Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstantin, hertig af Sparta - Konstantin, missionär. Se Kyrillos. - Konstantinograd - Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(f. 1893) och Paul (f. 1901) samt döttrarna
Helena (f. 1896) och Irene (f. 1904). (V. S-g.)
Konstantin, missionär. Se Kyrillos.
Konstantinograd, kretsstad i ryska guv. Poltava, vid
Berestovaja, en biflod till Orel. 6,456 inv. (1897).
Konstantinopel (turk. Istambul, Stambul, möjligen
af den kringboende grekiska befolkningens uttryck
’s tan po’lin, "till staden" eller "i staden",
grek. Konstantinupolis, levantisk-it. Cospoli,
slav. Tsargrad) "kejsarstaden", fnod.
Miklagård, "den stora staden", forntidens Bysantium),
hufvudstad i Turkiska riket, är beläget vid södra
inloppet till Bosporen (41° n. br., 28° 58’ ö. lgd),
på den europeiska sidan om sundet (se Bosporos).
För sitt utomordentligt vackra läge kallas det af
turkarna Der-i-seadet, "lycksalighetens port". Den
egentliga staden (Stambul; se pl. I, fig. 1) höjer
sig amfiteatraliskt på en halfö af triangulär form
mellan Marmarasjön i s., Bosporen i ö. och den åt
n. v. inskjutande viken Gyllene hornet. På yttersta
spetsen af denna halfö ligger Seraljen (se pl II,
fig. 8). Åt n. v. utefter Gyllene hornets södra strand
ligger förstaden Ejub och n. om Gyllene hornet
(fr. n. v. räknadt) förstäderna Hasköi, Tershane
(skeppshuset), Kassim pascha (se Rhodos)
och Galata, alla utefter Gyllene hornet, Tophane och
Fyndykly vid Bosporen samt i det inre Pera (af grek.
<i>péra<i>(n), på andra sidan; n. om Galata) och
S. Dimitri (n. om Pera). Till dem sluta sig andra orter
utefter Bosporens strand, såsom Dolma Bagtsche,
Beschiktasch (Besjiktasj), Ortaköi o. a., hvilka sträcka
sig 20 km. åt n. Som förstäder till K. måste också räknas
de på den asiatiska stranden af Bosporen belägna
orterna Kadiköi (det gamla Chalcedon), Haidar pascha
och Skutari (turk. Usküdar) samt en rad villasamhällen
n. om det senare. Bosporens stränder äro på båda
sidorna öfversållade med täcka byar, landställen och
kiosker. Uppåt terrasserna omväxla vingårdar och
skogsdungar; på höjderna vaggar pinjen sin stolta
krona. – I sin helhet tillhör således K. båda de
kontinenter, inom hvilka det osmanska väldet har
sin utbredning. Få städer i världen torde i fråga om
naturskönt läge kunna täfla med K. I synnerhet från
Bosporen är utsikten förtjusande genom strändernas
amfiteatraliska höjning, mångfalden af kupoler och
minareter samt den lifliga hamnen, där alla nationers
flaggor vaja. Stadens inre gör dock ett helt annat
intryck. Gatorna äro, med undantag för några nyare
stadsdelar, trånga och slingrande, illa upplysta och
i saknad af stenläggning; boningshusen äro låga och
oansenliga samt i allmänhet uppförda af trä, hvilket
gör, att eldsvådor anställa stora förödelser. För
snygghet och renhållning har åtminstone hittills rådt
den största likgiltighet. Trots sitt friska läge
är K. i följd af de skarpa temperaturväxlingarna
ingen sund stad. Årsmedeltemperaturen är 14,2°;
vintern är vanligen icke kall (febr. 5,2°), och man
räknar i medeltal endast 14 frostdagar. Snön blir
sällan liggande flera dagar å rad. Sommaren är varm
(aug. 23,4°); regnmängden stiger till 718 mm. Våren
kommer sent och är den minst behagliga årstiden;
däremot är hösten mild och vacker. – Stadens topografi
bestämmes till hufvudsaklig del af Gyllene hornet
(fig. 9), en redan under forntiden så benämnd
hafsvik, hvilken med en längd af nära 7 km. skjuter
in i fastlandet, skapande en djup och trygg hamn,
som kan rymma ända till 1,200 fartyg. I dess öfre
del utmynna två små åar, "Europas söta vatten",
hvilkas grönskande dalar utgöra en af stadens få
promenadplatser. Det egentliga Stambul är, liksom
Rom, byggdt på "sju kullar". Af dessa ligga sex utmed
Gyllene hornet; den sjunde upptager stadens sydligaste
kvarter och skiljes från de öfriga genom den lilla
bäcken Lykos. Hela det egentliga K. (Stambul) omges
i v. af en nu förfallen dubbel ringmur (fig. 2) med
graf från 5:e årh., som i 6,67 km. längd går från
Gyllene hornet till Marmarasjön, där den slutar vid
"de 7 tornens slott" (Jedi Kule), en femhörning,
som länge var statsfängelse och i hvars västra
sida befinner sig "Gyllene porten", de bysantinske
kejsarnas triumfport. Märkligast bland murens 10
större portar är Top Kapu ("kanonporten"), genom
hvilken turkarna inträngde vid stormningen 29 maj 1453
och där äfven den siste grekiske kejsaren föll som en
hjälte. – Bland sultanens palats är Seraljen (palats;
fig. 8) det berömdaste. Det omfattar ett helt kvarter
på Stambuls östligaste udde och utgör en vidlyftig,
af murar omgifven byggnadskomplex, hvilken till
sina hufvuddelar uppfördes 1455–80 af Muhammed II
på det ställe, där akropolis i det forna Bysantium
(se d. o.) låg, och har intill sista tiden utgjort
sultanernas residens. Sedan Abdu-l-medjid flyttat
öfver till Dolma-bagtsche, beboddes Seraljen af
änkesultaninnorna, men öfvergafs efter branden 1865,
hvilken dock skonade de delar af det gamla palatset,
som egde något historiskt intresse. Genom hufvudporten
Bab-i-humajun kommer man in på den första gården,
där myntet, den af Konstantin den store byggda
hel. Irenes kyrka, nu vapendepå, Tschinili-kiosken
(fajanspalatset) med ett antikvitetsmuseum och
konstskolan äro belägna. En annan port, Orta Kapu,
leder in till den andra gården, där i onåd fallna
stormän förr afrättades. En tredje port, Bab-i-seadet
("lycksalighetens port"), för till den innersta
gården och divansalen, där riksrådet förr höll sina
sammankomster och där utländska sändebud mottogos. Där
befinner sig ock den kejserliga skattkammaren. Mahmud
II öfvergaf Seraljen och tog sitt residens i det
1679 byggda palatset Beschiktasch i förstaden af
samma namn. I omedelbar närhet till detta ligger ett
annat praktfullt kejserligt palats Dolma bagtsche (se
d. o. med fig. samt vidstående pl. II, fig. 10) och
nordligare vid Bosporen det af Abd-ul-Asis (1863-67)
byggda Tschiragan-palatset. Sultanen Abd-ul-Hamid
II (1876–1909) residerade i Jildispalatset
(Jildiskjösjk; fig. 12), som ligger på en höjd
n. om Beschiktasch och framför hvars port den vackra
Hamidije-moskén (fig. 12) är belägen. Af andra
offentliga byggnader märkes Höga porten (Babiali
l. Pascha kapusi, "paschans port"; se Porten),
v. om Seraljen, en lång byggnad i italiensk stil
med ämbetslokaler för storvesiren, utrikes- och
inrikesministerierna samt statsrådet. I det inre af
staden ligga finansministeriet och krigsministeriet
(seraskieratet; fig. 6), vid den öppna platsen
Eski-serai ("gamla seraljen"), där Muhammed II bodde,
innan den nya seraljen blef färdig. Bredvid det
nuv. seraskieratet, som nybyggdes 1870, står ett
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
