Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongens foged, da. Se Fogde, sp. 713. - Kongens ting - Kongerigets arkiv. Se Riksarkivet (Danska) - Kongespeilet - Kongestion - Kongestionsabscess, med. Se Sänkningsabscess. - Kong-fu-tse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Kongens foged-Kong-fu-tse
732
Kongens fpged, da. Se Fogde, sp. 713.
Kongens ting 1. K e 11 e r t i n g, benämning på
den domstol, som under 1200-talet utbildades i
Danmark och som under ordförandeskap af konungen
(eller i dennes frånvaro af en biskop eller af en
bland de höge hofämbetsmännen, drots, marsk och
kansler) pröfvade mål från hela riket, i allmänhet
dock först sedan de blifvit förut handlagda vid
by-(stads-), härads- eller landsting. Kongens ting
nollos rundt omkring i landet, ty ingen fick stämmas
utanför sitt landskap, och bisittarna voro andliga
och världsliga män, hvilka kände de särskilda
landskapens lag och rätt. Stämningarna utfärdades
och domarna uppsattes af kansleren. Från kongens
ting kunde målsegaren vädja till danahofvet. Efter
riksrådets utbildning på 1400-talet föll rätten att
vädja till danahofvet bort, och kongens ting gled
omkr. 1500 öfver i den högsta dömande myndigheten,
som utöfvades af konungen och riksrådet tillsammans.
E- Eb£-
Kongerigets arkiv. SeKiksarkivet (Danska).
Kongespeilet (fno. Konungs skuggsjå, lat. Spe’cu-lum
regäle), "kuugaspegeln", en norsk medeltidsskrift
af okänd författare. Den innehåller moraliska och
praktiska regler för en rättskaffens medborgares
verksamhet i olika samhällsställningar. Arbetets
kärna utgör en lefnadsfilosofi, som på sätt och
vis kan betraktas som ett kristet sidostycke till
den gamla hedniska lärodikten Håvamål. Författaren
ställer som sin uppgift att i fyra hufvudafdelningar
behandla de särskilda samhällsklasserna: köpmän,
konungar och deras hird, de andlige och slutligen
bönderna. Af dessa afdelningar har han emellertid ej
lämnat mer än de bägge första. Den frågan framställer
sig nu, huruvida verket varit utfördt till det från
början afsedda omfånget - i hvilket fall det, som nu
finnes, skulle vara endast ett fragment - eller om
författaren, af för oss okända skäl, af stått från
dess fullbordande. För det senare alternativet talar
den omständigheten, att ej det ringaste spår af de
två senare afdelningarna hittills blifvit funnet
i någon handskrift. Hvad författarens personlighet
angår, får man hvarken af de bevarade handskrifterna
eller af traditionen någon upplysning. Så mycket mera
öfverraskande är detta förhållande, som arbetet, att
döma af de många gamla ännu bevarade handskrifterna,
var mycket spridt i Norge och på Island samt äfven
utöfvade ett märkbart inflytande på den allmänna
meningen i Norge, bl. a. i afse-ende på flera norska
lagar från 1200-talet, i hvilka man återfinner många
af de i Kongespeilet uttalade grundsatserna praktiskt
tillämpade. Så mycket får man emellertid af skriften
själf veta, att dess författare lefvat i Norge och
där intagit en framstående plats i samhället. Så
ofta där talas om staten, konungen, hirden, har
författaren städse de norska förhållandena för
ögat. I fråga om isländska förhållanden däremot
citerar han alltid andra personers berättelser,
ej hvad han själf sett. Innehåll och språkform tala
för en affattningstid omkr. 1200 (närmare bestämdt
1190-1202). Kongespeilet utgafs första gången 1768, af
H. Einarsson (med dansk och latinsk öfv.), sedermera,
1848, af Keyser, Munch och Unger, samt senast,
1881, af 0. Brenner. En fotolitografisk uppl. (efter
God. Arnamagnseanus, föl. n:r 243, pergament) utgafs
i Kristiania 1871. R. G.
Kongestiön (lat. conge’slio, sammanhopning) 1.
Aktiv hyperemi, med. Se Blodstockning och
Blodträngning.
Kongestionsabscess, med. Se Sänknings-
a b se e s s.
Kong-fu-tse 1. Kon g-1 se ("mästaren", "läraren
Kong"), latiniseradt Confucius, den kinesiska och
östasiatiska kulturens inflytelserikaste personlighet,
f. 551 i Tsöu (furstendömet Lu, numera Schan-tung),
d. 479 f. Kr. K. härstammade, berättas det, från en
urgammal, men fattig fursteätt, hade först anställning
som magasinsuppsyningsman och därpå som förvaltare
för kronodomänerna, gifte sig vid 19 års ålder och
var från sitt tjuguandra till sitt tretti-femte år
samt efter ett kort af brott (518-517) ånyo ända till
sitt femtioandra år med ständigt växande framgång och
ryktbarhet verksam som sedelärare i fädernestaden,
där han 501 blef ett slags borgmästare. Sedan ställdes
han i spetsen för de offentliga arbetena och slutligen
för rättsväsendet. Han skall genom att praktisera
sin lära ha omdanat Lu
Kinesisk framställning af Kong-fu-tse.
till en mönsterstat. Till följd af de afundsamme
grannfurstarnas intriger måste han emellertid träda
tillbaka. Han vandrade därefter omkring från gård
till gård för att sprida sina grundsatser och på
samma gång återupprätta sitt genom inbördeskrigen
förstörda fosterland. Ofta högt ärad, men merendels
förföljd och alltmera desillusionerad, återvände han
494 till Lu. Redan 194 f. Kr. offrade Kinas kejsare
vid hans graf; år l e. Kr. tilldelades K. postuma
hederstitlar och adelsvärdigheter, 57 e. Kr. hugfästes
hans minne genom offerfester, slutligen uppfördes
öfverallt tempel till minne af honom, och hans än i
dag många ättlingar erhöllo höga äreställen. Af de fem
mönsterurkunderna, king, samlade och redigerade han
de tre, som tillhöra en vida äldre forntid, Ji-king,
boken om förvandlingar, innehållande den grundläggande
läran om den eviga ordningen, "vägen", Tao (se d. o.),
Schu-king, boken om historien, Schi-king, boken med
sångerna; den fjärde, en krönika om K:s födelsestat,
LM, tillskrif-ves honom själf, den femte, Li-ki,
boken om riterna, tycks, liksom de fyra Schu,
"skrifterna", härröra
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
