Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsumtionsskatt - Kontagium, med., smittämne, som öfverförs genom beröring. - Kontagiös, smittande genom beröring. Se Epidemi och Infektionssjukdomar. - Kontagiös. Se Kontagium. - Kontakt, beröring. - 1. Geol. - Kontakt, beröring. - 2. Mat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
Kontagium-Kontakt
894
om t. ex. en förhöjning af skatten kommer att
öka statens inkomst af densamma. Och de år, då
dessa skatter inbringa särdeles stora inkomster,
förledes staten eller kommunen lätt till öfverflödiga
utgifter. Dessa skatters största fel är dock, att de
äro orättvisa, särskildt emot de mindre bemedlade. För
att nämligen konsumtionsskatter skola inbringa stat
eller kommun inkomster af någon större betydelse,
måste de läggas på varor, som äro föremål för
den stora allmänhetens förbrukning. Då nu de mer
bemedlade klasserna inom samhället af sådana varor
ofta ej konsumera mer än de mindre bemedlade och,
äfven om de förra konsumera mer än de senare,
skillnaden i deras förbrukning ej på långt när
motsvarar skillnaden i deras förmögenhetsställning,
bli konsumtions-skatterna, för sig betraktade, ofta en
orättvisa mot de mindre bemedlade. En mycket vanlig
invändning härvidlag är visserligen, att en skatt
ej kan kallas orättvis, då det är öfverlämnadt åt
hvars och ens fria skön att bestämma, om och till
hvad belopp han skall erlägga densamma; den, som ej
vill erlägga dylik skatt, behöfver ju blott upphöra
att förbruka den beskattade varan. Denna invändning är
dock uppenbarligen ohållbar i afseende på de skatter,
som äro lagda på nödvändighetsvaror, hvilka man
ju icke kan underlåta att konsumera, åtminstone ej
utan att lida men till hälsa eller arbetsförmåga. Men
detsamma gäller, när det är fråga om skatter på andra
slags varor. Man behöfver för att bevisa detta ej
lägga alltför stor vikt på den omständigheten, att
skatt på dessa varor kränker de mindre bemedlades rätt
att få njuta af sina njutningsmedel, utan att behöfva
underkasta sig en orättvis beskattning. Ty oafsedt
att det måste anses vara stridande mot grunderna för
en god beskattning, att de skattskyldige efter behag
kunna undandraga sig skatt, kan nämnda utväg anlitas
af endast ett särdeles ringa antal personer. Ty skulle
denna utväg att undandraga sig konsumtionsskatt
allmännare anlitas, blefve följden, att stat och
kommun ej erhölle de inkomster de påräknat; de måste
då fylla denna brist på något sätt, och detta sätt
måste i regel bli nya konsumtions-skatter af samma
skaplynne som de gamla. Faktiskt är det alltså i det
hela för massan af de skattdragande nästan lika svårt
att undandraga sig en skatt på öfverflödsvaror som
en dylik på nödvändighetsvaror. - Därtill kommer, att
samma förhållande, som ger anledning till nyssnämnda
orättvisa, äfven gör, att konsumtionsskatter
mycket ojämnt betunga medlemmar af en och samma
samhällsklass (t. ex. en person med stor familj mer
än en person utan familj eller med en liten sådan)
- Slutligen är ej att förbise, att dessa indirekta
konsumtionsskatters påläggande och uppbörd vanligen
medföra rubbningar af näringslifvet eller andra
olägenheter samt ofta äro särdeles kostsamma.
Af det sagda följer nu emellertid icke, att
konsumtionsskatterna böra.och kunna utdömas. Dels
kan det ifrågasättas, huruvida ej den orättvisa,
som nämnda skatter innebära, åtminstone delvis kan
häf-vas genom införande af skatter, som öfvervägande
betunga de mer bemedlade. Dels är att beakta, att
vid skatteväsendets anordning hänsyn ej får tagas
blott till rättvisans fordringar, utan att man ock
måste fästa afseende vid statens och kommunens
finansiella intressen. Och det kan hända, att
rättvisans fordringar ofta måste till ganska stor del
åsidosättas för att skaffa stat och kommun
erforderliga inkomster. Intet land torde emellertid
kunna reda sig utan konsumtionsskatter, och man
får därför inskränka sig till att så rättvist som
möjligt af-väga förhållandet mellan dylika skatter
och den direkta beskattningen. - Som en välgörande
verkan af en del konsumtionsskatter har framhållits
deras förmåga att minska konsumtionen af varor,
hvilkas förbrukning, antingen alltid eller åtminstone
då den drifves till öfvermått, är i andligt eller
kroppsligt afseende skadlig. Hit höra bl. a. skatter
på brännvin och tobak. Denna åsikt hvilar emellertid
till stor del på en förblandning af verkningarna af
konsumtionsskatter och verkningarna af andra med samma
skatter förbundna inrättningar. Att t. ex. den svenska
lagstiftningen ang. tillverkning och försäljning af
brännvin lyckats bidraga till en betydlig minskning
af brännvinsförbrukningen beror till allra största
delen därpå, att tillverkning och försäljning af
nämnda dryck anordnats så, att man i hög grad lyckats
minska frestelsen till dryckenskap. Däremot torde
brännvinsskatternas verkningar i denna riktning varit
af särdeles ringa betydelse, i synnerhet som de endast
småningom stegrats till sitt nuvarande jämförelsevis
höga belopp. D. D. (L.-M.)
Kontagium (lat. contägium), med., smittämne,
som öfverföres genom beröring. - KontagiSs
(fr. contagieux), smittande medelst beröring. Se
Epidemi och Infektionssjukdomar.
Kontagiös. Se Kontagium.
Konta kt (af lat. conta’ctus, vidröring), beröring.
- 1. GeoL, beröringsytan eller beröringslin j en
m el lan bergarter eller bergartsskikt, som gränsa
intill hvarandra. Stundom är kontakten mycket skarp,
t. ex. mellan de i Sverige vanliga diabas-"gångarna"
och de urbergarter, i hvilka de uppträda; stundom
är den otydlig (t. ex. ej sällan mellan granit och
gnejs), så att det är svårt att säga, hvar den
ena bergarten slutar och den andra vidtager. Hvad
eruptiva bergarter, t. ex. granit, porfyr, diabas,
beträffar, befinnas dessa ej sällan ha i högre eller
lägre grad förändrat de bergarters beskaffenhet,
med hvilka de äro i kontakt. Denna förändring,
hvilken består dels i ett slags förkisling, eller
tillhårdning af bergarten, dels däri, att dess
mineralbeståndsdelar fullständigt omändras eller att
en kristallinisk textur utbildas hos densamma, kan
sträcka sig mer eller mindre långt från kontakten,
från blott några få millimeter till flera meter.
Det är i synnerhet rent sedimentära bergarter,
t. ex. lerskiffrar och kalkstenar, hos hvilka
sådana förändringar i närheten af kontakterna mot
tillstötande eruptiver kunna iakttagas. - Själfva
de nu anförda förhållandena kallas kontaktfenomen.
Kristianiatraktens silur-och granitterritorium
erbjuder rika tillfällen till kontaktfenomenens
studerande. Inom Sverige äro de mera sällsynta
och blott obetydligt utvecklade.
- Den förändring till sin beskaffenhet,
som en aflagring eller en bergart befinnes ha
undergått vid kontakten med i synnerhet
eruptiva bergmassor, kallas kontaktmetamorfos.
- 2. Mat. Två linjer (eller ytor) sägas ha
kontakt i en gifven punkt, om de i denna punkt
ega en gemensam tangent (eller ett gemensamt
tangentplan). Kontakten kan vara af högre eller
lägre ordning, allteftersom linjerna (eller ytorna)
i omgifningen af punkten sluta sig mer eller mindre
tätt intill hvar-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
