859 Konstgjorda tänder-Konstituera 860 är ensam. Finnes en medhjälpare till hands, rekommenderas Plomans modifikation af SiWesters metod. Litt.: K. G. Ploman, "Om konstgjord andning på människor" (Uppsala läkarför:s förh., bd X, 1904). J.E.J-n. Konstgjorda tänder. Se Löständer. Konstgjorda ädelstenar. Se Diamant och Ädelsten. Konstgjord hamn. Se Hamn, sp. 1272. Konstgjord indigo. Se Indigoblått. Konstgjord sten. Se Sten. Konstgjordt elfenben. Se Elfenben. Konstgjordt harts. Se Harts, sp. 30. Konstgjordt karlsbadsalt, farm. med. Se Karls-badsal t. Konstgjordt silke. Se Konst silke. Konstgjordt smör. Se Margarin. Konstgjordt trä. Se B o i s - d u r c i och Trä. Konstgjutning, tekn. Se G j u t n in g, sp. 1235. Konstgrafiskt färgtryck. Se Färggravyr, sp. 284. Konstgryt, jaktv. Se Grytprof. Konstgångar. Se Arbetsöfverföring och Vattenkonst 2. Konstgödsel, landtbr. Se Gödselmedel. Konsthandel, den affärsgren, som idkar köp och försäljning af målningar, skulpturverk (i original och kopior), raderingar, kopparstick, träsnitt, litografier, stålstick, färgtryck, heliogravyrer och andra alster af grafisk konst, fotografier, konstslöjdalster o. s. v. Konsthandeln har flera föreningspunkter med bokhandeln samt delar sig i likhet med denna i förlag, sortiment och antikvariat. Konstförlaget utger finare grafiska alster i särskilda blad eller samlade i praktverk. Sortimentskonsthandeln försäljer konstförlagets artiklar förutom ofvannämnda föremål och åtager sig inramning m. m., hvarjämte en och annan större konsthandel anordnar utställningar af moderna målningar och skulpturer samt försäljer sådana i kommission. Konstantikvariatet handlar med mera sällsynta äldre kopparstick, handteckningar, oljemålningar, miniatyrer, gamla konstnärligt utstyrda böcker, mynt, sigill o. s. v. Det sammanfaller delvis med antikvitetshandeln. Sin kundkrets söker konsthandeln medelst utsända kataloger och anordnande af auktioner (k o n s t a u k t i o n e r, t. ex. Hotel Drouots berömda auktioner i Paris). Som betydande konsthandelsfirmor må nämnas: i Paris F. Kuhn, Joyant & comp. (f. d. Goupil), Boussod och Manzi; i London Agnew & son; i Rom Domenico Anderson; 1 Florens Bröderna Alinari samt G. Brogi; i Wien J. Löwy; i München F. Hanfstängl, F. Bruckmann och Photographische union; i Berlin Photographische gesellschaft, R. Schuster, Amsler & Ruthardt och Gesellschaft zur verbreitung klassischer kunst; i Amsterdam Scheltema & Holkema; i Stockholm Bukowski, Hallin, Hultberg och Blanch. Konsthandtverk. Se Konstslöjd. Konstharmönium (fr. orgue d'art), mus., ett under de senaste årtiondena i Frankrike och Tyskland utveckladt harmonium (se d. o.), hvars stämmor ha fyra olika tonhöjder, näml. i basen 16, 8, 4 och 2 fot samt i diskanten 4, 8, 16 och 32 fot, hvarjämte instrumentet har dubbel expression, som möjliggör uttrycksfullt spel på hela instrumentet samt att i basen kan åstadkommas crescendo samtidigt med att i diskanten kan fås diminuendo och tvärtom. Genom svenska uppfinnare (Nyström, Lindholm) har den dubbla expressionen kunnat anbringas jämväl på sugluftsinstrument. I motsats till den gamla orgel-artade harmoniummusiken fullföljer konstharmoniet mångsidiga orkestrala effekter. E. F-t. Konsthistoria, de bildande konsternas historia, är en vetenskap af jämförelsevis ungt datum. Väl funnos särskildt fr. o. m. renässansen många konstnärs-biografer och konstverksbeskrifningar, men en verklig vetenskap blef konsthistorien först samtidigt med historieforskningens pånyttfödelse i början af 1800-talet. Studiemetodernas fasthet och stränga saklighet ha dock länge äfventyrats genom konsthistoriens långvariga ställning som tjänarinna åt den filosofiska estetiken, hvilken därur sökte åskådningsmaterial och bevis för sina teorier. Konsthistorien gör till föremål för studium dels hela konstutvecklingen från äldsta tider, dels särskilda perioder och konstarter. I inskränkt mening, såsom universitetsämne vid de europeiska universiteten, brukar konsthistorien omfatta endast den europeiska konsten fr. o. m. kristendomens seger och lämna den förhistoriska, den forn-orientaliska och klassiska konsten åt arkeologien, de utomeuropeiska kulturernas konst åt etnografien. Konsthistorien betjänar sig dels af en dokumentarisk, på urkundsuppgifter grundad metod, dels af en stilkritisk, som utgår från konstverkens inre egenskaper och kännemärken. Dess mål är att föra till en rätt uppfattning af konstens lif och de förhållanden, hvilka bestämt detta. Konsthistorien, som i de flesta kulturländer studeras som ett ämne vid universiteten, var i Sverige sammankopplad med estetiken och litteraturhistorien, tills den 1908 blef ett särskildt universitetsämne äfven hos oss. Tillsvidare finnes dock i vårt land blott en professur i ämnet, vid Stockholms högskola; vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid Göteborgs högskola äro docenter förordnade att uppehålla undervisning och examination. Vid Akademien för de fria konsterna är anställd en lärare i konsthistoria; vid Tekniska högskolan en extra lärare i byggnadskonstens historia och vid Tekniska skolan i Stockholm en öfverlärare i de första grunderna af allmänna konsthistorien jämte läran om konststilarna. A. L. R. Konsthonung. Se Honung, sp. 1075. Konsthögskolan. Se Konstakademien. Konstindustri. Se K o n s t s l ö j d. Konstindustriutställning. Se Utställningar. Konstipatiön (af lat. constipäre, sammanhopa), med., förstoppning (se d. o.). Konstister betecknar i k. förordn, om kontroll å margarin, margarinost och konstister 13 okt. 1905 med konst framställd, isterliknande vara, hvari ingår annat fett än svinfett. Det i handeln förekommande konstistret består till större delen af lättsmältare delar, som utpressats ur talg. H. J. Dft. Konstitue'nt (se Konstituera), fullmakts-gifvare. Konstituera (af lat. constitu'ere), grunda, gifva fast inrättning åt; organisera; utgöra ett helt, ingå som väsentliga element i en helhet; utgöra det väsentliga af ett föremål; tillförordna; tillsätta. - Konstituera sig säges en förening göra, när den väljer ledare samt förklarar sig ha sammanträdt för något bestämdt syfte. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.