaderchef, divisionschef (pansarbåtsdivision) och flaggkapten, i land som stationsbefälhafvare eller varfs-chef, chef för Marinförvaltningen, afdelningschef därstädes och i Marinstaben, kårchef m. m.. Redan i äldre tider fanns kommendörstiteln inom flottan, men ändrades 1771 till öfverstetitel. Vid 1824 års reglering förvandlades öfverstegraden till en ny grad med benämning "kommendörkapten af l:a klassen", men 1845 upptogs åter kommendörsgraden. Befordran till denna grad, såväl som.till kommendörkaptensgraden, sker icke i tur. Flottans stat upptager för 1911 8 kommendörer. - Om kanonkommendör se d. o. - b) I tyska armén nyttjas ordet kommendör i sammansättningen regiments-kommandeur, som motsvarar regementschef i Sverige, samt i ryska armén för alla truppbefälhafvare fr. o. m. "kompani-kommandör" uppåt. - 2. Inom ordensväsendet är kommendör titeln på innehafvare. af andra graden af en riddarorden. De öfriga graderna äro riddargraden och storkorsgraden. Vissa ordnar äro emellertid icke indelade på detta sätt, utan i första, andra, tredje o. s. v. klassen. Kommendörsgraden kan i sin tur vara delad i olika klasser, så t. ex. vid de svenska Svärds-, Nord-stjärne- och Vasaordnarna och norska S:t Olafsor-den, eller grader, t. ex. Dannebrogsorden. Kommendörer af 2:a klass bära ordenstecknet fäst vid ett band om halsen, kommendörer af l:a klass bära kraschan. 1. L. H. (H. W-l.) Kommendörkapten (jfr Kommendör), titel å sjöofficer, som innehar grad mellan kommendör och kapten. Kommendörkaptenerna vid svenska flottan äro indelade i 2 grader, af hvilka den första motsvarar öfverstelöjtnant och den andra major vid armén. Från 1771 kallades hela graden öfverstelöjtnant äfven vid flottan, men från 1824 kommendörkapten af 2:a klassen. 1845 försvann klassindelningen, och titeln blef endast kommendörkapten till 1866, då graden åter delades i två klasser. Därefter har "klassen" utbytts mot "graden". Tjänstgöringen för båda graderna är i svenska flottan densamma, i utländska mariner däremot något olika (såsom framgår, af de motsvarande benämningarna capitaine de-frégate och capitaine de corvette, fregattenkapitän och korvettenkapitän, capitano di fregata och capitano di corvetta o. s. v.; motsvarande grader i engelska flottan äro yngre captains och samtliga comman-ders). I Sverige tjänstgör kommendörkapten ombord1 som chef å större fartyg samt som afdelningschef, divisionschef (jagardivision), flottiljchef och flaggkapten. I land tjänstgör han som afdelningschef i Marinförvaltningen och i Marinstaben, som kårchef, chef för Sjökrigshögskolan, Sjökrigsskolan, exercis-och underbefälsskolor samt varfsdepartementet, stabschef, beväringsbefälhafvare, adjutant hos stationsbefälhafvare m. m. Enligt stat för 1911 finnas 17 kommendörkaptener af l:a och 18 af 2:a graden. L-H. (H. W-l.) Kommendörsbalsam, farm. Se Balsam. Kommendörsätter. Se Adel, sp. 144. Kommensairsm (af lat. cum, jämte, och mefnsa, måltid), zool., den form af parasitism, då en djurart uppehåller sig på eller i en annan lefvande art, men ej hämtar sin föda ur den senares kropp, utan endast tager del i dess måltider. Jfr S y m-b i o s. L-e Kommensuräbla (af lat. commensuräMlis, mätbar med samma mått) kallas i allmänhet sådana storheter, hvilka på något sätt kunna uttryckas i ett gemensamt mått. Så äro.t. ex. en krona och ett öre kommensurabla, men icke en krona och en meter. I inskränkt mening förstår man med kommensurabla storheter sådana, som kunna fullt exakt uttryckas i ett gemensamt mått. I denna mening äro talen V2 och 7/8 kommensurabla, men icke 2 och V 2. Möts. Inkommensurable (se d. o.). (I-F.) Kommensurabilitét (se Kommensurabla), egenskapen att kunna uttryckas i samma mått. Kommentar 1. Kommentärie (lat. commen-tärius 1. -rium), förklaring, utläggning, fortlöpande-följd af förklarande anmärkningar till en skrift; (i plur.) uttydning (vanligen en kritiserande 1. for- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.