(f. 1893) och Paul (f. 1901) samt döttrarna Helena (f. 1896) och Irene (f. 1904). (V. S-g.) Konstantin, missionär. Se Kyrillos. Konstantinograd, kretsstad i ryska guv. Poltava, vid Berestovaja, en biflod till Orel. 6,456 inv. (1897). Konstantinopel (turk. Istambul, Stambul, möjligen af den kringboende grekiska befolkningens uttryck 's tan po'lin, "till staden" eller "i staden", grek. Konstantinupolis, levantisk-it. Cospoli, slav. Tsargrad) "kejsarstaden", fnod. Miklagård, "den stora staden", forntidens Bysantium), hufvudstad i Turkiska riket, är beläget vid södra inloppet till Bosporen (41° n. br., 28° 58' ö. lgd), på den europeiska sidan om sundet (se Bosporos). För sitt utomordentligt vackra läge kallas det af turkarna Der-i-seadet, "lycksalighetens port". Den egentliga staden (Stambul; se pl. I, fig. 1) höjer sig amfiteatraliskt på en halfö af triangulär form mellan Marmarasjön i s., Bosporen i ö. och den åt n. v. inskjutande viken Gyllene hornet. På yttersta spetsen af denna halfö ligger Seraljen (se pl II, fig. 8). Åt n. v. utefter Gyllene hornets södra strand ligger förstaden Ejub och n. om Gyllene hornet (fr. n. v. räknadt) förstäderna Hasköi, Tershane (skeppshuset), Kassim pascha (se Rhodos) och Galata, alla utefter Gyllene hornet, Tophane och Fyndykly vid Bosporen samt i det inre Pera (af grek. péra(n), på andra sidan; n. om Galata) och S. Dimitri (n. om Pera). Till dem sluta sig andra orter utefter Bosporens strand, såsom Dolma Bagtsche, Beschiktasch (Besjiktasj), Ortaköi o. a., hvilka sträcka sig 20 km. åt n. Som förstäder till K. måste också räknas de på den asiatiska stranden af Bosporen belägna orterna Kadiköi (det gamla Chalcedon), Haidar pascha och Skutari (turk. Usküdar) samt en rad villasamhällen n. om det senare. Bosporens stränder äro på båda sidorna öfversållade med täcka byar, landställen och kiosker. Uppåt terrasserna omväxla vingårdar och skogsdungar; på höjderna vaggar pinjen sin stolta krona. -- I sin helhet tillhör således K. båda de kontinenter, inom hvilka det osmanska väldet har sin utbredning. Få städer i världen torde i fråga om naturskönt läge kunna täfla med K. I synnerhet från Bosporen är utsikten förtjusande genom strändernas amfiteatraliska höjning, mångfalden af kupoler och minareter samt den lifliga hamnen, där alla nationers flaggor vaja. Stadens inre gör dock ett helt annat intryck. Gatorna äro, med undantag för några nyare stadsdelar, trånga och slingrande, illa upplysta och i saknad af stenläggning; boningshusen äro låga och oansenliga samt i allmänhet uppförda af trä, hvilket gör, att eldsvådor anställa stora förödelser. För snygghet och renhållning har åtminstone hittills rådt den största likgiltighet. Trots sitt friska läge är K. i följd af de skarpa temperaturväxlingarna ingen sund stad. Årsmedeltemperaturen är 14,2°; vintern är vanligen icke kall (febr. 5,2°), och man räknar i medeltal endast 14 frostdagar. Snön blir sällan liggande flera dagar å rad. Sommaren är varm (aug. 23,4°); regnmängden stiger till 718 mm. Våren kommer sent och är den minst behagliga årstiden; däremot är hösten mild och vacker. -- Stadens topografi bestämmes till hufvudsaklig del af Gyllene hornet (fig. 9), en redan under forntiden så benämnd hafsvik, hvilken med en längd af nära 7 km. skjuter in i fastlandet, skapande en djup och trygg hamn, som kan rymma ända till 1,200 fartyg. I dess öfre del utmynna två små åar, "Europas söta vatten", hvilkas grönskande dalar utgöra en af stadens få promenadplatser. Det egentliga Stambul är, liksom Rom, byggdt på "sju kullar". Af dessa ligga sex utmed Gyllene hornet; den sjunde upptager stadens sydligaste kvarter och skiljes från de öfriga genom den lilla bäcken Lykos. Hela det egentliga K. (Stambul) omges i v. af en nu förfallen dubbel ringmur (fig. 2) med graf från 5:e årh., som i 6,67 km. längd går från Gyllene hornet till Marmarasjön, där den slutar vid "de 7 tornens slott" (Jedi Kule), en femhörning, som länge var statsfängelse och i hvars västra sida befinner sig "Gyllene porten", de bysantinske kejsarnas triumfport. Märkligast bland murens 10 större portar är Top Kapu ("kanonporten"), genom hvilken turkarna inträngde vid stormningen 29 maj 1453 och där äfven den siste grekiske kejsaren föll som en hjälte. -- Bland sultanens palats är Seraljen (palats; fig. 8) det berömdaste. Det omfattar ett helt kvarter på Stambuls östligaste udde och utgör en vidlyftig, af murar omgifven byggnadskomplex, hvilken till sina hufvuddelar uppfördes 1455--80 af Muhammed II på det ställe, där akropolis i det forna Bysantium (se d. o.) låg, och har intill sista tiden utgjort sultanernas residens. Sedan Abdu-l-medjid flyttat öfver till Dolma-bagtsche, beboddes Seraljen af änkesultaninnorna, men öfvergafs efter branden 1865, hvilken dock skonade de delar af det gamla palatset, som egde något historiskt intresse. Genom hufvudporten Bab-i-humajun kommer man in på den första gården, där myntet, den af Konstantin den store byggda hel. Irenes kyrka, nu vapendepå, Tschinili-kiosken (fajanspalatset) med ett antikvitetsmuseum och konstskolan äro belägna. En annan port, Orta Kapu, leder in till den andra gården, där i onåd fallna stormän förr afrättades. En tredje port, Bab-i-seadet ("lycksalighetens port"), för till den innersta gården och divansalen, där riksrådet förr höll sina sammankomster och där utländska sändebud mottogos. Där befinner sig ock den kejserliga skattkammaren. Mahmud II öfvergaf Seraljen och tog sitt residens i det 1679 byggda palatset Beschiktasch i förstaden af samma namn. I omedelbar närhet till detta ligger ett annat praktfullt kejserligt palats Dolma bagtsche (se d. o. med fig. samt vidstående pl. II, fig. 10) och nordligare vid Bosporen det af Abd-ul-Asis (1863-67) byggda Tschiragan-palatset. Sultanen Abd-ul-Hamid II (1876--1909) residerade i Jildispalatset (Jildiskjösjk; fig. 12), som ligger på en höjd n. om Beschiktasch och framför hvars port den vackra Hamidije-moskén (fig. 12) är belägen. Af andra offentliga byggnader märkes Höga porten (Babiali l. Pascha kapusi, "paschans port"; se Porten), v. om Seraljen, en lång byggnad i italiensk stil med ämbetslokaler för storvesiren, utrikes- och inrikesministerierna samt statsrådet. I det inre af staden ligga finansministeriet och krigsministeriet (seraskieratet; fig. 6), vid den öppna platsen Eski-serai ("gamla seraljen"), där Muhammed II bodde, innan den nya seraljen blef färdig. Bredvid det nuv. seraskieratet, som nybyggdes 1870, står ett af