svenska legationshuset (fig. 13; inköpt 1757 för 22,000 piaster, medel, som genom kollekter och stamböcker insamlats i Sverige och Finland samt på åtskilliga håll i Tyskland i ändamål att åstadkomma en luthersk kyrka i Konstantinopel; i legationshuset inreddes en sådan). Helt och hållet turkiskt är däremot det nedanför Pera vid Bosporen liggande Tophane ("arsenal", så kalladt efter det här liggande kanongjuteriet); dess hamn är hufvudstation för otaliga kaiker. Äfven förstaden S. Dimitri, n. om Pera, bebos hufvudsakligen af greker och är beryktad för sina spelhus och andra nästen. Hasköi är det egentliga judekvarteret, förfärande genom stank och smuts samt bjärt afstickande mot de högre upp vid Gyllene hornet liggande kvarteren. Äfven förstaden Ejub med Ejubsmoskén (se ofvan) är omgifven af trädgårdar och cypressklädda graffält. Befolkning. Då någon befolkningsstatistik icke finnes i Turkiet, kan K:s folkmängd endast approximativt beräknas, hvarvid till grund lägges antalet boningshus (f. n. omkr. 163,000). Enligt denna beräkningsgrund anses dess folkmängd (1910) utgöra 1,106,000 inv., däri inberäknad de asiatiska förstädernas. Det europeiska K. anses ega 942,900 inv. I detta antal äro nästan alla öst- och västerländska folk och religioner representerade. Muhammedanerna utgöra 43 proc., de fleste turkar, greker och armenier utgöra hvardera 18 proc., judar 5 proc. och utlänningar 16 proc., hvaraf en tredjedel greker från konungariket. Européerna (utom grekerna) äro omkr. 60,000. Turkarna bo hufvudsakligen i Stambul, som dock äfven har grekiska och armeniska kvarter; n. om Gyllene hornet bo turkar i samlade massor nästan endast i Kassim pascha och i Fyndykly. Äfven de asiatiska förstäderna, utom Kadiköi, ha öfvervägande turkisk befolkning. Grekerna bebo vissa kvarter i Stambul, det viktigaste Fener l. Fanar (se Fanarioter) i nordvästra delen vid Gyllene hornet, samt Galata, Pera och S. Dimitri. De äro bankirer, köpmän, läkare, arkitekter, sjömän och handtverkare. Armenierna bo i några kvarter af Stambul, men äfven i Pera och Galata. De äro köpmän och arbetare. Judarna, till största delen s. k. sefardim l. spanska judar, bo i Hasköi samt i kvarteret Balak, midt emot Hasköi, n. v. om Fener, och i Galata. Européerna, här kallade franker, bo hufvudsakligen i Pera. -- I K. residera en grekisk och två armeniska patriarker (för unerade och grek. armenier), en bulgarisk ortodox exark, en jakobitisk biskop samt judarnas storrabbin (chacham-baschi) med samma rang som patriarkerna; dessutom en romersk patriarkalvikarie och apostolisk delegat (patriarken af K., sedan 1261 in partibus, residerar i Rom). K. är sätet för det osmanska rikets högsta världsliga och andliga myndigheter. I administrativt hänseende bildar det ett eget vilajet, som jämte hufvudstaden och dess förstäder omfattar de smärre orterna på ömse sidor om Bosporen samt Prinsöarna. Bildningsanstalterna äro af många slag, men, hvad de rent turkiska beträffar, ofta underhaltiga. I K. finnas omkr. 180 medrese (akademier), mestadels förenade med moskéer och hufvudsakligen meddelande sina elever (softa l. sochta) teologisk-juridisk bildning. Därtill kommer en stor mängd högre turkiska och kristna läroanstalter och folkskolor (skolgång är obligatorisk för gossar om 5--11 och för flickor om 5--10 år). I senare hälften af 1800-talet ha upprättats undervisningsanstalter efter europeiskt mönster, hvilket på många håll väckt missnöje och tillfört det revolutionära partiet många anhängare. 1901 grundlades, åtminstone på papperet, det kejserliga ottomanska universitetet med 14 professorer; ett kejserligt lyceum finns i det s. k. Galata Serai i Pera; undervisningsämnena äro historia och matematik, franska, engelska, turkiska och arabiska; vidare en krigsskola i förstaden Pankaldi, en sjökrigsskola på ön Chalki och 9 förberedande militärskolor, en läkarskola, en skogs- och bergskola och en ingenjörskola. 45 muhammedanska bibliotek stå öppna för allmänheten, främst af dem det, som ligger strax v. om den sköna, dufomsvärmade Bajasidmoskén. I Seraljen finnes ett antikmuseum med många dyrbara konstverk. Grekerna ha i K. en ansedd vetenskaplig förening (filologikós si'llogos), som utger en tidskrift, vidare ett teologiskt seminarium och en handelsskola (båda på Chalki), en stor nationalskola för utbildning af lärare samt flera lyceer och högre flickskolor. Pressen är högst brokig; det finnes till olika antal turkiska, arabiska, grekiska, armeniska (de flesta), bulgariska, judiska, franska, engelska, italienska, serbiska och persiska tidningar. Censuren har dock ända till senaste tiden varit tämligen sträng. Naturligtvis är K. äfven medelpunkten för det litterära lifvet i Turkiet (se Turkiska språket och litteraturen). -- Välgörenheten, så varmt anbefalld af koranen, har ett vackert uttryck i "imareterna", eller fattigköken, af hvilka hvart och ett kan bespisa 2--3 tusen fattiga, utom en mängd studenter, tjänare vid moskéerna och andra, som där dagligen erhålla kost. För sjuka och husvilla finnas många betydande inrättningar, af hvilka må nämnas en anstalt för sinnessjuka samt ett stort militärhospital, inrättadt på europeiskt sätt. Fem utländska nationer underhålla sjukhus i staden. En militäriskt ordnad brandkår söker bekämpa de ofta förekommande eldsvådorna. -- Industrien i K. får icke bedömas efter europeisk måttstock. I stort drifves endast tillverkningen af mjöl (vid ångkvarnar under fransk och engelsk ledning); äfven för bomullsgarn, kläde, filt o. d. ha fabriker uppstått. Öfriga industrigrenar höja sig icke öfver det hvardagliga och rent handtverksmässiga. Äfven större anläggningar, såsom gjuterier, maskinverkstäder, bryggerier m. fl., arbeta endast för platsens behof, statens verkstäder för hären och flottan. -- För handeln eger K. genom sitt läge de gynnsammaste förutsättningar. Det är Levantens stora basar, stapelplatsen mellan Europa och Österlandet. Införseln från utlandet har ett värde af minst 250 mill. kr., utförseln af 150 mill. kr. Till hamnen anlände 1908 14,709 fartyg om 13,3 mill. ton. Af dessa kommo från utlandet 10,990 fartyg om 13 mill. ton, och 3,719 om nära 300,000 ton drefvo kustfart. Af hela tontalet voro 5,4 mill. ton brittiska, 2,2 mill. grekiska, 1,2 mill. österrikiska, 0,6 mill. italienska, 1 mill. ryska, 0,7 mill. tyska, 0,6 mill. franska och 0,6 mill. turkiska. 12 ångbåtslinjer anlöpa regelbundet K. -- Sedan 1888 står K. öfver Kulelü-Burgas--Adrianopel i järnvägsförbindelse med mellersta Europa och likaledes öfver Kulelü-Burgas med Saloniki. I Skutari har den anatoliska banan sin slutpunkt. Ett tecken på den alltjämt stegrade trafiken på densamma är