Bruxelles 1890 bemyndigades regeringen att upptaga vissa importtullar. Det visade sig snart, att de högt spända förhoppningarna om den nya staten icke skulle uppfyllas, enär hvarken trafikförhållandena på K:s bifloder ej heller kolonisations- och förvärfsmöjligheterna voro så gynnsamma, som man antagit. Därtill kom, att försöken att undertrycka slafhandeln framkallade ett krig med de arabiske slafhandlarna (1891--94), utan att slafveriet kunde utrotas. Emellertid öfverflyttade konung Leopold genom testamente af 2 aug. 1889 sina rättigheter öfver K. efter sin död på Belgien, hvilket kunde anses så mycket mer befogadt, som detta land försträckt stora summor till K:s ockuperande. Genom en konvention af 3 juli 1890 mellan Belgien och K. tillerkändes den förra staten rätt att annektera den senare efter 10 år, och denna öfverenskommelse förnyades 10 aug. 1901. 1903 började högljudda klagomål från utlandet höjas mot det obarmhärtiga sätt, hvarpå konungen och hans ämbetsmän utnyttjade negrerna till sin fördel. Den engelske utrikesministern lord Lansdowne riktade häremot en not till den belgiska regeringen (8 aug. 1903). Ehuru konungen försvarade sig mot dessa anklagelser och särskildt lät flera författare uppvisa, att tvångsarbetet för insamling af kautschuk vore ett nödvändigt villkor för koloniens vidare uppblomstring, så fortsattes protesterna mot regeringssystemet i K., i synnerhet i England, där man t. o. m. bildade en Congo reform association. Konungen tvangs härigenom att i sept. 1904 afsända en opartisk kommission för att undersöka förhållandena; den återkom i mars 1905; men icke heller dess berättelse lugnade opinionen i utlandet. Till sist erbjöd konung Leopold Belgien att redan under hans lifstid öfvertaga K. Beslutet därom uppgjordes genom ett fördrag mellan de båda staterna 28 nov. 1907, hvilket godkändes af kamrarna i aug. och af konungen 18 okt. 1908. Därvid fastställdes K:s nuv. regeringssätt. Dess högste chef är Belgiens kolonialminister, och honom biträda tre generalsekreterare (för utrikes-, finans- och inrikesärenden). Han är ordf. i kolonialrådet, som består af 14 ledamöter, af hvilka 8 utnämnas af konungen, 3 utses af senaten och 3 af representantkammaren. En af hvardera gruppen afgår årligen, men kan återväljas. Budgeten skall underställas kamrarnas beslut; tillsammans med budgeten skall årligen till dem inlämnas en förvaltningsberättelse. I Boma residera en generalguvernör och två vice generalguvernörer, en generalsekreterare och direktörer för justitieväsendet, finanser och samfärdsmedel samt en befälhafvare öfver trupperna. Där finnes ock en appellationsdomstol. Annexionen af K. har ännu icke godkänts af England och Förenta staterna. Areal, gränser och naturbeskaffenhet. Belgiska K:s ytinnehåll beräknas till 2,382,800 kvkm. Dess gränser bestämdes dels genom neutralitetsförklaringen i aug. 1895, dels genom traktater med Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Portugal. I v. når K. till Atlantiska hafvet endast med smala strandremsor på båda sidorna om floden K., längre in utvidgar sig området och når i sin sydöstra del 14° s. br., medan i n. floden M'Bomou samt dess hufvudflod Ubangi äro gräns mot Franska K. Den sistnämnda floden och, efter dess inflöde i K., den senare, bilda äfven i v. gräns mot samma grannland. I ö. når det till Tanganjika, Kivu- och Albert Njansa-sjöarna, medan Edvardsjön till hälften ligger inom dess gräns; och i n. ö. når det fram till Bahr-el-Gebel genom det 1894 af England utarrenderade Lado-området. Dettas norra gräns är också hela koloniområdets nordligaste (5° 30' n. br.) och östligaste (32° ö. lgd). -- Området delas i 14 förvaltningsdistrikt eller provinser: Banana, Boma, Matadi, Kataraktdistriktet, Stanley pool, Kwango oriental, Lualaba-Kassai, Ekvatorsdistriktet, Leopold II:s sjö, Bangala, Ubangi, Uëlle, Province orientale (Östra distriktet) och Aruvimi, hvartill kommer det förpaktade området Lado; i spetsen för hvarje distrikt står en kommissarie med underlydande civila och militära tjänstemän. 1908 funnos inalles 307 stationer, vid hvilka 1,636 européer voro anställda. De viktigaste militäriskt besatta stationerna äro Banana, Boma, Matadi, Léopoldville, Berghe S:te Marie (Kwamouth), Equateur, Neuf-Anvers (Bangala), Stanleyville, Luluabourg, Albertville, Nyangwe och Kasongo. Landet omfattar tre naturligt begränsade afdelningar: det öfver 2,3 mill. kvkm. stora området kring öfre Kongo, det omkr. 12,500 kvkm. stora området kring nedre K. samt den mellan båda liggande, 400 km. breda bergiga zonen kring fallen. Det synes vara ett i allmänhet jämnt, endast af enstaka, föga höga bergssträckningar genomdraget land, som nästan uteslutande tillhör Kongos flodområde (endast i ö. tillhör en del Nilens flodområde). Klimatet fördrages ej gärna af européer till följd af dess fuktighet. Värmen är på Afrikas västkust mindre än på den östra och modereras i det inre genom den betydliga höjden öfver hafvet; dock stiger temperaturen något från kusten mot det inre, men aftager åter mot ekvatorn, sannolikt till följd af den stora molnmängden. Vivi har ett årsmedium af 25,1°, Léopoldville 27,3° och Bangala 26°. Under den varmaste månaden plägar temperaturen icke mycket öfverstiga 27°, men jämförelsevis låga temperaturgrader (12°--15°, på nätterna ända ned till 5°--6° på de högre platåerna) förekomma ock, hvilka för européerna äro mer att frukta än de höga. -- På de flesta stationerna vid K. inträffar regnmaximum i april och i nov.; ett mindre aftagande af nederbörden inträffar i jan. och febr. och den egentligen torra tiden från juni till sept. Under regntiden brukar marken afgifva en egendomlig stark lukt ("savannstank"), som är högst karakteristisk för landet. Under den torra tiden ligger röken från de många präribränderna som en slöja öfver landskapet. Regnmängden är i Vivi 1,041 mm. och på platåerna ö. om Kwango 1,471 mm. -- Växtligheten uppvisar alla former från trädfattiga savanner till täta urskogar, de senare i de mer regnrika trakterna. En mycket stor del af området upptages af savanner. Man skiljer emellan det västra savannområdet (v. om 17° v. lgd) och det södra (s. om 5° s. br.), hvartill kommer n. ö. om Uëlle ett af galleriskogar (se d. o.) afbrutet savannområde. Mellan det västra och nordöstra är landet täckt af skog, medan det västra och det södra hänga ihop. Den s. k. stora Kongoskogen begränsas i s. af en linje från Nyangwe till Lulua (östlig biflod till Kassai), medan västgränsen går i oregelbunden linje från denna flod till Ubangis mynning; i ö. slutar den vid den östafrikanska grafsänkan, medan den i n. sträcker sig öfver områdets gräns. Dock är den ofta afbruten af "savannöar", och på många ställen