som öfvergå ("omvändas") från en religion till en annan, är i synnerhet den af katolska kyrkan använda benämningen på sådana personer, som öfvergå till dess bekännelse. Framför allt är den katolska kyrkan angelägen om att få konvertiter från de protestantiska kyrkorna. Af sådana konversioner på senare tider må framhållas de i Tyskland, hvilka egde rum i början af 1800-talet af filosofiska och estetiska orsaker (grefve Stolbergs, Friedrich v. Schlegels, Adam Mullers, Ida Hahn-Hahns m. fl:s), och de, som af religiösa orsaker föranleddes ungefär samtidigt i England af den s. k. puseyismen. I slutet af 1800-talet förspordes liknande litterära konversioner i Tyskland och Norden (Joh. Jörgensen m. fl.). Den ed, med hvilken en person binder sig vid den katolska kyrkan, kallas konvertited. - Anmärkas må äfven, att under munkväsendets första århundraden af öfvergången till munkståndet brukade kallas conversio och de vuxna personer, som upptogos i klostret, conversi, i motsats till nutriti, d. v. s. sådana munkar, som där voro uppfostrade sedan barndomen. Sedan 11:e årh. kallades de munkar och nunnor, som förrättade de lägre klostersysslorna, conversi och conversæ. 3. P. Konvex (lat. convexus), eg. från alla sidor hvalflikt sammanlöpande, upphöjdt rundad, utåt hvälfd, från böjd. Motsats: Konkav. - En plan kroklinje (eller en buktig yta) säges vara i en viss punkt konvex åt den sidan, där tangenten (eller tangentplanet) i denna punkt är belägen; åt motsatta sidan säges den vara konkav (inåtböjd, motböjd). En båge eller del af en buktig yta säges vara konvex eller konkav åt ett visst håll, allteftersom den i alla punkter är konvex eller konkav åt detta håll. Vid öfvergången från konvexitet till konkavitet säges inflexion ega rum. Då ekvationen för kroklinjen eller ytan är gifven, bestämmes medelst differentialräkning, huruvida konvexitet, konkavitet eller inflexion i en gifven punkt är för handen. - Någon gång säger man, att ett hörn på en polyeder är konvext, om det är utskjutande, t. ex. hörnen på en vanlig kub. - Konvexitet, egenskapen att vara konvex. - Konvexglas, konvex lins. Se Lins. (I. F.) Konvikt (lat. convictus, sammanlefnad, gemensam måltid) l. Convictorium (mlat., eg. "matsal") kallas vid katolska universitet en anstalt, där de, som studera teologi, lefva tillsammans som helpensionärer efter vissa regler och under uppsikt af akademiska lärare. - Konvikt är äfven namn på "fribord", som vid vissa universitet, i synnerhet i Tyskland, stå öppna för obemedlade studerande kostnadsfritt eller mot en obetydlig afgift (urspr, i särskilda anstalter). J. P. Konviktion (lat. convictio), öfverbevisning; öfvertygelse. - Konviktiv, öfvertygande. Konvoj (fr. convoi, af lat. con, tillsammans, och via, väg) 1. Sjöv. Konvoj är den anordning, hvarigenom handelsfartyg åtfölja samt ställas under ledning och uppsikt af örlogsfartyg. Ordet har f. ö en trefaldig konkret betydelse, näml. antingen en samling handels- eller transportfartyg, som segla under skydd af örlogsfartyg, eller endast dessa senare eller ock både handelsfartygen och örlogsfartygen (hela konvojen). Denna står under befäl af en chef, vanligen den äldste örlogsfartygschefen, hvilken benämnes konvojbefälhafvare eller konvojchef. Han mottager och granskar skeppshandlingarna från hvarje fartyg inom konvojen. Han får icke göra större fart med sitt fartyg, än att den trögaste seglaren eller ångaren hinner med. Konvoj kan nekas bristfälliga fartyg. Utom de föreskrifter konvojchefen särskildt utdelar bland konvojens fartyg rörande mötesplats (om man skingras), igenkänningssignaler, seglationsordning m. m. ha fartygsbefälhafvarna äfven en allmän föreskrift att rätta sig efter. Denna kallas konvojreglemente och är daterad 10 juni 1812 i Örebro. Detta reglemente stadgar bl. a., huru fartyg bör bete sig, om det befarar att tagas eller tages af fienden, bestämmer straff för vissa förseelser, till hvilka de konvojerade fartygens befälhafvare kunna göra sig skyldiga, m. m. Såväl befäl som manskap å kofferdifartyg under konvoj står f. ö. under krigslagarna. Stiftaren af den nya tidens konvojinrättning är Axel Oxenstierna genom plakatet af 16 aug. 1653, som stadgade att, enär svenska sjöfarten då sköflades under pågående krig mellan England och Holland, de svenska fartygen skulle segla under betäckning af örlogsfartyg, hvilkas befälhafvare skulle afvisa hvarje af de krigförandes kapare o. d. begärd visitering (det var visiteringsrätten, som missbrukades utan hejd) och i nödfall möta våld med våld. Plakatet kom ej att tillämpas, emedan freden i Westminster (1654) gjorde slut på kriget, men idén upptogs af Holland (1656) och Danmark (1683) m. fl. stater. (Kleen: "Neutralitetens lagar", II, 438-483.) Enligt Londondeklarationen 26 febr. 1909 äro konvojerade neutrala handelsfartyg befriade från visitation. Dock är konvojens chef pliktig att, på af befälhafvare på krigförande makts fartyg anförda skäl till misstanke, att konvojchefen blifvit i något visst afseende bedragen, företaga undersökning härom samt meddela resultatet däraf och utlämna fartyg, som rättmätigt anses böra uppbringas. I gamla sjölagen hette den afdelning, som handlade om konvojer, Amiralskapsbalken (se Amiralskap). Under en längre tid sände Sverige till sultanerna i Marokko och Barbareskstaterna vissa årliga "presenter" i penningar och varor för att friköpa svenska fartyg från dessa länders sjöröfvare. För att erhålla medel därtill äfvensom till bekostande af ett örlogsfartyg, som skyddade Sveriges handel i dessa trakter, stadgades 1723 en viss afgift (vanligen kallad konvojafgift) för alla in- och utgående varor. Se vidare Handels- och sjöfartsfonden och Konvojkommissariatet. - 2. Krigsv., alla slag af militära transporter, vare sig att dessa innehålla lifsmedel, ammunition, hästar, fångar eller annat. I krig och allra mest i främmande länder åtföljes hvarje konvoj af en betäckningstrupp. Enär dennas styrka alltid är liten, är konvojers framförande vanligen förenadt med stora svårigheter. Anfallet på sådana är också ett mycket omtyckt företag i det "lilla kriget" 1. L. H. (H. W-l.) 2. C. O. N. Konvojafgift. Se Handels- och sjöfartsfonden. Konvojbefälhafvare, Konvojchef. Se Konvoj. Konvojera [äfven uttal, -våajera], ledsaga, beskydda, betäcka. Se vidare Konvoj. Konvojkassan. Se Konvojkommissariatet. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.