Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstföreningen i Stockholm - Konstföreningen i Köpenhamn - Konstföreningen i mellersta Sverige. Se Konstföreningen i Stockholm. - Konstförlag. Se Konsthandel. - Konstförvant - Konstgjorda blommor. Se Blommor. - Konstgjorda färgämnen. Se Gift, sp. 1134. - Konstgjorda hinder, befästningsk. Se Stormhinder. - Konstgjord andning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Konstföreningen-Konstgjord andning
858
3,000 kr. - Om föreningens första halfsekel se
G. Upmark, "Stockholms konstförening 1832-1881, kort
öfversikt af dess verksamhet". G-g N.
Konstföreningen iKöpenhamn stiftades 1825 af några
konstnärer och konstvänner, närmast efter tyska
förebilder för att främja konstens kraf, men var
blott "provisorisk", tills den 1828 haft sin första
utställning, företrädesvis af målaren Jens Juels
arbeten. Därefter fick den sin slutliga organisation
och räknade då 250 medlemmar; 1834 hade antalet vuxit
till 925 och 1864 till 1,665 och har sedan varit
tämligen oförändradt (1907: 1,724), dock så, att de
allra flesta medlemmarna bo i hufvudstaden och blott
ett mindre antal rundt om i landet. Under de första
åren af sin tillvaro satte K. som sitt särskilda mål
att främja en betydande konstalstring genom utfästa
premier. Bland de sålunda framkallade verken kunna
nämnas A. A. Mullers målning "Luther på riksdagen
i Worrns" (1837, förvarad i Hellig-aandskirken
i Köpenhamn) och H. E. Freunds staty "Oden"
(s. å.); senare en "minnestafla" öfver Eckersberg
på Garnisonskyrkans mur i Köpenhamn (1854). Vidare
har K. verkat genom sammankomster hvarje vecka med
föredrag och förevisningar, genom utställningar,
speciellt af enskilda konstnärers samlade verk, och
framför allt genom inköp - i äldre tid delvis genom
beställningar på förhand hos lefvande konstnärer -
af målningar, men äfven skulpturarbeten till årlig
bortlottning (sedan 1830) bland medlemmarna, samt
genom spridande af medlemsblad (kopparstick och
raderingar), slutligen genom utgifvande af monografier
öfver danska konst-näreres lif och verk, t. ex. öfver
Eckersberg (1893) af E. Hannover, öfver J. Th. Lundbye
(1895) och W. Marstrand (1905) af K. Madsen, samt
öfver Konstantin Hansen af E. Hannover (1901). Som
konstföreningens utlöpare, dock närmast framkallade
genom misstämning öfver dess ledning, bildades 1847
Selskab for nordisk kunst, som bibehöll sig till 1871,
och 1900 Förening for national kunst. Dessutom har
efter hand uppstått konstföreningar i en rad större
städer. Se redogörelser för dess verksamhet 1864 och
1872. E. Ebg.
Konstföreningen för mellersta Sverige. Se
Konstföreningen i Stockholm.
Konstförlag. Se Konsthandel.
Konstförvant (ty. kunstverwandte), boktr.,
eg. medbroder i konsten, förr namn på sättare eller
tryckare.
Konstgjorda blommor. Se Blommor.
Konstgjorda färgämnen. Se Gift, sp. 1134.
Konstgjorda hinder, befästningsk. Se Storm-hinder.
Konstgjord andning afser att ersätta de naturliga
andningsrörelserna, då dessa upphört eller blifvit
otillräckliga att åstadkomma den erforderliga
ventilationen af lungorna. Vid fysiologiska experiment
å djur inblåses luft genom ett i luftstrupen infördt
rör (t r a k e a l k a n y 1). Inblåsningen sker
periodvis, och lungorna få tillfälle att sammanfalla
därigenom, att luften mellan inblåsningarna strömmar
ut genom ett litet sidohål å kanylen. Vid konstgjord
andning å människa (se Drunkning, sp. 905- 906)
söker man genom vissa handgrepp åstadkomma omväxlande
vidgning och sammanpressning af bröstkorgen. De mest
bekanta metoderna äro föreslagna
af Marshall Hall och Silvester 1857,
Howard 1869 och Schäfer 1903.
1. Halls metod j den s. k. rullningen: Den
förolyckade lägges framstupa. Operatören
sammanpressar hans bröstkorg genom att med sina
båda händer trycka å ömse sidor om ryggraden
(exspira-tion). Då patienten därefter vändes på
sidan, vidgas bröstkorgen (inspiration).
2. Silvesters metod. Se art. Drunkning,
sp. 906.
3. Howards metod. Den förolyckade lägges på rygg.
Operatören knäböjer grensle öfver hans höfter,
placerar sina händer å nedre delen af hans bröstkorg
och utöfvar här med sin kroppstyngd ett stadigt tryck
(exspiration). Genom att hastigt släppa efter detta
tryck åstadkommes en vidgning af den förolyckades
bröstkorg (inspiration).
4. Schäfers metod. Den förolyckade lägges
framstupa. En kudde e. d. skjutes under
maggropen. Operatören intager samma ställning som
vid jEowards metod och placerar sina händer öfver
vek-lifvet å den förolyckade. Genom att böja sig
framåt och föra öfver sin kroppstyngd på händerna
i detta läge sammanpressar operatören samtidigt
både bukhålan och bröstkorgen å den förolyckade
(exspiration). Operatören böjer sig därefter
hastigt bakåt, hvarvid sammanpressningen upphör
(inspiration).
Af dessa metoder är det endast Silvesters och
’ Schäfers, som f. n. ha någon vidsträcktare
användning. Silvesters metod efterliknar bäst
den naturliga andningen och åstadkommer större
volymförändringar af brösthålan än öfriga metoder. Den
lider emellertid af den olägenheten, att tungan hos
den förolyckade sjunker ned i svalget och afstänger
luftens tillträde till struphufvudet. Genom ett
högt underlag under skuldrorna å den förolyckade
och genom att böja hans hufvud starkt bakåt kan
visserligen denna olägenhet inskränkas. I regel måste
emellertid tungan hållas framdragen, hvilket utföres
af en särskild medhjälpare, som står vid sidan af
den förolyckade och med en näsduk e. d. fattar
hans tunga mellan tummen och pekfingret. Den
ursprungliga Silvesterska metoden, som beskrifvits i
art. Drunkning, kräfver rätt stor ansträngning och en
viss öfning. Metoden har emellertid förenklats. De
anförda dragningarna i kroppens längdriktning ha
ersatts därmed, att den förolyckades armar föras
utefter underlaget intill hans hufvud eller också
tryckas rätt nedåt. Det senare förutsätter ett
högt underlag under skuldrorna eller också att den
förolyckade ligger på ett bord med hufvudet hängande
öfver bordskanten. Den väsentligaste förenklingen
har föreslagits af svensken K. G. Ploman, nämligen
att operatören släpper den förolyckades armar efter
utförandet af inspirationsrörelsen och trycker
direkt med sina händer på patientens bröst under
exspira-tionsfasen. Man besparar sig sålunda arbetet
att släpa patientens armar fram och tillbaka. En
annan arbetsbesparing åsfcadkommes genom att utföra
trycket å bröstkorgen rätt nedåt i st. f. från sida
till sida. - Schäfers metod åstadkommer visserligen
ej så stora volymförändringar af bröstkorgen som
Silvesters, men är enklare och lättare att utföra,
framför allt därigenom, att patientens tunga ej
bereder något hinder för luftens inströmning. I
Svenska lif-räddningssällskapets handbok 1910
rekommenderas den Schäferska metoden, om hjälparen
(operatören)
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
