659 Kommunalfullmäktige-Kommunallagar 660 skiftande sätt, hvarpå denna reform i olika länder skett, har berott på kommunal beskattningens större eller mindre samband med statsbeskattningen, som i hvarje land utbildats efter särskilda af förhållandena och den historiska utvecklingen betingade grunder. Den indirekta beskattningen har fordom varit ganska betydande äfven på det kommunala området, i synnerhet under form af provins-, stads- och orttullar, stundom motsvarade af särskilda afgifter å inom "tullområdet" tillverkade varor. De stora hinder för samfärdseln, som uppstodo till följd däraf - än mera ögonskenliga än hvad protektionismen åstadkom mellan staterna -, ha föranledt afskaffandet af dessa inrikes skrankor i de flesta andra länder och jämväl i Sverige. Frankrike har dock för städer och tätare bebyggda orter bibehållit ett ganska omfattande tullsystem. I öfrigt förekomma numera indirekta kommunalafgifter, såvidt de verkligen äro skatter, blott af oväsentligare art och företrädesvis i städerna. I Sverige ha kommunerna andel i brännvinsförsäljningsskatten (se B r ä n n v i n s l a g-s t i f t n i n g). En vanlig kommunalafgift är hundskatt (se d. o.). C. O. M. (G. A. A.) Kommunalfullmäktige, personer, åt hvilka kommunalstämma öfverlåtit viss beslutande rätt. Se K o ni m u n, sp. 649-651. Kommunalisering (af kommun), öfvertagande från kommuns sida af verksamhet och uppgifter af ekonomisk art, som förut varit öfverlämnade åt den enskilda företagsamheten att ombesörja. Likasom utvecklingen under de senare årtiondena, i reaktion mot den liberala nationalekonomiens laisser-aller-princip, gått starkt i riktning mot ett utvidgande af stålens ekonomiska verksamhet, så har den äfven gjort det i fråga om kommunerna. I åtskilliga fall ha de drifvande orsakerna härvid varit insikten och öfvertygelsen om, att utan kommunens direkta ingripande ett för dess medlemmar gemensamt behof af vikt icke alls eller icke på ett tillfredsställande sätt skulle bli tillgodosedt. I andra fall har åter den finansiella synpunkten varit dominerande: kommunen skulle genom själfständig ekonomisk verksamhet erhålla en inkomst, som kunde tjäna till lättnad i skattetrycket. Härtill är att som en medverkande faktor läe^a, åtminstone här och hvar, en i breda lager växande fientlighet mot prjvatkapitalismen och farhågor för alla slags privata monopol. Kommunaliseringstendenserna (kommunalsocialismen) ha också haft lättast att tränga igenom, när det gällt områden, där ett monopol i följd af sakens natur måste uppstå, såsom i fråga om vattenledning, belysningsverk, spårvägar m. m. - De ifrågavarande sträfvandena ha framträdt med mycket olika styrka i olika länder. Vattenledningsverken äro vanligen i vederbörande kommuns hand, men så är ej i samma grad fallet med belysnines-verken. I Frankrike t. ex. är det blott i ett dussin städer, som kommunen själf eger och drifver dessa verk, medan kommunal belysning är genomförd i mer än 500 städer i Förenta staterna likasom i många städer i Tyskland; och i samma riktning går utvecklingen i Storbritannien, Schweiz, Italien o. s. v. Kommunal spårvägsdrift är mycket allmän i England och förekommer äfven i flera tyska och schweiziska städer, men endast undantagsvis i Förenta staterna och Italien. På många håll, med England i spetsen, drifva kommunerna byggnads- verksamhet för att tillgodose de breda folklagrens bostadsbehof, här och hvar finnas också kommunala badinrättningar, apotek, slakthus och t. o. m. kommunala bagerier och bryggerier m. m. Äfven i Sverige har utvecklingen gått i kommu-nalsocialistisk riktning. Kommunallagarnas stadgan-den om kommunernas uppgifter äro sväfvande: kommunernas "medlemmar ega att vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter", men i praxis har denna bestämmelse tolkats relativt vidsträckt. Det står svenska kommuner fritt att drifva vattenledningsverk, gas- och elektricitetsverk och spårvägar, de få uppföra bostäder, badinrättningar och slakthus o. s. v., och flera ha begagnat sig af dessa befogenheter. I hvad mån det med nu gällande lagstiftning står dem öppet att drifva vanlig industriell verksamhet, såsom exempelvis bagerirörelse, skotillverkning o. s. v., är oklart, likasom också om de ega befogenhet att inrätta kommunala apotek. Som skäl mot en omfattande ekonomisk verksamhet från kommunernas sida brukar anföras, att kommunala företag icke drifvas så ekonomiskt som enskilda, att deras ledning lätt kommer i händerna på mindre kompetenta personer, som ha främst partihänsyn att tacka för sin befordran, att konsumenternas kraf på billiga afgifter likasom de anställde tjänstemännens och arbetarnas kraf på höjda löner och bättre villkor i allmänhet, hvilka kraf på grund af vederbörandes egenskap af valmän äro svåra att motstå, äfventyra företagets bärighet o. s. v. Från andra sidan tillmätas icke dessa skäl någon egentlig betydelse. Hvarför skulle icke en kommunal spårvägsstyrelse t. ex., säger man, kunna vara lika kompetent som en af ett bolag vald? Och hufvudsyftet för ett allmännyttigt företag bör vara, icke att skapa stora vinster, utan att i så riklig grad som möjligt tillfredsställa allmänhetens behof. Med afseende på dem bör man därför så långt möjligt närma sig kostnadsfriheten; o. s. v. Vidare är att nämna, att kommunaliseringen icke behöfver gå så långt, att kommunen öfver-tager själfva den tekniska ledningen af företaget. En samverkan kan ega rum mellan kommunen och enskilda, så att de dela vinsten. I Paris t. ex. drifvas vissa allmännyttiga företag efter det systemet. J. R. N. Kommunalkongresser, möten emellan städers, köpingars och municipalsamhällens fullmäktige och tjänstemän samt andra kommunalt intresserade personer för öfverläggningar om frågor, som äro af betydelse för ofvannämnda kommuner. Den första kongressen af detta slag i Sverige hölls efter en af Centralförbundet för socialt arbete utfärdad inbjudning och enligt ett af detsamma uppgjordt program i Stockholm 10-12 okt. 1907 och var besökt af omkr. 700 personer från landets olika delar. Vid kongressen diskuterades sådana ämnen som städerna* förstads-fråga, städerna som arbetsgifvare, städernas jord-politik, stadsbudgeten, kommunalisering af allmännyttiga företag, lifsmedelstillförseln till städerna m. fl. orter, och efter förslag, som framställdes vid kongressen, bildades sedermera Svenska stadsförbundet (se d. o.). Kongressens förhandlingar äro tryckta i l bd (1908), redigeradt af E. Palmstierna. Kommunallagar kallas i Sverige sådana lagar, Ord, som saknas under K, torde sökas under C.