825 Konstakademien 826 kämpar, ej genom abstrakta teorier eller reformförslag. Hvad nu sagts, gäller om all konst, men det finnes äfven särskilda lagar för hvarje konstart. I det hela är nämligen konsten en produktiv fantasiverksamhet och lyder därför fantasiens lagar, jämte de fordringar, som kunna ställas på den af de teoretiska, praktiska eller estetiska ändamålen. Dessa specifikt konstnärliga lagar, konstnärsfantasiens lagar, äro ännu så föga studerade, att några allmänfattliga och allmängiltiga resultat svårligen kunna angifvas. De äro ytterligt svåra att studera, därför att de teoretiska, praktiska och estetiska lagarna oupphörligt hota att bli inblandade i undersökningen. Likaså har också hvarje konstart sina egna lagar. Dessa äro jämförelsevis mera oberoende och kända samt utgöra innehållet i den s. k. empiriska konstteorien, eller läran om de olika konstnärliga stillagarna. - Till grund för dessa speciellare läror ligger hufvudindcl-ningen af konsten. Det är den tyske estetikern Lessing, som (framför allt i arbetet "Laökoon'') uppvisat den stora artskillnaden mellan bildande konst, som förlägger sina bilder för fantasien bredvid hvarandra i rummet, och ljudande konst, som förlägger bilderna efter hvarandra i tiden. Till den förra hufvudgruppen, som enligt Lessings åsikt (bestridd af de s. k. impressionisterna, se Impressionism) endast kan' återge kroppar och - antydningsvis genom kroppar - rörelser, höra arkitekturen (l. byggnadskonsten), plastiken (1. bildhuggarkonsten) samt målarkonsten. Till de ljudande konster åter räknas musik och poesi, hvilka enligt Lessing omedelbart återge rörelser eller handlingar samt endast antydningsvis genom dem kroppar. - Om fria konster se d. o. 2. Bergsv. Med konst betecknades i äldre tider anordningar och verk, som brukades vid bergverks bedrifvande. Inbegreppet af samtliga dylika anläggningar kallades vid Sala silfvcrverk och Stora Kopparbergs grufva konststaten. Till dennas underhåll voro förr åtskilliga prestationer anslagna. Se Vattenkonst 2. 1. 8-e. 2. C. v. O. Konstakademien i Stockholm uppstod ur den ritskola, som de vid slottets uppförande anställde franske konstnärerna bildat till öfning för sig själfva och sina lärjungar. Det var hufvudsakligen Taraval, som ifrade för denna skola. K. G. Tessin, som beklädde öfverintendentssysslan, tog den om hand, och 10 mars 1735 fick den namnet Kongl. R i t a r a k a-d e m i e n. Taraval blef dess ledare med titeln professor; bland öfriga lärare under den första tiden voro J. Fh. Bouchardon, J. Pasch, 0. Arenius och J. H. Scheffel. Bland lärjungarna voro 0. Rehn, K. G. Pilo, K. F. Adelcrantz, J. Säfvenbom, P. Hilleström och E. Hallblad. Akademiens hufvudsakliga ändamål var till en början att uppamma konstnärligt bildade arbetare för slottsbyggnaden, och denna omständighet framkallade stadgandet, att öfverintendenten skulle vara själfskrifvcn preses - eo bestämmelse, som gällde ända till 1878. Dess förste preses var Tessin, som 1741 efterträddes af K. Hårlcman, efter hvilken kommo K. J. Cronstcdt, 1753, och Adelcrantz, 1767. Oaktadt lärarna afstodo sina löner till förmån för akademiens kassa, voro emellertid de medel, som anslogos af ständerna att utgå af slottsbyefrnadsfonden, otillräckliga. Först genom det stöd 1766 års riksdag gaf institutionen fick den en betryggad ställning. Kort därefter genomförde Adelcrantz dess nydaning, och den första sammankomsten hölls 17 febr. 1768. P. H. Larchevesque bH dess direktör och P. Floding dess sekreterare. Akademien, som nu fick namnet Kongl. Målar- och bildhuggarakademien och med hvilken den af Floding 1766 föreslagna gra-vörskolan införlifvades, blef stadfäst l mars 1770 och fick stadgar och privilegier 5 jan. 1773. Under Adelcrantz' presidium, som slutade först 1795, var akademiens utveckling i ständig växt. 1777 kunde, genom det af konungen ökade anslaget, två principskolor inrättas samt sex lärare i teckning och en professor i byggnadskonst tillsättas. Två år förut hade öfverdirektören vid styckgjuteriet, Gerhard M e y e r, skänkt akademien sitt hus n:r 12 Fredsgatan, där den kunde inflytta 1780. Akademien, som förut flyttat från den ena lokalen till den andra inom slottet och 1773 måst på egen bekostnad inreda rum åt sig i Rosenadlerska huset (nuv. Stockholms stads brandförsäkringskontors hus, Mynttorget 4), kunde nu förverkliga den paragraf i stadgarna, som påbjöd, att årliga utställningar skulle hållas. 25 jan. 1787 utdelades för första gången akademiens stora pris (till Jonas Åkerström). 1794 kom den första utställningen af ledamöternas arbeten till stånd. Elevernas antal var ganska stort: 1800 uppges det till 240. Allmänheten intresserade sig lifligt för akademiens verksamhet, och böcker, konstföremål och penningar skänktes af enskilda. Det första anslaget, 1739, utgjorde 500 dlr smt, det ökades småningom, och 1777 belöpte det sig till 3,000 rdr. Vid 1810 års statsreglering förändrades akademiens namn till Konsl. Akademien f ö r d e f r i a k o n s t e r n a. 20 maj 1846 utfärdades nya stadgar, och 1849 utkom nytt reglemente för undervisningen, som då blef ställd under direktörens närmaste ledning. Det under akademien sorterande läroverket omfattade antik- och modellskolor samt skola för byggnadskonst och dessutom, intill 1879, en förberedande teckningsskola ("principskolan", hvars elever dock ej voro att anse som elever vid akademien). Först 1856 inrättades en målarskola och 1861 en skola för landskapsmålare. 1864 öppnades särskilda afdelningar för kvinnliga konststuderande. De af akademien anordnade utställningarna fort-gingo ganska regelbundet hvartannat år under 1800-talets förra hälft, men sedan förekommer en och annan lucka, och efter 1877 hördes ingen utställning af, hvilket väckte missnöje och i betydlig mån bidrog till oppositionsrörelsen 1885. Nämnda år på hösten anordnades likväl en utställning till firande af akademiens 150-åriga tillvaro - då var redan konstnärsschismen ett faktum, och opponenterna anordnade samtidigt sin egen utställning. Akademien anordnade sedan utställningar i Stockholm 1887 och 1892, hvarefter utställningarna öfvertogos af den nybildade Svenska konstnärernas förening. Bland de utställningar, akademien på sista tiden, anordnat, torde den retrospektiva utställningen 1898 af svensk konst alltifrån 1500-talet vara den märkligaste. Akademiens stadgar blefvo reviderade och förnyades 1866, 1878, 1887 och senast 13 juni 1908. Enligt reglementet af sistnämnda år utgöres akademien af första hedersledamöter (medlemmar af kungliga huset), hedersledamöter (högst 12 svenska män eller Ord, som saknas under K, torde sökas under C.