allmänhet bli rak eller halfcirkelformig (fig. 1), under den götiska månghörnig med i hörnen utspringande sträfpelare (fig. 2). I den katolska kyrkobyggnaden har kor ej fullt samma betydelse som i den protestantiska. Begreppet anknyter sig mera till det område af kyrkan, där de fasta sittplatserna, de s. k. korstolarna, för det högre och lägre prästerskapet samt kören äro anordnade, än till altarrummet, som benämnes sanctuarium. Den äldre anordningen af koret i den katolska kyrkan framgår af fig. 1. I samband med införandet af höga uppställningar bakom

Fig. 1. Fig. 2. Fig. 1. Plan af romanskt kor. a altarplatsen i absiden, b prästkor i korkvadraten a + b = koret; 1 altaret, 2 biskopsstolen, 3 platser för det högre prästerskapet, 4 platser för det lägre prästerskapet, 5 sångarkörens platser, 6 evangeliepulpet, 7 epistelpulpet, 8 lekmannaaltare, 9 järnräck. -- Fig. 2. Plan af götiskt kor. a öfre koret, b nedre koret, c järnräck, † altare, 1 sakramentshus, 2 prästernas ingång, 3 biskopsstol, 4 platser för det högre prästerskapet, 5 korstolar för sångarkören m. fl., 6--9 liksom i fig. 1.

altarbordet måste anordningen af sittplatserna något modifieras, såsom fig. 2 visar. I många kyrkor, särskildt i spanska katedralerna, intager prästkoret

Fig. 3. Plan af katedralen i Tarragona.

en betydlig del af kyrkans skepp (se fig. 3). Det egentliga koret, högkoret (capilla mayor), med altaret och platser för det högsta prästerskapet och de vid altaret funktionerande, befinner sig ö. om transseptet; v. därom är midtskeppet till större eller mindre del upptaget af det genom de praktfulla korstolsraderna på tre sidor omgifna prästkoret (coro), afstängdt liksom högkoret från transseptet med högt, rikt siradt järnräck (reja). I de engelska katedralerna finnes en liknande anordning på flera ställen bibehållen. I Sverige finnes endast en mera fullständig och synnerligen vackert snidad korstolsanordning i behåll, nämligen i Lunds domkyrka (se

Fig. 4. Korstolar i Lunds domkyrka.

fig. 4), ehuru på senare tider h. o. h. omplacerad. (Om korstolar se vidare Hj. Öhman, "Medeltidens korstolar i Tyskland, Skandinavien och Finland", 1900). Invid många af våra kyrkor ha, särskildt under 1600-talet, förnämligare adelsfamiljer fått uppföra korliknande utbyggnader, s. k. grafkor, för att i källare därunder nedsätta sina anhörigas likkistor och ordna mera praktfulla kistor eller epitafier, de dödes vapensköldar, anträd m. m. i själfva grafkoret, som vanligen är afstängdt från kyrkan med ett högt, orneradt smidesjärnsgaller. Riddarholmskyrkan är till större delen omgifven af grafkor. Äfven vid ett icke obetydligt antal af våra landskyrkor finnas dylika kor, t. ex. Lars Kaggs grafkor vid Floda kyrka (Södermanland), Erik Dahlberghs vid Turinge, Klas Bjelkenstjernas vid Österhanninge, De Geers vid Väster-Löfsta kyrka o. s. v. 2. I. G. C. Kora (hebr. Körah). 1. En son till Esau (l Mos. 36:5, H, 18). - 2. En son till Elefas (l Mos. 36: 16). - 3. En judisk släkt (l Krön. 2: 43), som i efterexilisk tid synes ha ryckt upp i det lägre prästerskapets (leviternas) rad och äfven tyckes ha haft ett högre mål: att bli innehafvare af det högre prästerskapets privilegier. Denna sträfvan vill förmodligen Prästkodex bemöta och fördöma med den i 4 Mos. 16 upptagna berättelsen om K. och hans 250 anhängares uppror mot Mose och Aron, hvilket straffas därmed, att upprorsmakarna förtäras af eld från Jahves helgedom. I sitt nuv. samman- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.