829 Konstakademier-Konstantin 830 andra målningar, skulpturer och teckningar samt ett arkiv, innehållande, förutom akademiens handlingar, en mängd bref och manuskript af svenska konstnärer. Om akademiens uppkomst och historia se framför allt L. Looström, "Den svenska konstakademien under första århundradet af hennes tillvaro" (1887 -91) och "Minne öfver... praeses frih. J. Nordenfalk" (1909). Festskrift vid invigningen af nybyggnaden utkom 1897. Se äfven H. Wieselgren, "Prsesides för den svenska konstakademien under hennes första tre halfsekel" (1897). Sekreterarnas årsberättelser föreligga i tryck sedan 1882, från 1905 utvidgade till årliga "Meddelanden från kgl. akademien för de fria konsterna". G-g N. Konstakademier. Se föregående art. och Akademi, sp. 410. Konstans (C ön s t an s), romerska kejsare: 1. K., Konstantin den stores yngste son, f. 323, blef 333 caesar och erhöll jämte sina bröder, Konstantin och Konstantins, kejsarvärdighet vid faderns död, 337. Konstans' välde omfattade Italien, Afrika och Illyricum; efter brodern Konstantins död i slaget vid Aquileja 340 bemäktigade han sig dennes område Gallien, Spanien och Britannien. K. var en ifrig anhängare af Athana-sius och ortodoxien. Han besegrade fran-kerna och företog fälttåg i Britannien, men visade f. ö. inga framstående regentcgcnskaper. Hatad på grund af sin godtycklighet och sina utsväfningar, störtades han genom ett soldatuppror i Gallien, hvarvid anföraren för liftrupperna, Magnentius, lät döda honom vid spanska gränsen 350. - 2. K., kejsare i Konstan-tinopel, sonson af kejsar Herakleios, efterträdde 641 sin fader, Konstantin III, sedan dennes styfmoder, Martina, och hennes son, Herakleonas, hvilka be-mäktigat sig väldet, fördrifvits. K. gynnade i de kyrkliga striderna monoteleternas parti, gjorde ihärdigt motstånd mot arabernas inkräktningar i riket och skaffade sig 658 fred med dem. Efter åtskilliga ogärningar - bl. a. mördade han sin broder Theo-dosios (661) - drog han sig undan från hufvudsta-den och regerade från 662 för det mesta i Syrakusa, där han mördades 668. (H. Sgn.) Konstant (af lat. constäre, förbli oförändrad), beständig, oföränderlig, som icke växlar, varaktig, oaf-bruten, ihållande. - Mat., en storhet, som betraktas som oföränderlig till sitt värde. Konstanterna delas i absoluta konstanter, hvilka icke under några förhållanden förändras, t. ex. n (förhållandet mellan periferien och diametern i en cirkel), e (basen för det naturliga logaritmsystemet) och i allmänhet alla talvärden, samt relativa konstanter, hvilka visserligen i en viss kalkyl eller i förhållande till de egentliga variablerna anses oföränderliga, men icke dess mindre i en annan kalkyl eller i särskilda förhållanden kunna undergå förändring. Så är t. ex. i .cirkelns ekvation, Kejsar Konstans' bild på ett antikt mynt. (x-a? + (y-&)2 - r2, radien r konstant i förhållande till koordinaterna x och y, men kan betraktas som föränderlig, om cirkeln är framställd som typ för en serie cirklar, som alla ha samma medelpunkt. - En relativ konstant plägar understundom kallas variabel parame-t e r, hvarmed utmärkes, att den väl är föränderlig, men dock vid sin förändring oberoende af de ursprungliga variablerna. (l- F-> Konstantän (af konstant, se d. o.), elektrot., en' legering af 60 proc. koppar och 40 proc. nickel, hvars elektriska ledningsmotstånd är praktiskt taget oberoende af temperaturen. Jfr Elektriskt motstånd. Konstant element, fys. Se Galvaniskt element, sp. 664. Konstantia (Const an t i a), en vinsort. Se K ap v i n. Konstantia, fordom stad. Se S a l a m i s 2. Konstantia (Constafntia), drottning af Polen, f. 1588, d. 12 juli (n. st.) 1631, var dotter af kejsar Ferdinand I:s son, ärkehertig Karl af Steiermark, och förmäldes 1605 med sin aflidna syster Annas (d. 1598) gemål, konung Sigismund III af Polen, den från Sveriges tron af satte konungen. Hon hade med honom sonen Johan Kasimir, konung af Polen 1648 -68. K. bidrog till att stärka det för polackerna förhatliga österrikiska inflytandet vid hofvet. (H. A-t.) Konstantia (Consta'ntia), drottningar af Sicilien: 1. K., d. 27 nov. 1198, dotter af konung Roger II af Sicilien, förmäldes 1186 med sedermera kejsar Henrik VI, som på detta giftermål stödde sitt besittningstagande af konungariket Sicilien (1194), enär K. vid sin brorson Vilhelm II :s död (1189) var närmaste legitima arfvinge till dess krona. Efter sin gemåls död (1197) öfvertog K. styrelsen öfver riket. - 2. K., d. 23 juni 1222 i Catania, den föregåendes sonhustru, var dotter af konung Alfons II af Ära-gonien, äktade 1198 konung Emerik af Ungern, som dog 1204, och därpå 1209 Innocentius III:s skydds-ling, sedermera kejsar Fredrik II. Hon blef i detta gifte moder till tyske konungen Henrik (VII, f. 1211, d. 1242).-3. K., d. 1300 i Barcelona, dotter af konung Manfred af Sicilien, kejsar Fredrik II :s naturlige son, förmäldes 1262 med konung Peter III af Aragonien, som därigenom fick anspråk på Sicilien och efter resningen 1282 satte sig i besittning af ön. Efter Peters död (1285) lät K., trots påfvens fientlighet, kröna sin son Jakob till Siciliens konung. Konstantikvariät. Se Konsthandel. Konstantin (Constantīnus), många romerska och östromerska (bysantinska) kejsare, af hvilka följande äro de märkligaste: 1. K. I den store, f. 288 e. Kr., eller sannolikt några år förut, i Naissus (nu Nisch) i Mesien, d. 337. Hans fader var Konstantins Chlorus; hans moder hette Helena och synes ha varit af lägre stånd. K. var utrustad med stora själs- och kroppsegenskaper. Sedan hans fader år 293 blifvit "cæsar" (underkejsare), sändes K. som underpant på dennes trohet till kejsar Diocletianus' hof i Nikomedeia. Under Diocletianus och Galerius utbildades den unge mannen i krigets skola och vann rykte som tapper, djärf och duglig krigare. Då Galerius 305 öfvertog styrelsen i Österlandet, blef K:s ställning svår, ty kejsaren misstänkte både honom och fadern. K. lyckades emellertid komma ifrån Galerius' hof och till sin fader i Britannien. Efter faderns död (306) utropa-