733 Konghell-Kongo 734 från hans lärjungar, änskönt den innehåller äldre stoff. K. ville återupplifva forntidens ideala visdom, hans hufvudintresse knöt sig till etiken, grundad på hsiao, sonlig vördnad, pietet för lefvande och döda föräldrar och förfäder och för öfverheten. Han sökte inskränka den ideliga sysselsättningen med andarna ("haf aktning för andarna, men håll dem på af-stånd"), då liksom nu Kinas verkliga folkreligion, men inskärpte det noggranna iakttagandet af kultens högtidligt afmätta former och en from sinnesstämning. N. S. Konghell. Se K un gä l f. Kongl. Maj:t, äldre förkortning för Kunglig majestät. Konglomerat (af lat. con, tillsammans, och glo-mus, litet klot), sammangyttring; geol., bergart, som består af mer eller mindre väl afrundade stycken eller fragment af andra bergarter, sammankittade medelst sandstensmassa eller något annat bindemedel, kalk-, ler-, kisel- eller järnhaltigt. Konglomeraten äro att i allmänhet betrakta som strandbildningar, och de särskilda bcrgartsfragmenten, de s. k. bollarna, i storlek växlande mellan l och 20 cm., ha urspr, blifvit afrundade genom rullning och nötning mot hvarandra med vattens tillhjälp. Alltefter de sammanbundna "bollarnas" petrografiska beskaffenhet kan man skilja mellan kvarts-, kalkstens-, granit-, diabas- och porfyrkonglomerat o. s. v. - Inom nästan hvarje geologiskt system finnas konglomeratbildningar. I Sverige äro konglomerat kända från kambriska systemets botten, från Visingsöserien, Dalslandsserien (Dalformationen), Dalarnas sandstensbildning och Skånes triaslager, m. m. Äfven till urberget hörande konglomerat finnas, nämligen vid Västanå i nordöstra Skåne, vid ett par lokaler i Småland samt inom urlerskifferformationen i Örebro län. Egendomligt är det s. k. agatkonglomeratet i Dalarna Agatkonglomerat från Älfdalen, Dalarna. (Prof i Sveriges geol. undersöknings museum.) (se fig.), hvars af agat bestående små bollar härröra från blåsrumsutfyllningarna i en för öfrigt h. o. h. förstörd eruptiv bergart, diabasmandelsten. E. E. Konglomeratiön (se Konglomerat), språkv., ett slags sammansättning. Se Konglutination. Konglutinatiön (af lat. con, med, och gluten, lim), språkv., "stark sammansättning", d. v. s. ett sammansatt ord, som icke utan väsentlig förändring af delarnas - eller åtminstone en dels - ljud eller ordningsföljd kan bringas i öfverensstämmelse med språkets ordfogningsvanor. Som olika fall af kon-glutination räknas sammanväxning 1. kom- bination (t. ex. fackel-dam, säll-spord) och s a iu-manfogning 1. konglomeration (t. ex. bläck-horn, tvifvels-utan). Jfr K o m p o s i t u m. Se Noreen, "Vårt språk", VII, 20. R-n B. Kongo (port. Zaïre). 1. Flod i Central-Afrika, till längden den sjätte, till flodområde den andra (efter Amasonfloden) af jordens floder, uppstår genom sammanflöde af två stora källfloder, den västra Lualaba (enligt särskildt belgiska geografer hufvudflod) och den östra, Luapula (Luvua), som är större och vattenrikare. Luapula börjar under namnet Chambesi 50 km. s. om Tanganjikasjön, omkr. 2,000 m. ö. h., samt flyter först åt s., därefter åt s. v. till Bangveolosjön (1,150 m. ö. h.), från hvilken den heter Luapula och går i en stor, på vattenfall (bl. a. Giraud-fallen) rik båge åt s. v., därpå åt n. v. och n. samt flyter in i Moerosjön (972 m. ö. h.). Vid utträdet ur nämnda sjö vänder sig Luapula (nu med namnet Luvua) åt n. v. och möter Lualaba vid Ankoro (580 m. ö. h.) under 6° 40' s. br. Lualabas källor ligga omkr. 12° s. br. omkr. 1,500 m. ö. h. och på några få km. afstånd från ett tillflöde till Sambesi. Äfven Lualaba bildar under sitt lopp mot n. flera fall och passerar vid Nsilo en 400 m. djup, 76 km. lång cañon, i hvilken flodens bredd hoppressas till blott 20--30 m. Längre ned genomflyter den en rad småsjöar samt mottager fr. h. en ansenlig biflod Lufira, som kommer från samma trakter som Lualaba själf och möjligen bör betraktas som K:s tredje källflod. Fr. v. får Lualaba, innan den kommer in i nämnda sjö-zon, den från Usumbaplatån kommande bifloden Lubudi. Efter föreningen med Luapula går floden i hufvudsakligen nordlig riktning till ekvatorn, under vägen mottagande Tanganjikas utlopp Lukuga. Därifrån kallas den af infödingarna Ugaraua, ehuru geograferna bibehålla namnet Lualaba, ända till ekvatorn, och har vid Nyangwe (530 m. ö. h.), förr centralpunkt för det arabiska inflytandet i dessa trakter, en bredd af 600 m. och ett djup af 6--11 m. Ett antal öar delar floden där i flera armar, och stränderna äro på vissa ställen kantade af berg. Nedanför Nyangwe går K. utför forsarna Msendua, mottar fr. h. den ej långt från Tanganjikas norra spets upprinnande Elila, därefter Lowa och störtar sig under ekvatorn utför de sju Stanleyfallen (mellan 0° 30' s. br. och 0° 15' n. br.). Ehuru dessas fallhöjd icke är så ansenlig (inalles 42 m.), erbjuda de en storartad anblick; medan floden ofvan det sjätte fallet är 3 km. bred, har den vid det sjunde (fig. 1) en bredd af endast 1,200 m., af hvilka 700 komma på en ö och endast 40 på den östligaste armen, i hvilken vattnet, sammanträngdt mellan branta berg, faller några meter ned i en skummande fors. Nedanför ligger på högra stranden Stanleyville. Floden inträder nu i sitt mellersta lopp, som går i en stor båge åt n. v., v. och s. v. och räcker till Stanley pool. Under denna sträcka är dess lopp alldeles likartadt, långsamt flytande, mycket bredt och fylldt med otaliga öar samt omgifvet af ett flackt landskap. Dess fall är endast 10 cm. på 1 km. vid Stanleyville, men blir något större närmare Stanley pool, där det stiger till 27 cm. på 1 km. Bredden är vid Aruwimis mynning 4 km., vid Rubis mynning, där ett kaos af armar omsluter långsträckta öar, 30 km. samt lär emellan mynningarna af Rubi och Mongala på sina ställen nå 55 km. Äfven vid