vederbörande myndighet, kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige, öfver kommunalnämndens eller magistratens nämnda förslag fattade besluten uppgör kommunalnämnden eller magistraten debiterings- och uppbördslängder. Sedan dessa för granskning tillhandahållits de skattskyldige och sedan de beslutande myndigheterna inom dec. månads slut hvarje år pröfvat gjorda anmärkningar samt justerat längderna, öfverlämnas de till kommunalnämnden eller drätselkammaren, som utfärdar debetsedlar och tillställer dem de skattskyldige. De bidrag, som sålunda beviljas att under det nästföljande året utgå, anses för det löpande årets kommunalutskylder och fördelas till utgörande på dem, som under det löpande året varit till kommunen skattskyldiga. Uppbördsstämma hålles å landet före febr. månads utgång af kommunalnämnden eller vissa dess medlemmar, såvida icke kommunalstämman annorlunda förordnar om tid och sätt för uppbörden, och i stad af drätselkammaren på den tid staden finner lämplig. Hvad kyrkostämman till uttaxering beslutit skall, alltefter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet eller skolrådet delgifvas kommunalnämnden eller drätselkammaren, hvilka, hvar i sin ort, verkställa debitering och uppbörd af dessa afgifter och aflämna medlen till kyrkorådet eller skolrådet. Dock eger kyrkostämman besluta om annan ordning för uppbörden. Restlängder öfverlämnas för indrifning till ortens kronofogde eller magistraten. Räkenskaperna äro ställda på kalenderår. Särskilda styrelser redovisa inför kommunalnämnden eller drätselkammaren, hvilkas räkenskaper, likasom kyrkorådens och skolrådens, undergå granskning af revisorer, utsedda af de beslutande kommunalmyndigheterna, hvarefter och sedan vederbörandes förklaringar infordrats öfver därvid gjorda anmärkningar, sagda myndigheter besluta, huruvida dessa må förfalla eller till laglig åtgärd föranleda. 5. För att vinna bindande kraft erfordra kommunalstämmas, stadsfullmäktiges och allmän rådstugas beslut K. M:ts fastställelse, då besluten angå: a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af kommunen tillhörig, för dess gemensamma nytta afsedd fastighet, som den genom gåfva eller testamente erhållit, så ock öfverenskommelser, medförande förändring i kommunens rättigheter till sådan fastighet; b) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år (om de fr. o. m. 1 jan. 1913 i kraft trädande nya bestämmelserna om kommuners lånerätt se Kommunallån); samt c) förslag till nya eller förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar m. m.; likaså kyrkostämmas beslut rörande dels under a) och b) om förmälda ärenden, dels påläggande af afgifter, hvilka erfordra uttaxering för längre tid än 5 år. K. M:ts befallningshafvande åter underställas lands- och stadskommuns beslut om sistnämnda slags afgifter, om kommunalstadgar till främjande af sedlighet, hälsovård, ordning och säkerhet inom kommunen; landskommuns beslut i fråga om kommuners sammanslagning till gemensam kommunalförvaltning eller om upphörande af sådan, samt slutligen af stadskommun upprättade allmänna planer för hushållningen med stadens donationsjord. K. M:ts befallningshafvande har att oförändradt fastställa eller på anförda skäl ogilla beslutet; i senare fallet eger vederbörande kommunalmyndighet klaga hos K. M:t. Medlem af kommun eller kyrkoförsamling, som ej nöjes åt den beslutande myndighetens beslut i kommunens eller församlingens gemensamma angelägenheter, eger rätt att, om han anser antingen att beslutet kränker hans enskilda rätt eller eljest hvilar på orättvis grund, eller att det icke tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, inom viss tid däruti söka rättelse genom besvär hos K. M:ts befallningshafvande eller, hvad vissa af kyrkoförsamlingens beslut angår, hos domkapitlet. Gå besvären ut på något af de tre sistnämnda fallen, eger den pröfvande myndigheten, om den godkänner besvären, förbjuda beslutets verkställighet. I förstnämnda fallet gäller, under samma förutsättning, rättelsen till förmån för den, som klagat; men beslutet står i öfrigt fast, om det icke finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest hvila på orättvis grund, då den pröfvande myndigheten ock må förordna om upphäfvande af beslutet i dess helhet. Då kyrkoförsamlings beslut kan anses höra till gemensam behandling af K. M:ts befallningshafvande och domkapitlet, böra dessa gifva hvarandra del af besvären. I den pröfvande myndighetens utslag må, utom där annorlunda är särskildt stadgadt, ändring inom viss tid sökas hos K. M:t. För besvärs anförande mot kommunalnämnds beslut i sådana ärenden, hvilka nämnden enligt särskilda författningar har att handlägga, gäller, hvad i dessa för hvarje fall finnes stadgadt. Öfver kyrkoråds och skolråds beslut (dock ej öfver kyrkoråds beslut ang. varning för oenighet i äktenskap) anföras i regel besvär i samma ordning som öfver kyrkostämmobeslut. Litt.: K. Hagman, "Sveriges kommunallagar af den 21 mars 1862 jämte bihang" (under utgifning sedan 1910). Jfr äfven G. A. Aldén, "Medborgarens bok. II. Handledning för menige man i svensk kommunalkunskap" (9:e uppl., 1909). C. O. M. (G. A. A.) Kommunala arbetsförmedlingsbyråer. Se Arbetsförmedling. Kommunala besvär, b ö r d o r, o n e r a. Se B e-s v ä r och Kommunalbeskattning. Kommunala mellanskolor. Se Skolväsen. Kommunalbeskattning, kommunalmedlemmarnas beskattning för kommunens behof. Under sådan beskattning faller således lika litet kommunvis skeende beskattning för statens räkning, t. ex. landskapsvis åtagen bevillning (se Beskattningsrätt, sp. 110, 111), som statsskatters upptagande - med eller utan kommunal ansvarighet för de enskildes bidrag - medelst s. k. kontingentering eller repartition (se R e p a r t i t i o n s s k a 11). Den kommunala beskattningen har öfvervägande varit af direkt natur. I samhällenas början fylldes kommunernas liksom statens behof företrädesvis genom besvär (se d. o.), i öfrigt mest genom personliga skatter i varor eller penningar. Med kristendomens utbredande fick kom-mun a'[beskattningen stor utveckling genom de många afgifter till kyrkan och prästerskapet, som påbjödos: kyrkliga byggnadsbesvär, biskopsgengärd (se Gengärd), tionde, afgifter af icke tiondeskyldiga, pen^ ningoffer, matskott, klockarlön etc. I Sverige var sålunda socken beskattningen så godt som uteslutande kyrklig. På det världsliga området spåras blott ringa socken beskattning. Inom de större kommunerna före-kommo, utom afgifter för rättskipning och uttaxering af gemensamma böter, företrädesvis besvär, såsom Ord, som saknas under K, torde sökas under C.