945 Konventionalism-Konvergera 946 öfverenskommelse mellan två stater ingås angående rättsliga eller sociala inbördes förhållanden, t. ex. ang. mynt, mått och vikt, domars verkställighet, förbrytares utlämning. Konvention bör skiljas från förbund eller allians, hvarmed afses gemensamt politiskt uppträdande i förhållande till en tredje makt. H. L. R. (S. B.) Konventionairsm (se Konventionell), den uppfattning, som sätter det konventionellt föreskrifna framför etiska kraf. Konventionälstraff. Se Vit e. Konventionell (af lat. convefntio, öfverenskommelse), vedertagen, som grundar sig på öfverenskommelse eller häfd; som håller sig inom de skrankor konvenansen utstakat; som stadfästs genom tillfälligheter och bekvämlighetsskäl, icke till följd af någon inneboende nödvändighet; som är grundad på en godtycklig och föråldrad konstsmaks skolmönster; stel, overklig, stridande mot natur och förnuft. Konventiönsfot. Se Gulden. Konventionsgulden. Se Gulden. Konventionstariff, 'ur handelsfördrag framgången tulltariff. Konventualer (af konvent, se d. o.) kallas de munkar och medlemmar af andliga riddarordnar, som ha säte och stämma i klostrets (ordenshusets) konvent. - Konventualer benämnas äfven anhängarna af en riktning inom franciskanorden (se d. o.). T. H- r. KonventualFstisk, som har afseende på konven-tualer (se d. o.). Konvergens (se Konvergera), egenskapen att vara konvergent eller konvergerande; oftalm., båda ögonens riktning mot en inom ändligt afstånd belägen punkt. Konvergensförmågan, hvilken alltså tages i anspråk desto mer, ju närmare intill ögonen den sedda punkten är belägen, är en särskild funktion, som kan lida oberoende af de för konvergensen använda musklernas, de inre raka ögonmuskler-nas, funktionsförmåga i andra hänseenden. Alltefter graden betecknar man som konvergensinsufficiens (se Insufficiens) eller konvergensförlamning en oförmåga att röra båda ögonen inåt till konvergens, under det att hvartdera ögat kan föras inåt, om det andra samtidigt föres utåt. Ett motsatt tillstånd, vid hvilket konvergensen ej kan normalt slappas, betecknas såsom konvergenskramp. Konvergensförmågan mätes genom konvergensvidden (se d. o.) och bestämmes vidare genom konvergensområdet (se d. o.). G~d- Konvergensf järrpunkt, oftalm. Se Konvergensområde. Konvergensförlamning, oftalm. Se Konvergens. Konvergensinsufficiens, oftalm. Se Insufficiens och Konvergens. Konvergenskramp, oftalm. Se Konvergens. Konvergenskriterium (se Konvergera), mat., kallas en formel, med hvars tillhjälp man kan af-göra, huruvida serier, produkter och kedjebråk äro konvergenta eller divergenta. Det enklaste konvergenskriteriet för en serie är im U2 , . . . , Un , ..... un + i > l divergent n < l konvergent, då med lim menas gränsvärdet för n = OD. Då detta kriterium emellertid lämnar saken oafgjord för lim = l, fordras för detta fall mera sammansatta konvergenskriterier. Bland de många sådana, som hittills blifvit gifna, må nämnas Cau-chys, Schlömilchs, Bertrands och Ermakoffs konvergenskriterier. (I. F.) Konvergensnärpunkt, oftalm. Se Konvergensområde. Konvergensområde, oftalm., området mellan den längst bort belägna punkt, på hvilken båda ögonen samtidigt kunna riktas, konvergensfjärr-punkten, och den närmast ögonen belägna punkt, till hvilken Ögonen med uppbjudande af största ansträngning kunna konvergera, konvergens-närpunkten. Den förra är under normala förhållanden negativ, i det att man icke blott kan ställa ögonen parallellt, utan äfven rikta dem något i sär. Den punkt, i hvilken ögonaxlarnas förlängningar bakåt skära hvarandra, är då konvergensfjärrpunk-ten, och konvergensområdets negativa del sträcker sig från denna oändligt långt i riktning bakåt, under det att dess positiva del sträcker sig oändligt långt i riktning framåt från konvergensnärpunkten. G-d. Konvergensvidd, oftalm. Det är uppenbart, att konvergensområdet (se d. o.) ej utgör något mått på konvergensförmågans ansträngning, ty annars skulle t. ex. den använda konvergensen vid förflyttning af blicken från oändligt afstånd till ett på en meters afstånd beläget föremål vara oändligt stor. I stället måste konvergensen mätas genom ett vinkelmått, och härtill användes den s. k. metervinkeln, som för konvergensen är, hvad dioptrien är för ackommodationen. Metervinkeln, som är enheten för det reciproka värdet till konvergensafståndet, när detta uppmäfces i hela meter, är visserligen icke ett strängt riktigt vinkelmått, enär den i olika delar af konvergensområdet har något olika vinkelvärde, men den är för praktiska behof tillräckligt noggrann och kan på grund af sin parallellism med dioptrien ej ersättas vid jämförande undersökning af konvergens och ackommodation. Det är konvergensnärpunktens metervinkelvärde, minskadt med kon vergensf j ärrpunktens, som utgör konvergensvidden. Om t. ex. ögonen med maximal ansträngning kunna konvergera till en punkt, belägen på 10 cm. afstånd från hvartdera ögats vridningspunkt, så motsvarar detta afstånd af 0,i m. 10 metervink-lar, och om därtill med användande af prismor, hållna framför ögonen med basen inåt, utrönts, att ögonen vid maximal slappning af konvergensen kunna divergera så mycket, att deras axlar, förlängda bakåt, skära hvarandra i en punkt, belägen, på l m. afstånd, så har kon vergensf järrpunkten ett negativt värde af l metervinkel, och konvergensvidden utgör 11 metervinklar, i det naturligtvis subtraktionen af det negativa värdet är detsamma som ea addition af det motsvarande positiva. G-d. Konverge^t serie, mat., kallas en serie, där summan af ett antal successiva termer närmar sig alltmer till ett bestämdt värde, ju flera termer i serien man medtager. Detta värde kallas då seriens summa. På samma sätt säger man, att en oändlig produkt eller ett oändligt kedjebråk är konvergent, om man närmar sig till ett bestämdt värde, ju flera faktorer eller partialbråk man medtager. (I- F.) Konvergera (af lat. con, tillsammans, och vefr- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.