Mahmud II byggdt torn af marmor (60 m.), från hvars brandvaktsrum man har en ypperlig utsikt öfver staden. -- I K. och förstäderna finnas närmare 400 moskéer och än flera bönhus (mesdjid) och grafkapell (türbé) samt 260 muhammedanska kiosker (tekké). Utom den berömda Sofiamoskén (Hagia Sofia, Aja Sofia), s. v. om Seraljen (se Bysantinsk konst, fig. 1 o. 4 å vidstående pl. I, exteriör, Byggnadskonsten, fig. 20, plan, och pl. VIII, interiör, samt Hvalf, fig. 25, sektion), härstammar ännu ett tjugutal kyrkor från den kristna tiden, bl. a. Lilla Aja Sofia (Kütschük A. S.), uppförd af kejsarinnan Teodora, Justinianus I:s gemål, och urspr. helgad åt Sergius och Bakchos. Bland de af sultanerna anlagda moskéerna är Sulejmanijé ("Sulejmans moské", från 1550--66), den turkiska byggnadskonstens mästerverk, ehuru den förråder främmande idéer. Ytterligare må nämnas Achmed I:s moské (fig. 1 o. 5; 1608--14) med 6 minareter och 17 kupoler samt rika freskomålningar, Muhammed II:s, uppförd på grunden af de hel. apostlarnas kyrka (den förnämsta näst Aja Sofia och kejsarnas grafkyrka), "De sex pelarnas moské", som anses vara ett gammalt Juppiterstempel, Bajasids moské och Nuri Osmanié-moskén (fig. 1; 1748--54) samt den heligaste af alla, Ejubs moské, uppkallad efter profetens vän och fanbärare och märklig som det ställe, där sultanen vid sin tronbestigning omgjordar sig med Osmans sabel. Moskén (af hvilken d'Ohsson d. ä. på sin tid skaffade en teckning) ligger utanför stadsmuren längst i n. v. och byggdes 1459 bredvid Ejub fanbärarens graf, som upptäcktes genom en vision få dagar efter stadens eröfring. Ingen kristen får ens beträda gården kring moskén. De med moskéerna förbundna sultangrafvarna (türbé) äro vackra och väl vårdade kapell. Af begrafningsplatser för den stora allmänheten märkas främst de i Pera och Skutari. Den förra är, trots sin bestämmelse, en ganska liflig plats; den senare, som nästan gör intryck af en cypress-skog, är den största icke blott i K., utan i hela turkiska riket och föredrages af de rättrogne, hvilka helst hvila i asiatisk jord. I K. finnas enligt uppgift 144 kristna kyrkor, hvaraf 61 grekiska, 38 armenisk-gregorianska, 14 armenisk-katolska, 26 romersk-katolska och 5 protestantiska, samt 41 synagogor. K. eger en mängd salutorg och täckta basarer (besestán), där Österlandets alster äro hopade och i allmänhet hvarje handelsfack (kläder, lifsmedel o. s. v.) har sitt bestämda område. "Stora basaren" (Böjük tscharschi; fig. 1), i stadens midt s. ö. om Eski serai, utgöres af ett antal hvälfda hallar, med öfver 3,000 handelsbodar och magasin, inalles 483, bland hvilka i synnerhet vapenhandlarnas fängsla ögat genom sin rikedom på vapen af alla slag och från alla tider. Utom torgen och basarerna finnas ett par och tjugutusen handelsbodar. De nära 500 hanerna l. karavanserajerna (se d. o.) äro vidlyftiga byggnader, hvilka tjäna som ett slags hotell för resande köpmän, i synnerhet perser, som där drifva sina affärer; äfven europeiska köpmän ha sina kontor i sådana. De flesta tillhöra moskéer, sjukhus och skolor, hvilka däraf njuta inkomsterna. -- Den förnämsta af stadens öppna platser är Atmeidán ("hästplatsen"; fig. 5), en del af den gamla hippodromen, s. v. om Aja Sofia. På dess midt reser sig Thotmes III:s af Theodosius II här uppresta, 30 m. höga egyptiska obelisk, strax därintill en del af den af grekerna efter segern vid Plataiai i Delfi uppställda offergåfvan, kallad "Ormpelaren", emedan den framställer tre till en pelare förenade ormkroppar, midtstycket af en jättestor trefot, samt "Kolossen" l. "Nakna pelaren", en omkr. 30 m. hög, af huggen sten murad obelisk, som förr varit öfverdragen med förgyllda bronsplattor. Från hippodromen förskrifver sig ock bronsfyrspannet, som först stod i Korint och efter många öden nu pryder S. Marco-kyrkan i Venezia (se d. o.). -- En annan berömd pelare är den "brända pelaren" (turk. Dschamberlitasch), som består af 7 cylindrar af röd porfyr; urspr. 55 m. hög och uppbärande kejsar Konstantins staty, förstördes den af storm och blixten, men återställdes 1150 (som inskriften säger); senare har den lidit mycket af eldsvådor. Mycket skadade äro också kejsar Marcianus' pelare (10 m.) och den vackra pelare, som Arkadius 401 lät uppresa åt sin fader Theodosius och som nedtogs 1695; endast den 6 m. höga basen återstår (kallad Avret-tasch, "Kvinnopelaren", efter den närbelägna Avret-Bazar, "Kvinnomarknaden"). Det muhammedanska väldet har varit en tid af förfall och vanvård af allt hvad K. under sin storhets dagar egde af skönhet och konst. Af de grekiske kejsarnas palats finnas endast obetydliga spår. Antikens skulpturverk äro nästan alla stympade och förstörda, hvartill likväl korsfararna icke minst bidragit. Från romerska kejsartiden finnes en ännu i bruk varande vattenledning, byggd af Valens 368 (af turkarna kallad Bosdoghan kemeri), som för vatten från den 15 km. n. om staden belägna Belgradskogen; äfven "Cisterna basilica", nu kallad Jere batan serai, ett underjordiskt hvalf, som uppbäres af 336 marmorpelare, tjänar sitt gamla ändamål, hvaremot en annan, "de tusen och en pelarnas" cistern, som rymde tillräckligt för att ensam under 14 dagar förse K. med vatten, nu är torrlagd. Från Stambul gå två järnbroar (fig. 7; en tredje är planerad) öfver Gyllene hornet till Ga'lata, delande hamnen i tre delar, af hvilka den innersta är krigshamnen, hvars varf, förrådshus och amiralitetsbyggnader ligga i förstaden Kassim pascha. Galata, midt emot Seraljen, var i forntiden begrafningsplats. Det beboddes efter 1261 af genuesiska köpmän (som där under sin podestà intogo en nästan själfständig ställning) och bebos nu hufvudsakligen af greker. Skonadt af de turkiske eröfrarna, har Galata förblifvit sätet för den internationella handeln och liknar, sedan kajer anlagts (1879--95), innanför hvilka de stora affärshusen ligga, ungefär en italiensk hamnstad. Mest i ögonen fallande af dess byggnader är ett af genueser uppfördt, 45 m. högt vakttorn (Galata kulessi), hvarifrån man har en storartad utsikt öfver Bosporen. I denna stadsdel råder ett brokigt vimmel och stoj af sjömän, månglare, soldater, lastdragare (hammaler) och åsnor. En i branta afsatser uppstigande gata (fig. 11) och, sedan 1875, en ytterst starkt trafikerad järnvägstunnel leda upp till Pera, frankernas och de främmande diplomaternas kvarter, som mera påminner om en europeisk än om en österländsk stad. Hotell, teatrar, posthus, butiker och kaféer äro inrättade på europeiskt sätt; gatorna äro bättre upplysta, ehuru jämmerligt stensatta. Hufvudgatan är den smala Grande rue de Péra. Europeiska skolor och sjukhus samt många kristna kyrkor finnas här. På högsta toppen af Pera ligga flera ansenliga byggnader, bland dem