661 Kommunallån 662 som bestämma dels en kommuns rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten, dels villkoren för rättigheten att blifva medlem af en kommun med därtill hörande förmåner och förpliktelser, dels de organ, genom hvilka kommunen eger uttrycka och verkställa sin vilja, dels den ordning, som bör gälla för kommunmedlemmars deltagande i den kommunala styrelsen, dels den förpliktande kraft, som bör tillkomma styrelsens beslut, des? verkningskrets samt särskildt omfånget af dess beskattningsrätt och därmed sammanhang egande hushållning. Af ålder ansågs den kommunala lagstiftningen - där ej föremålet var af beskaffenhet att böra hänföras till allmän civil, kriminal eller kyrkolag, ståndsprivilegier eller bestämmelser om beskattning för statsändamål - tillhöra konungens ekonomiska lagstiftningsmakt, särskildt hans - i 1809 års regeringsform § 89 erkända - rätt att bestämma grunderna för allmänna inrättningar. Sedan 1862 en utsträckt och på moderna principer grundad kommunal själfstyrelse införts, ansågs emellertid den kommunala organisationen kräfva den trygghet och varaktighet, som af konung och riksdag gemensamt stiftad lag ger, så mycket mer som denna organisation i åtskilligt fick en grundläggande betydelse för den 1866 utfärdade nya riks-dningen. Därför gjordes i samband med repre- sentationsförändringen 1866 följande tillägg i Regeringsformens § 57: "Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta, bestämmes genom kommunallagarna, hvilka af konungen och riksdagen gemensamt stiftas". Härigenom upphöjdes de af konungen i ekonomisk lagstiftningsväg utfärdade förordningarna om kommunalslyrelse på landet och i stad (utom Stockholm), om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd (utom i Stockholm) och om land si ing, alla fyra af 21 mars 1862, samt om kommimalsty-relse i Stockholm, af 23 maj 1862, och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, af 20 nov. 1863, till lagar, som inom det omfång, som för hvar och en var angifvet, kunde ändras endast med konungens och riksdagens gemensamma samtycke. För ändring af kommunallagarna behöfver dock ej, såsom eljest vid lagändring är vanligt (jfr R. F. § 87), Lagrådets (före 1909 Högsta domstolens) yttrande inhämtas, och ej heller fordrar ändring i förordningarna om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd kyrkomötets bifall, såvida ej ändringen kommer i strid med kyrkolag eller prästerskapets privilegier. Efter 1866 ha tillkommit förordning om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg 5 maj 1882, ändrad genom lag 29 nov. 1906, ändringar i förordningen om kommunalslyrelse i Stockholm genom k. förordn. 22 juni 1883 samt lagar 15 och 29 april 1904 och 12 juli 1907; ändringar i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm genom k. förordning 22 maj 1891 samt lagar 13 juni 1902, 15 maj 1903, 15 apr. 1904, 16 juni 1905, 12 juli 1907, 29 juni och 16 okt. 1908, samt slutligen lagarna af 26 maj 1909, genom hvilka genomgripande förändringar skett i 1862-63 års kommunala lagstiftning, särskildt med afseende på den kommunala rösträtten, och lagen af 25 juni s. å. ang. folkskoleväsendet i vissa städer. När förslag om ändring af kommunallagarna efter 1866 förekom på riksdag, ansågs den förberedande behandlingen tillhöra lagutskottet, hvilket fastslogs 1882 genom en ändring af R. 0. § 42, men enligt en grundlagsändring af 1909 tillhör det nu konstitutionsutskottet att afgifva utlåtande ang. hithörande frågor (R. 0. g 38). H.L.R. (S. B.) Kommunallån, lån upptaget af lands- eller stadskommun. Rätt att besluta upptagandet af lån för kommun tillkommer stadsfullmäktige (allmän rådstuga), kommunalstämma eller kyrkostämma. Med hänsyn till tidpunkten för lånens återbetalning skiljes mellan tillfälliga lån på viss kortare tid och fasta lån på längre tid; de senare ha i de flesta fall form af amorteringslån. Enligt f. n. (1910) gällande författningar skall beslut om upptagande af lån underställas K. M:ts pröf-ning och stadfästelse, om lånet är ställdt på längre återbetalningstid än fem år i fråga om Stockholms stad samt två år i fråga om öfriga kommuner. Af-sikten med dessa bestämmelser har varit, att kommun skulle kunna fylla tillfälliga behof af rörelsekapital m. m. genom lån på kort tid, men att behof af stadigvarande natur skulle tillgodoses genom med K. M:ts medgifvande upptagna fasta lån på längre tid. Erfarenheten har emellertid gifvit vid handen, att ifrågavarande bestämmelser icke längre äro tillfredsställande. Det har nämligen visat sig, att K. M:ts pröfningsrätt kan kringgås därigenom, att, när framställning till K. M:t göres om tillstånd till upptagande af lån på längre tid, afsedt till utförande af viss anläggning, denna då redan varit fullbordad med hjälp af tillfälligt lån. Härtill kommer, att stadskonmuinernas tillfälliga upplåning under senare tider antagit en utsträckning, som icke kunnat undgå att väcka betänkligheter. Med anledning häraf ha 10 juni 1910 utfärdats nya bestämmelser ang. kommunernas lånerätt, hvilka l jan. 1913 träda i kraft. Dessa bestämmelser, som gälla lån tillhörande stadsfullmäktiges och kommunalstämmas, men icke kyrkostämmas beslut, stadga, att beslut ang. upptagande af lån skall underställas K. M:ts prof ning och stadfästelse, men att underställning icke erfordras i fråga om beslut att upptaga lån, där genom sådant beslut sammanlagda beloppet af kommunens utan underställning skedda upplåning icke öfverstiger skillnaden mellan, å ena sidan, en tiondel af den sammanlagda inkomst, för hvilken kommunalutskylder skolat för sistförflutna året utgöras, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i kommunen anskaffas genom uttaxering; skolande, beträffande stadskomnmnerna, i sistnämnda summa icke inräknas de belopp, som afse folkskoleväsendet och uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn. Kommunernas fria lånerätt, som f. n, är begränsad endast i afseende på lånetiden, kommer således, sedan de nya bestämmelserna trädt i kraft, att ställas i visst förhållande till den inkomst, för hvilken utskylder till kommunen utgöras, äfvensom till den å denna inkomst verkställda utdebiteringen. Härigenom har man velat icke blott till beloppet begränsa den fria utlåningen, utan äfven låta denna bestämmas af kommunens ekonomiska bärkraft, hvarjämte K. M:ts pröfningsrätt tryggas. I sammanhang med väckt fråga om inrättandet under statens medverkan af en kommunal lånekassa har kraf framställts på ytterligare förändringar i ifrågavarande bestämmelser för åstadkommande af stad-ganden ang. indrifning af fordran hos kommun samt ang. viss förmånsrättsordning mellan olika lån, upptagna af samma kommun. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.