Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommiss- - Kommissarie - Kommission, uppdrag; samling af personer, som erhållit ett gemensamt offentligt uppdrag (jfr Kommitté). - Kommission 1. I utlandet nyttjas vanligen ordet - Kommission 2. Hand. I kommission säges minuthandlaren - Kommission 3. Kommission, Kommissionsaftal, jur., - Kommissionen för de allmänna kartabetena - Kommissionsaffär. Se Kommission 3. - Kommissionsaftal. Se Kommission 3. - Kommissionsbokhandlare. Se Bokhandel, sp. 956. - Kommissionsbyrå - Kommissionsförhållade. Se Bokhandel, sp. 956. - Kommissionshandel. Se Handel, sp. 1302. - Kommissionskontor. Se Arbetsförmedling. - Kommissionslandtmätare. Se Landtmäteristaten. - Kommissionär. 1. Jur. - Kommissionär. 2. Admin. - Kommissionär. 3. Person som skaffar anställning åt - Kommissorial. Se Kommissorium. - Kommissorialrätt, en för särskild förrättning tillsatt extra domstol. - Kommissorium - Kommissur - Kommissural, bot. Se Pistill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommissbröd, kommisskläde; i öfverflyttad betydelse:
något medelmåttigt, tarfligt, "samtaget".
Kommissarie (af lat. commi’ttere, anförtro),
ombud, fullmäktig, person, åt hvilken ett
särskildt (i synnerhet offentligt) värf
blifvit anförtrodt, t. ex. vid internationella
underhandlingar, utställningar o. s. v. I
åtskilliga tjänstemannatitlar förekommer ordet
som sammansättningsdel, t. ex. auktions-, banko-,
krigs-, mantals-, polis-, regements-, revisions-,
stats-, telegraf- och uppbördskommissarie. I flera
svenska landskap är kommissarie en folkbenämning
på kronolänsmannen. – Kommissariat, en kommissaries
ämbete eller ämbetslokal.
Kommission (af lat. commi’ttere, anförtro), uppdrag;
samling af personer, som erhållit ett gemensamt
offentligt uppdrag (jfr Kommitté). – 1. I utlandet
nyttjas vanligen ordet kommission så som i Sverige
ordet kommitté. I vårt land innebär det senare ordet
i regel ett tillfälligt uppdrag för utredande af en
fråga, kommission däremot ett permanent uppdrag, för
vissa undersökningars anställande. Sålunda arbeta
nu för tiden t. ex. Kommissionen för undersökning
af vissa förhållanden inom rikets försvarsväsen,
Krigsundervisningskommissionen, Statistiska
tabellkommissionen, Kommissionen för de allmänna
kartarbetena, Svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen. Vidare ha här funnits den af
Kristinas förmyndarregering tillsatta kommissionen
för uppgörande af Sveriges riksstat, kommissionen
för granskning af Karl XI:s förmyndarregerings
förvaltning (Stora kommissionen), vidare de
af Karl XI tillsatta reduktions-, exekutions-
och likvidationskommissionerna, rikets ständers
dömande kommissioner under frihetstiden, lag-,
bibel-, tabell-, undervisningskommissioner m. fl.
– 2. Hand. I kommission säges minuthandlaren mottaga
varor (från grosshandlaren), när han ikläder sig
betalningsskyldighet endast för den del däraf,
som han lyckas försälja. Motsats: fast räkning (se
d. o.). – 3. Kommission, Kommissionsaftal, jur.,
aftal, hvarigenom en person (kommissionären)
åtager sig att för en annans (kommittentens) räkning, men i eget namn (och således med för honom själf förpliktande verkan), köpa
eller sälja varor eller värdepapper. Uttrycket
användes också någon gång, då fråga är om andra
affärer (kommissionsaffärer). Aftalet är ett slags
uppdrag och förpliktar kommissionären att med
omsorg egna sig åt fullgörandet af sitt åtagande
till kommittentens bästa och efteråt afgifva
redovisning, medan kommittenten å sin sida har
att godtgöra kommissionären dennes utlägg samt
ersätta hans besvär och tidsspillan. Sistberörda
ersättning plägar utgå i form af provision, vissa
procent af köpe- eller försäljningssumman. Skall en
försäljningskommissionär själf svara för den kredit,
som han beviljar köpare, säges han stå del credere
(se d. o.). Jfr Agent, sp. 341. Ett särskildt slags
kommissionsaffär är den s. k. speditionen (se d. o.).
3. C. G. Bj.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena
består af chefen för Generalstaben, ordf.,
cheferna för Rikets allmänna kartverk,
Sjökarteverket, Sveriges geologiska undersökning och
Landtbruksstyrelsen samt af särskildt förordnade
personer (1910 endast en). Landtmäteriet är icke
representeradt. Kommissionen tillsattes 1880 af K. M:t
på grund af mera tillfällig anledning och kan, ehuru
den eger endast rådplägande befogenhet,
räknas till de centrala ämbetsverken (under
Jordbruksdepartementet). Kommissionen uppgör årligen
plan för de allmänna kartarbetena samt yttrar sig
öfver de kartverksfrågor, som hänvisas dit. För
vissa sådana frågor har emellertid K. M:t under
de senare åren två gånger tillkallat särskilda
sakkunnige. Gällande föreskrifter för kommissionen
finnas i k. br. af 1880 och 1892 samt i Rikets
allmänna kartverksinstruktion. K. Rn.
Kommissionsaffär. Se Kommission 3.
Kommissionsaftal. Se Kommission 3.
Kommissionsbokhandlare. Se Bokhandel, sp. 956.
Kommissionsbyrå, affärsanstalt, där uppdrag (särskildt
egendomars försäljning, lägenheters uthyrning
o. d.) mottagas och fullgöras mot visst arfvode.
Kommissionsförhållande. Se Bokhandel, sp. 956.
Kommissionshandel. Se Handel, sp. 1302.
Kommissionskontor. Se Arbetsförmedling.
Kommissionslandtmätare. Se Landtmäteristaten.
Kommissionär. 1. Jur., ena parten i ett
kommissionsaftal, framför allt den, som yrkesmässigt
ingår dylika aftal (se Kommissionär 3).
– 2. Admin., en hos hvarje statsdepartement (utom
Utrikesdepartementet), hos vissa centrala ämbetsverk
samt hos hvarje K. M:ts befallningshafvande och annan
öfverexekutor, enligt k. kung. 28 maj 1886, förordnad
person (vanligen tjänsteman hos myndigheten), som,
under tjänstemannaansvar, skall, enligt fastställd
taxa, tillhandagå allmänheten med ingifvande af
handlingar, med uttagande och öfversändande af utslag
samt andra beslut och handlingar, med underrättelse om
dag, då beslut enligt anslag utfärdas, m. m. Vid de
allmänna domstolarna finnas ej kommissionärer; dock
skall, enligt k. kung. l nov. 1901, hos Stockholms
rådstufvurätt vara anställd en kommissionär för
ärenden ang. inteckning i fartyg. – 3. Person,
som skaffar anställning åt tjänstehjon
och andra. För rätt att yrkesmässigt utöfva
kommissionärsverksamhet ("hålla kommissionskontor")
fordras K. M:ts befallningshafvandes tillstånd,
och, om verksamheten afser anskaffande af
anställning å utrikes ort, presterandet af viss
säkerhet (l–5 tusen kr.). Se vidare k. kung. 28
nov. 1884. Jfr Arbetsförmedling, sp. 1350.
2. (C.G.Bj.)
Kommissoriāl. Se Kommissorium. – Kommissorialrätt,
en för särskild förrättning tillsatt extra domstol.
Kommissōrium 1. Kommissoriāl (af lat. commi’ttere,
anförtro), skriftlig fullmakt att utföra ett uppdrag,
kallelse att sammanträda till en kommission.
Kommissūr (lat. commissūra, sammanfogning), anat.,
ställe, där två delar förenas genom fortsättning
af väfnadselementen från den ena till den andra,
och denna föreningsmassa. Sådana kommissurer finnas
t. ex. i hjärnan (se d. o.). Kommissurer kallas ock
stundom öfvergångarna mellan ögonlocken i ögonvrårna
m. m. G. v. D.*
Kommissurāl (af lat. commissūra, sammanfogning),
bot. Se Pistill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
