Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommun - Kommunala arbetsförmedlingsbyråer. Se Arbetsförmedling. - Kommunala besvär, bördor, onera. Se Besvär och Kommunalbeskattning. - Kommunala mellanskolor. Se Skolväsen. - Kommunalbeskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vederbörande myndighet, kommunalstämma eller
kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller
stadsfullmäktige, öfver kommunalnämndens eller
magistratens nämnda förslag fattade besluten uppgör
kommunalnämnden eller magistraten debiterings-
och uppbördslängder. Sedan dessa för granskning
tillhandahållits de skattskyldige och sedan de
beslutande myndigheterna inom dec. månads slut
hvarje år pröfvat gjorda anmärkningar samt justerat
längderna, öfverlämnas de till kommunalnämnden
eller drätselkammaren, som utfärdar debetsedlar
och tillställer dem de skattskyldige. De bidrag, som
sålunda beviljas att under det nästföljande året utgå,
anses för det löpande årets kommunalutskylder och
fördelas till utgörande på dem, som under det löpande
året varit till kommunen skattskyldiga. Uppbördsstämma
hålles å landet före febr. månads utgång af
kommunalnämnden eller vissa dess medlemmar, såvida
icke kommunalstämman annorlunda förordnar om tid och
sätt för uppbörden, och i stad af drätselkammaren
på den tid staden finner lämplig. Hvad kyrkostämman
till uttaxering beslutit skall, alltefter ändamålets
beskaffenhet, genom kyrkorådet eller skolrådet
delgifvas kommunalnämnden eller drätselkammaren,
hvilka, hvar i sin ort, verkställa debitering och
uppbörd af dessa afgifter och aflämna medlen till
kyrkorådet eller skolrådet. Dock eger kyrkostämman
besluta om annan ordning för uppbörden. Restlängder
öfverlämnas för indrifning till ortens kronofogde
eller magistraten. Räkenskaperna äro ställda på
kalenderår. Särskilda styrelser redovisa inför
kommunalnämnden eller drätselkammaren, hvilkas
räkenskaper, likasom kyrkorådens och skolrådens,
undergå granskning af revisorer, utsedda af de
beslutande kommunalmyndigheterna, hvarefter och
sedan vederbörandes förklaringar infordrats öfver
därvid gjorda anmärkningar, sagda myndigheter
besluta, huruvida dessa må förfalla eller till
laglig åtgärd föranleda.
5. För att vinna bindande
kraft erfordra kommunalstämmas, stadsfullmäktiges
och allmän rådstugas beslut K. M:ts fastställelse,
då besluten angå:
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af
kommunen tillhörig, för dess gemensamma nytta
afsedd fastighet, som den genom gåfva eller
testamente erhållit, så ock öfverenskommelser,
medförande förändring i kommunens rättigheter till
sådan fastighet;
b) upptagande af lån, ställdt på längre
återbetalningstid än två år (om de fr. o. m.
1 jan. 1913 i kraft trädande nya bestämmelserna om
kommuners lånerätt se Kommunallån); samt c) förslag
till nya eller förhöjda afgifter å den allmänna
rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar m.
m.; likaså kyrkostämmas beslut rörande dels under a)
och b) om förmälda ärenden, dels påläggande af
afgifter, hvilka erfordra uttaxering för längre tid än
5 år. K. M:ts befallningshafvande åter underställas
lands- och stadskommuns beslut om sistnämnda slags
afgifter, om kommunalstadgar till främjande af
sedlighet, hälsovård, ordning och säkerhet inom
kommunen; landskommuns beslut i fråga om kommuners
sammanslagning till gemensam kommunalförvaltning eller
om upphörande af sådan, samt slutligen af stadskommun
upprättade allmänna planer för hushållningen med
stadens donationsjord. K. M:ts befallningshafvande
har att oförändradt fastställa eller på anförda
skäl ogilla beslutet; i senare fallet eger
vederbörande kommunalmyndighet klaga hos K. M:t.
Medlem af
kommun eller kyrkoförsamling, som ej nöjes åt den
beslutande myndighetens beslut i kommunens eller
församlingens gemensamma angelägenheter, eger rätt
att, om han anser antingen att beslutet kränker hans
enskilda rätt eller eljest hvilar på orättvis grund,
eller att det icke tillkommit i laga ordning, eller
att det står i strid med allmän lag eller författning
eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som
fattat beslutet, inom viss tid däruti söka rättelse
genom besvär hos K. M:ts befallningshafvande eller,
hvad vissa af kyrkoförsamlingens beslut angår,
hos domkapitlet. Gå besvären ut på något af de tre
sistnämnda fallen, eger den pröfvande myndigheten,
om den godkänner besvären, förbjuda beslutets
verkställighet. I förstnämnda fallet gäller, under
samma förutsättning, rättelsen till förmån för den,
som klagat; men beslutet står i öfrigt fast, om det
icke finnes strida mot allmän lag eller författning
eller eljest hvila på orättvis grund, då den
pröfvande myndigheten ock må förordna om upphäfvande
af beslutet i dess helhet. Då kyrkoförsamlings
beslut kan anses höra till gemensam behandling
af K. M:ts befallningshafvande och domkapitlet,
böra dessa gifva hvarandra del af besvären. I
den pröfvande myndighetens utslag må, utom där
annorlunda är särskildt stadgadt, ändring inom
viss tid sökas hos K. M:t. För besvärs anförande
mot kommunalnämnds beslut i sådana ärenden, hvilka
nämnden enligt särskilda författningar har att
handlägga, gäller, hvad i dessa för hvarje fall
finnes stadgadt. Öfver kyrkoråds och skolråds beslut
(dock ej öfver kyrkoråds beslut ang. varning för
oenighet i äktenskap) anföras i regel besvär i
samma ordning som öfver kyrkostämmobeslut. Litt.:
K. Hagman, "Sveriges kommunallagar af den 21 mars
1862 jämte bihang" (under utgifning sedan 1910). Jfr
äfven G. A. Aldén, "Medborgarens bok. II. Handledning
för menige man i svensk kommunalkunskap" (9:e uppl.,
1909). C. O. M. (G. A. A.)
Kommunala arbetsförmedlingsbyråer. Se
Arbetsförmedling.
Kommunala besvär, b ö r d o r, o n e r a. Se B e-s
v ä r och Kommunalbeskattning.
Kommunala mellanskolor. Se Skolväsen.
Kommunalbeskattning, kommunalmedlemmarnas beskattning
för kommunens behof. Under sådan beskattning faller
således lika litet kommunvis skeende beskattning för
statens räkning, t. ex. landskapsvis åtagen bevillning
(se Beskattningsrätt, sp. 110, 111), som statsskatters
upptagande - med eller utan kommunal ansvarighet för
de enskildes bidrag - medelst s. k. kontingentering
eller repartition (se R e p a r t i t i o n s s k
a 11). Den kommunala beskattningen har öfvervägande
varit af direkt natur. I samhällenas början fylldes
kommunernas liksom statens behof företrädesvis genom
besvär (se d. o.), i öfrigt mest genom personliga
skatter i varor eller penningar. Med kristendomens
utbredande fick kom-mun a’[beskattningen stor
utveckling genom de många afgifter till kyrkan och
prästerskapet, som påbjödos: kyrkliga byggnadsbesvär,
biskopsgengärd (se Gengärd), tionde, afgifter af icke
tiondeskyldiga, pen^ ningoffer, matskott, klockarlön
etc. I Sverige var sålunda socken beskattningen
så godt som uteslutande kyrklig. På det världsliga
området spåras blott ringa socken beskattning. Inom
de större kommunerna före-kommo, utom afgifter för
rättskipning och uttaxering af gemensamma böter,
företrädesvis besvär, såsom
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
