725 Konferensråd-Konfirmation 7126 sen se Tyska evangeliska kyrkokonferensen. Jfr Talmanskonferens. J-P. Konfere'nsräd, dansk rangtitel, som medför plats i andra rangklassen. - Geheime-konferens-r å d tillhöra den första rangklassen och bära titeln excellens. Konferensön. SeBidassoa. Konferera (fr. conférer, af lat. confefrre), eg. sammanföra, jämföra; gemensamt rådslå. Konfervpjdéer, bot. Se Confervoideae. Konfession (lat. confe'ssio), bekännelse. Se Con-fessio. - Konfessionalism, i allmänhet strängt fasthållande vid en kyrkas bekännelse; i synnerhet den religiösa ståndpunkt, som sätter religionens väsen och kärna i omfattandet af ett visst kyrkosamfunds troslära. Bekant för sin konfessio-nalism är den katolska kyrkan, som med sin sats extra ecclesiam nulla salus ("utom kyrkan ingen frälsning") menar, att den, som icke omfattar den katolska kyrkans lära i alla dess delar och ingår i det katolska kyrkosystemet, icke är en kristen, utan en kättare och därför ej kan bli salig. Till nära nog samma slags konfessionalism gjorde sig den lutherska kyrkan skyldig under 1600-talet, det s. k. ortodoxismens tidehvarf. En dylik konfessionalism har i allmänhet varit den egentliga orsaken till alla slags "kättarföriöljelser". - Konfessionärie, biktfader. - K o n f e s s i o n e'l l, som har afseende på, öfverensstämmer med trosbekännelsen, bekän-nelsetrogen, ortodox. - Konfession i's t (k o n-fessionsförvant), trosförvant, anhängare af den augsburgiska bekännelsen. J- P. Konfessionäl (lat. confessionäle, af confe'ssio, nämligen fidei, trosbekännelse), skrift (särskildt liten tryckt skrift), innehållande den apostoliska tron; äfven "biktspegel" (se B i k t b o k). Konfessionalier utgingo i stort antal från de äldsta boktryckaroffici-nerna (se G u t e n b e r g). n. G. Konfessionalism. Se Konfession. Konfessionärie. Se Konfession. Konfessionell. Se Konfession. Konfessjoni'st. Se Konfession. Konfessionslös (se Konfession), som icke bekänner sig till något visst kyrkligt samfunds trosläror. Konfe'ssor (lat. confe'ssor), biktfader vid ett kloster. Se vidare Coniessor. Konfide'ns (fr. confidence, af lat. confldere, sätta sin lit till), förtroende, förtrolighet. - K o n f i-dent [-da'nj, eg. förtrogen vän eller väninna; i det franska pseudoklassiska dramat bifigur, som mottager huvudpersonernas förtroenden och tjänar till att upplysa åhörarna om hvad som planlägges och tilldrager sig. - K o n f i d e n t i e'l l, i förtroende delgifven, på förtroende grundad. Konfident [-da'nj, K o n f i d e n t i e'l 1. Se K o n-f i d e n s. Konfiguration (af lat. con, tillsammans, och /t.</w-räre, dana), yttre form, ett föremåls karakteristiska ytterlinjer; ett lands, en världsdels gränslinjer; kem., .atomernas gruppering i molekylen, med särskild hänsyn till deras anordning i rymden (se I som er i, sp. 993-994). H. E. Konfigurationsformler, kem. Se Konstitution 4. Konfinatiön (af lat. con, tillsammans, och finis, gränslinje), jur., ett frihetsstraff, som blott innefattar förbud för den brottslige att lämna en bestämd ort. Soin särskild straffpåföljd förekommer en dylik inskränkning i rörelsefriheten numera sällan (jfr Fr i-hetsstraff). Enligt vissa lagar kunna emellertid personer, som äro dömda till att stå under polisuppsikt, åläggas att icke utan särskildt tillstånd lämna det ställe, som de tagit eller fått sig anvisadt till uppehållsort. J- H-r.* Konfirmand. Se Konfirmera. Konfirmation (lat. confirmatio, bekräftelse), den kyrkliga akt, genom hvilken dopets sakrament bekräftas. Under den apostoliska tiden förekom den under formen af en välsignande handpåläggning på den döptes hufvud och utfördes vanligen af dopförrättaren omedelbart efter dopet, men i vissa fall en tid efter dopförrättningen, såvida denna icke utförts af en apostel, som då bekräftade dopet medelst handpåläggning. I 2:a eller 3:e årh. tillkom smörjelsen med helig olja som ett nytt moment i konfirmationen. Detta skulle vara en symbol af den döptes andliga prästadöme, under det att handpåläggningen var en symbol af den Helige andes meddelande. Detta bruk har bibehållit sig i katolska kyrkan. Redan i 4:e årh. började konfirmationen betraktas som ett sakrament, hvilken åsikt kyrkan sanktionerade som dogm på kyrkomötena i Lyon 1274 och Florens 1439. Enligt gammal häfd är denna handling inom den romersk-katolska kyrkan förbehållen biskoparna, "apostlarnas efterträdare". Förr skedde den vid påsk eller pingst; numera är ingen bestämd tid föreskrifven. Konfirmanden skall ha fyllt 7 år. Akten försiggår vid kyrkans högaltare. Med den på skärtorsdagen invigda oljan gör biskopen ett korstecken på konfirmandens panna, därvid användande högra handens tumme och uttalande orden: signo te signo crucis et confirmo te chrismate salutis ("jag tecknar dig med korsets tecken och befäster dig med frälsningens smörjelse"). Därefter utdelas ett lätt slag på högra kinden jämte fridshälsningen. -- Den grekisk-katolska kyrkan har om konfirmationen väsentligen samma uppfattning som den romersk-katolska, men där meddelas den omedelbart efter dopet af hvilken präst som helst. -- Vid reformationens införande bortföll konfirmationen h. o. h. i de protestantiska kyrkorna, men infördes redan under reformationstidehvarfvet åter i dessa kyrkor (allra först i Pommern 1534 genom Bugenhagen) under en annan form och med en annan karaktär än den ursprungliga. Både inom den lutherska och inom den reformerta kyrkan blef den en kyrklig akt, som bestod af konfirmandernas trosbekännelse och därpå följande välsignelse medelst handpåläggning af prästen. Karaktären af "sakrament" var h. o. h. borta. Denna akt föregicks af en undervisning i trosläran, den s. k. konfirmationsundervisningen. Genom de religiösa stridigheterna och slitningarna var konfirmationen mot slutet af 1600-talet nästan alldeles försvunnen ur de protestantiska kyrkorna. Det var egentligen pietismen, som då återupplifvade den, genom att Spener införde den i Frankfurt am Main 1666. Spener gjorde af den mindre en kyrklig akt än en på den döptes andliga väckelse anlagd handling. Men inom kyrkan återfick den småningom sin forna kyrkliga karaktär: den döptes bekräftelse af sitt döpelseförbund genom trosbekännelsens afläggande och löftens afgifvande inför församlingen, sedan resultatet af den föregående konfirmationsundervisningen visats