dig bomullssammet, som ej har någon som helst likhet med vår korderoj. (Jfr Kingscord.) G. A. W. Korderojväg (eng. corduroy-road), väg i Nord-Amerikas sumptrakter, åstadkommen så, att rundtimmer läggas bredvid hvarandra tvärs öfver banan på större eller mindre sträckor. Dylika "kafvelbroar" begagnas äfven i många trakter af Sverige. Namnet kommer däraf, att en sådan väg liknar de upphöjda strimmorna i engelska tyget korderoj (se d. o.). Kordial (fr. cordial, af lat. cor, genit. cordis, hjärta), hjärtlig, trohjärtad. -- Kordialitet, hjärtlighet, uppriktig välvilja, förtrolighet. Kordierit, miner. Se Cordierit. Kordifal, landskap. Se Kordofan. Kordillererna [-diljär-; sp. cordilleras, "bergskedjor"], eg. Cordilleras de los Andes, namn på de berg, som gå utefter västra kusten af Amerika, från Staaten island till Berings sund. Vanligen användes numera detta namn endast om den del af dessa berg, som ligger i Nord-Amerika, medan namnet Anderna getts åt bergen i Syd-Amerika; dock förekomma äfven benämningarna Syd-Amerikas jämte Nord-Amerikas K. Se vidare Amerika, sp. 781--787, Anderna, Kaskadbergen och Klippbergen. J. F. N. Kordit (af grek. chorde, sträng), tekn., ett af engelsmännen Abel och Dewar 1889 patenteradt röksvagt krut, som från sitt första uppträdande varit af engelska staten så godt som uteslutande användt för vapen af alla kalibrar. Korditen består af i eter-alkohol olöslig nitrocellulosa, nitroglycerin och något vaselin. Dess konsistens är densamma som hos hårdt gelé, dess färg ljust eller mörkt gulbrun. Den har formen af stänger eller trådar (häraf namnet), vanligen afskurna till samma längd som det laddningsrum, för hvilket krutet är afsedt, och af en diameter varierande mellan 1 mm. för gevär och 12 mm. för de gröfsta kanonerna. E. S-m. Kordofan (Kordifal), landskap i Sudan i östra Afrika, v. om Bar el-abjad, ungefär mellan 12° och 16° s. br. samt 28° 30' och 32° 30' ö. lgd. Arealen beräknas till 108,000 kvkm. K. utgör en del af den stora slätt, som sträcker sig från Nilens västra källflod Bar el-abjad till landet Darfur och under regntiden är klädd med en yppig gräsvegetation, men under andra årstider torr och ökenlik, där källor och floder saknas. Flerstädes finnas mimosaskogar, men äfven under regntiden förekomma fullkomligt ofruktbara trakter. Från slätten, hvars medelhöjd utgör omkr. 600--800 m., uppstiga flera berggrupper och enstaka berg omkring hufvudorten El-Obeïd (se d. o.). Vatten erhålles genom gräfning af djupa brunnar, omkring hvilka byarna ligga samlade. Utsinar en brunn, hvilket ofta är fallet, uppsöker befolkningen med sina boskapshjordar en annan. Regntiden varar från juni till okt., under hvilken tid regn faller hvar tredje eller fjärde dag i korta, men häftiga skurar och sydliga vindar äro förhärskande. Dessa öfvergå i sept. till nordliga, och i okt. vidtager den s. k. vintern, den angenämaste och sundaste årstiden, hvilken i mars efterträdes af den kväfvande heta torra årstiden. De sparsamt förekommande skogarna bestå af tamarinder, baobabträd, akaciearter, som lämna gummi arabicum, dum- och dadelpalmer samt fikonträd. Bland djur märkas noshörningar, lejon, leoparder, pantrar, hyenor, schakaler, giraffer, antiloper, apor, strutsar o. a. Befolkningen, omkr. 300--400 tusen, består af nubanegrer, de ursprunglige invånarna, nu trängda mot s., tagalle, barabra och danagla, hvilka kommit från Nubien och tala barabra, af invandrade beduiner, kababisch, baggar a o. a. stammar, som alla tala arabiska. Befolkningens förnämsta näringsämne är ett slags hirs, duchn (Pennisetum thyphoideum eller Penicillaria spicata). Nötkreatur hållas i stort antal, äfvensom kameler, men däremot endast ett fåtal hästar, getter och får. De förnämsta handelsartiklarna äro gummi, strutsfjädrar och hudar. Salt och järnmalm finnas, men tillvaratagas föga. -- K. bildade länge en del af konungariket Sennar, eröfrades i midten af 1700-talet af furstarna i Darfur och 1821 af Muhammed Ali i Egypten. Egypterna förlorade landet till Muhammed Achmed (mahdin) genom slaget vid Kasgil 1883, men det är nu sedan 1899 en provins i det engelsk-egyptiska Sudan. J. F. N. Kordometer (af grek. chorde, sträng, och metron, mått), "strängmätare", en inrättning, hvarigenom tjockleken eller styrkan hos en sträng kan uppmätas. A. L.* Kordong (fr. cordon, af grek. chorde, tarmsträng), snodd, snöre. -- 1. Befästningsk. Murlist, ett öfver en murs sidoplan framspringande listverk, bildadt af det öfversta stenlagret, hvilket tjänar att skydda muren mot inverkan af frost och fukt; särskildt den murlist, som utgör skärningen mellan den inre grafbranten och den bakom varande vallens yttre sluttning. Den utgör fästningens magistrallinje, från hvilken alla konstruktioner af dess öfriga linjer utföras. -- 2. Krigsv., en fortlöpande kedja af poster eller af större truppdelar, uppställda för att hindra en farsots inträngande i ett landområde (gräns- l. sundhetskordong) eller för att iakttaga en fiende eller för att skydda en landsträcka för honom. En neutral makt, invid hvars gränser ett krig utkämpas (t. ex. Belgien och Schweiz 1870--71), nödgas vanligen utställa en kordong utefter sin gräns för att från denna afhålla de stridande eller för att afväpna de afdelningar, som möjligen öfverskrida gränsen. -- Kordongsystem, det slags krigföring, som uppstår, då fälttågsplanen grundas på stridskrafternas uppställning i en kordong. Detta system tillämpades med stor fördel under senare delen af 1700-talet, då dels brist på företagsamhet, dels den omständigheten, att härens underhåll bestreds uteslutande ur magasin, långa tider fjättrade de krigförande vid samma punkter, ofta långa befästa linjer. Äfven i en senare tid har kordongartad uppställning genom händelsernas makt framkallats (österrikarna 1859, fransmännen 1870). -- 3. Trädg., ett slags formfruktträd med endast en hufvudgren (eller högst två sådana), jämnt beklädd med ytterst korta fruktgrenar. Hufvudgrenen får växa ut till

Vågrät kordong.

en betydlig längd (2--6 m.) och är vanligen alldeles rak. Såväl våg- som lodräta och sneda kordonger finnas. Vågräta kordonger användas oftast längs