Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontakt, beröring. - 2. Mat. - Kontaktbygel. Se Elektriska spårvägar, sp. 324. - Kontaktelektricitet (se Kontakt), fys., detsamma som galvanisk elektricitet (se d.o.) - Kontaktfenomen, geol. Se Kontakt 1. - Kontaktinfektion (se Kontakt), smitta vållad genom beröring. Se Antiseptik, sp. 1161. - Kontaktkatalysator - Kontaktledning. Se Elektriska spårvägar, sp. 324-326. - Kontaktmetamorfos, geol. Se Kontakt 1. - Kontaktrulle. Se Elektriska spårvägar, sp. 324. - Kontaktgonimeter, fys. Se Gonimeter. - Kontaktsläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Kontaktbygel-Kontaktsläge
andra. - Kontaktsteorien, läran,
om sättet att bestämma villkoren för
kontakt samt kontaktens ordningstal. Bland
dem, som väsentligen bidragit att utbilda
kontaktsteorien, må särskildt nämnas fransmannen
A. L. Cauchy. - 3. Fonet. Se K o n-taktsläire.
1. E. E. 2. d-F.)
Kontaktbygel. Se Elektriska spårvägar, sp. 324.
Kontaktelektricitet (se Kontakt), fys., detsamma som
galvanisk elektricitet (se d. o.).
Kontaktfenomen, geol. Se Kontakt 1.
Kontaktinfektiön (se Kontakt), smitta vållad genom
beröring. Se A n t i s e p t i k, sp. 1161.
Kontaktkatalysätor, kem., en fast katalysator (se
Katalys), på hvars yta en i det omgifvande mediet
förlöpande reaktion påskyndas. Som exempel på en
kontaktkatalysator må nämnas platinasvamp, hvilken
bl. a. påskyndar oxidationen af svafveldioxid
vid den moderna fabrikationen af svafvelsyra.
H. E.
Kontaktledning. Se Elektriska spårvägar, sp. 324-326L
Kontaktmetamorfos, geol. Se Kontakt 1.
Kontaktrulle. Se Elektriska spårvägar, sp. 324.
Kontaktsgoniométer, fys. Se Goniometer.
Kontaktsläge, Konta’kt (se d. o.) 1. Bildningsläge,
fonet., det ställe i röstapparaten, företrädesvis
munkanalen, där den för konsonanter utmärkande
afspärrningen eller förträngningen eger rum. Då
talströmmen passerar det hinder, som ställts i dess
väg, uppkommer ett buller, olika alltefter hindrets
beskaffenhet och plats. Så bildas exempelvis p genom
läpparnas sammanslutning och öppning (läppkontakt),
vid J tryckes tungspetsen mot öfre framtänderna,
så att talströmmen måste dela sig och gå fram på
ömse sidor om tungan (tungkontakt). Vid nasalerna
(m, n o. s. v.) afstänges framtill genom kontakten
den del af munhålan, som står i förbindelse med
svalget och genom sin resonans bestämmer skillnaden
mellan t. ex. m och n. Kontakterna 1. bildningslägena
indelas först efter de rörliga delar, som vid dem
äro verksamma, i läppkontakter och tungkontakter; de
senare åstadkommas antingen med tungspetsen (apikala)
eller med tungryggen (dorsala). Läpparnas och tungans
funktionsområden äro visserligen naturligt skilda
genom tänderna, men öfvergångar förekomma dock,
såsom när sengrekiskt d (= eng. th) i ryskan blifvit
/ eller när lat. / i sp. blifvit h (som numera
är stumt: flius-hijo). Läppkontakterna äro äfven
sinsemellan naturligt begränsade: underläppen mot
öfverläppen eller mot öfre framtänderna. Dock finnas
mellanformer, i det t. ex. förträngningen bildas med
tillhjälp af både öfverläppen och öfre framtänderna,
samt varieteter efter läpparnas olika form. Tungans
funktionsområde, fr. o. m. framtändernas kant
(egg) t. o. m. underkanten af gomseglet, bildar
en sammanhängande yta liksom tungryggen. Mellan
olika tungkontakter finnas således inga naturliga
gränser: deras antal och begränsning mot hvarandra
äro jämförelsevis godtyckliga. Man antager på
historiska grunder ett visst antal sådana, större
eller mindre, alltefter graden af den noggrannhet,
med hvilken man vill från denna synpunkt bestämma
språkljuden. Tungkontakterna medge alltså inom sig
oändliga
variationer och öfvergå omärkligt i hvarandra. Buller
kunna bildas äfven i struphufvudet, och man har
följaktligen äfven en strupkontakt. Utan svårighet
kan man med känsel och öra urskilja 12 olika kontakter
1. bildningslägen (såsom i den svenska dialektologien
vanligen göres):
1. bilabialer (1. labiolabialer): underläppen
mot öfverläppen, t. ex. p, b, m, sp. b.
2. Dentilabialer: underläppen mot öfre
framtänderna, t. ex. /, v.
3. Interdentaler (1. marginaler):
tungspetsen framskjuten mellan öfre och
undre framtändernas kanter, t. ex. nygrek,
och eng. th, isl. Ö (så som de vanligen uttalas i
våra skolor).
4. Postdentaler: tungspetsen bakom öfre
framtänderna, t. ex. sv. och fr. t, d, l, s, n; fr. z.
5. Supradentaler (1. alveolarer): tungspetsen
mot tandlådorna eller öfver hufvud mot gomhvalfvets
främre vägg, t. ex. eng. (och delvis ty.) t,
d, l, s, n; vanl. uppsv. r-ljud; sv. rt,
rs, rn (i mellersta och norra Sverige); eng. sh.
6. Kakuminaler: tungspetsen riktad uppåt mot
gomtaket, t. ex. "tjockt" / i mellersta
och norra Sveriges folkmål samt de tjocka ljud
i folkmålen, som ersätta tjockt l med följande t,
d, s, n (sva.lt, &ln o. d.).
7. Dentipalataler: främsta delen af tungans
öfre yta (jämte spetsen) mot baksidan af framtänderna
och tandlådorna, t. ex. sv. (;e-ljud (utom västra
Sverige), sv. n j och Ij i t. ex. tänjde, sväljde,
it. c och g före mjuka vokaler samt et, gi\ it. gn,
gl\ sp. n, II.
8. Dorso-alveolarer: främsta delen af tungans
öfre yta mot tandlådorna och gommens främsta del,
t. ex. uppsv. rtj i förtjäna, eng. ch och ;, po. cz
och dz.
9. Prepalataler: tungryggens främre del
(utom spetsen) mot hårda gommen, t. ex.
vanligt (sv., ty.) j-, ty. ch i licht; fr. q
i qui.
10. Mediopalataler: mellersta delen af
tungryggen ungefär mot gränsen mellan hårda och mjuka
gommen, t. ex. vanligt ("hårdt") k, g, ty. ch i bach]
sv. ng.
11. Poslpalataler: bakre delen af tungryggen mot
mjuka gommen, t. ex. sv. och fr. skorrande r\
höll. g\ sp. ; (x).
. Laryngaler: båda röstbanden mot hvarandra,
t. ex. h-, "spiritus le-nis".
I st. f. de första bildningslägena skiljer den
äldre grammatiken blott mellan tre: l a b i a l e r
(= l, 2), d en t al er (= 3-5) och g u t tura-ler
(= 10-12). Senare har man tillagt p a l a-taler
(= 7-9). De indiske grammatikerna skilja mellan
gutturaler, palataler, lingvaler (1. cerebraler =
5, 6), dentaler (= postdentaler) och labialer samt
bestämma kontakterna efter ett aktivt organ (tunga,
underläpp) och ett passivt (tänder, gom). Konsonan*
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
