731 Kongens foged-Kong-fu-tse 732 Kongens fpged, da. Se Fogde, sp. 713. Kongens ting 1. K e 11 e r t i n g, benämning på den domstol, som under 1200-talet utbildades i Danmark och som under ordförandeskap af konungen (eller i dennes frånvaro af en biskop eller af en bland de höge hofämbetsmännen, drots, marsk och kansler) pröfvade mål från hela riket, i allmänhet dock först sedan de blifvit förut handlagda vid by-(stads-), härads- eller landsting. Kongens ting nollos rundt omkring i landet, ty ingen fick stämmas utanför sitt landskap, och bisittarna voro andliga och världsliga män, hvilka kände de särskilda landskapens lag och rätt. Stämningarna utfärdades och domarna uppsattes af kansleren. Från kongens ting kunde målsegaren vädja till danahofvet. Efter riksrådets utbildning på 1400-talet föll rätten att vädja till danahofvet bort, och kongens ting gled omkr. 1500 öfver i den högsta dömande myndigheten, som utöfvades af konungen och riksrådet tillsammans. E- Eb£- Kongerigets arkiv. SeKiksarkivet (Danska). Kongespeilet (fno. Konungs skuggsjå, lat. Spe'cu-lum regäle), "kuugaspegeln", en norsk medeltidsskrift af okänd författare. Den innehåller moraliska och praktiska regler för en rättskaffens medborgares verksamhet i olika samhällsställningar. Arbetets kärna utgör en lefnadsfilosofi, som på sätt och vis kan betraktas som ett kristet sidostycke till den gamla hedniska lärodikten Håvamål. Författaren ställer som sin uppgift att i fyra hufvudafdelningar behandla de särskilda samhällsklasserna: köpmän, konungar och deras hird, de andlige och slutligen bönderna. Af dessa afdelningar har han emellertid ej lämnat mer än de bägge första. Den frågan framställer sig nu, huruvida verket varit utfördt till det från början afsedda omfånget - i hvilket fall det, som nu finnes, skulle vara endast ett fragment - eller om författaren, af för oss okända skäl, af stått från dess fullbordande. För det senare alternativet talar den omständigheten, att ej det ringaste spår af de två senare afdelningarna hittills blifvit funnet i någon handskrift. Hvad författarens personlighet angår, får man hvarken af de bevarade handskrifterna eller af traditionen någon upplysning. Så mycket mera öfverraskande är detta förhållande, som arbetet, att döma af de många gamla ännu bevarade handskrifterna, var mycket spridt i Norge och på Island samt äfven utöfvade ett märkbart inflytande på den allmänna meningen i Norge, bl. a. i afse-ende på flera norska lagar från 1200-talet, i hvilka man återfinner många af de i Kongespeilet uttalade grundsatserna praktiskt tillämpade. Så mycket får man emellertid af skriften själf veta, att dess författare lefvat i Norge och där intagit en framstående plats i samhället. Så ofta där talas om staten, konungen, hirden, har författaren städse de norska förhållandena för ögat. I fråga om isländska förhållanden däremot citerar han alltid andra personers berättelser, ej hvad han själf sett. Innehåll och språkform tala för en affattningstid omkr. 1200 (närmare bestämdt 1190-1202). Kongespeilet utgafs första gången 1768, af H. Einarsson (med dansk och latinsk öfv.), sedermera, 1848, af Keyser, Munch och Unger, samt senast, 1881, af 0. Brenner. En fotolitografisk uppl. (efter God. Arnamagnseanus, föl. n:r 243, pergament) utgafs i Kristiania 1871. R. G. Kongestiön (lat. conge'slio, sammanhopning) 1. Aktiv hyperemi, med. Se Blodstockning och Blodträngning. Kongestionsabscess, med. Se Sänknings- a b se e s s. Kong-fu-tse 1. Kon g-1 se ("mästaren", "läraren Kong"), latiniseradt Confucius, den kinesiska och östasiatiska kulturens inflytelserikaste personlighet, f. 551 i Tsöu (furstendömet Lu, numera Schan-tung), d. 479 f. Kr. K. härstammade, berättas det, från en urgammal, men fattig fursteätt, hade först anställning som magasinsuppsyningsman och därpå som förvaltare för kronodomänerna, gifte sig vid 19 års ålder och var från sitt tjuguandra till sitt tretti-femte år samt efter ett kort af brott (518-517) ånyo ända till sitt femtioandra år med ständigt växande framgång och ryktbarhet verksam som sedelärare i fädernestaden, där han 501 blef ett slags borgmästare. Sedan ställdes han i spetsen för de offentliga arbetena och slutligen för rättsväsendet. Han skall genom att praktisera sin lära ha omdanat Lu Kinesisk framställning af Kong-fu-tse. till en mönsterstat. Till följd af de afundsamme grannfurstarnas intriger måste han emellertid träda tillbaka. Han vandrade därefter omkring från gård till gård för att sprida sina grundsatser och på samma gång återupprätta sitt genom inbördeskrigen förstörda fosterland. Ofta högt ärad, men merendels förföljd och alltmera desillusionerad, återvände han 494 till Lu. Redan 194 f. Kr. offrade Kinas kejsare vid hans graf; år l e. Kr. tilldelades K. postuma hederstitlar och adelsvärdigheter, 57 e. Kr. hugfästes hans minne genom offerfester, slutligen uppfördes öfverallt tempel till minne af honom, och hans än i dag många ättlingar erhöllo höga äreställen. Af de fem mönsterurkunderna, king, samlade och redigerade han de tre, som tillhöra en vida äldre forntid, Ji-king, boken om förvandlingar, innehållande den grundläggande läran om den eviga ordningen, "vägen", Tao (se d. o.), Schu-king, boken om historien, Schi-king, boken med sångerna; den fjärde, en krönika om K:s födelsestat, LM, tillskrif-ves honom själf, den femte, Li-ki, boken om riterna, tycks, liksom de fyra Schu, "skrifterna", härröra Ord, som saknas under K, torde sökas under C.