1057 Kornaceer-Kornett 1058 blef 1759 mästare i målarämbetet. Det var mestadels åt landskapsmåleriet K. egnade sig, först som rumsdekoratör, sedan som utöfvare af det egentliga tafvelmåleriet. Han sökte ännu som mästare den undervisning, som Målarakademien kunde erbjuda, och erhöll äfven en och annan belöning därstädes (1761 m. fl. år). Men i hufvudsak synes han ha utbildat sig själf, endast med ledning af de förebilder af holländska och franska mästare, som den tidens svenska tafvelsamlingar kunde erbjuda. - Sedan korn väl äfven den från Paris återvände Sävenbom att utöfva något inflytande på hans konst. K:s landskap, merendels i tämligen litet format, framställa vida, idylliska utsikter öfver lugna ängder, lundar och sjö, kojor och båtar, ibland med en liten fors eller flod, någon gång en klipphöj d. Ofta äro de staffagerade med figurer. Hans färgskala har en varm gul eller brun grundton, åtminstone i hans större och bättre verk; i de mindre förefaller den ofta kallare, mer dragande i grått. Han målade på såväl duk som trä, det senare dock mera sällan. Jämväl dekorativa väggmålningar, dörrstycken o. d. träffas af hans hand i Stockholm; någon enda gång utförde han en genre i liten skala. Ej heller saknar man bland hans arbeten porträttutsikter, i synnerhet från Stockholmstrakten. K. valdes 1777 till agré af Målarakademien. Taflor af honom finnas i Nationalmuseum, konstakademien (hans receptionsstycke) och i flera andra offentliga samlingar. De bästa bland dem torde dock vara i enskildas ego. De äro sällan signerade, men alltid lätt igenkännliga. K. utbildade Anders Holm, som ej utan talang fortsatte hans maner, hvarjäme detta haft inflytande bl. a. på Hilleström d. y. -rn.* Kornacéer, bot. SeCornacese. Korna'ros, Bikentios, it. VincensoCor-naro, nygrekisk skald. Se Erotokritos. KornautotypI, en autotypi (se d. o.), vid hvars framställning i st. f. det vanliga rutrastret ett s. k. kornraster blifvit användt. J- Htzg. Kornbillen, zool. Se Kornvifveln. Kornblixt, meteor. Se Blixt. Kornblomma, bot., detsamma som blåklint. Däraf har klintblommans blåa färg fått namnet korn bl å fen sammandragning af "kornbloms-blå"). Se C en t au re a. Kornblå. Se Kornblomma. Kornborraren, zool. Se Kornvifveln. Kornbrännvin, brännvin, beredt af säd, företrädesvis råg. Korndådra, bot., namn på Neslea paniculata. Kornein, kem., en albuminoid (se d. o.). Kornelimiinster, by i preussiska reg. omr. Aachen (Rhenprovinsen). 3,700 inv. (1900). Klädesfabrik, stenbrott. K. var fordom abbotstift af benediktin-orden; abbotskyrkan (från 1200-talet) har många reliker, och stora vallfärder företagas dit hvart sjunde år (senast 1909). (J. F. N.) Korne'11, bot. Se Cornacese. Kornellkörs, bot., namn på Cornus mas. Korner (G o m e r), ett i Cornwall (se d. o.) bosatt keltiskt folk. Se G o r n e r. Suppl. Korner [kå'rner], H e r m a n n, tysk krönike-skrifvare, f. omkr. 1365 i Lybeck, d. där 1438, var i början af 1400-talet lärare vid predikarklostren i Halberstadt, Magdeburg och (Burg vid) Lybeck samt vistades 1431-34 vid Erfurts universitet, där han 1435 promoverades till teol. doktor. I hans Chrö-nica noveila (utg. senast af J. Schwalm, 1895), soin omfattar tiden t. o. m. 1435, utgöres ränningen af Henriks af Herford, Vincenz' af Beauvais och Martins af Troppau krönikor, men sedermera ha- andra krönikor och muntliga uppgifter tjänat som källor. I Linköpings stiftsbibliotek förvaras en kodex (omfattande tiden till 1423), hvilken tillhört domini-kanerna i Stockholm och utgör en af de (minst sex) bearbetningar K. företog af sin krönika. "Chronica noveila" meddelar underrättelser af intresse äfven rörande Sveriges historia. J- Th. W.* Ko'rnerup, Jakob, dansk målare, författare, f. 19 nov. 1825, började som arkitekturmålare, men egnade sig sedermera åt studiet af danska konstminnen från forntiden och medeltiden, särskildt åt kyrklig konst. K. har upptäckt och restaurerat många väggmålningar i danska kyrkor och har särskildt inlagt stora förtjänster om Roskilde domkyrkas restaurering. Bland hans skrifter märkas studier om Gnmlöse kirke i Skaane (1866), Om den tidligere middelalders trcekirker (1869), ett omfattande verk om Kongehöiene i 3eliinge (1875), ett annat stort verk om Roskilde domkirke (1877) samt uppsatser i det af Höyen m. fl. utgifna "Danske mindesmserker", i "Aarböger for nordisk oldkyndighed og historie" och i "Kunstens historie i Danmark", red. af K. Madsen. K. har professors titel. G-s N. Korne'tt (fr. cornel, it. cornetto, litet horn), mus. 1. Detsamma som zink (se d. o.). - 2. I orgeln en blandad stämma, vanligen 3-5-körig och 8 fots. Från vanlig "mixtur" skiljer den sig genom att äfven inbegripa den femte öfvertonen (tersen). - 3. (Fr. cornet å pistons), ett mindre bleckblåsinstrument (se fig.), utveckladt ur posthornet genom tillsats af tre ventiler, byggdt likt trumpeten, men med kortare, tjockare rör och vidare klockstycke, samt med klang midt emellan trumpeten och hornet, men stående en oktav öfver den förra och två oktaver öfver det senare. Dock nyttjas kornett en på höjden vanligen ej mycket öfver trumpeten. Den vanligaste stämningen äp den i B, hvarjämte i militärrausik Ess-kornett används mycket. Kornetten är rörligare än andra bleckblåsinstrument, men har på grund af sin oädla klang ingen plats i symfoniorkestrar. A. L.* Korne'tt (fr. cornette,. af sp. corneta, standar), krigsv., betecknade urspr. det standar, som fördes vid hvarje kavallerikompani, och öfvergick snart som benämning på den yngste officern vid kompaniet (senare skvadronen), hvilken det ålåg att föra standa-ret. Vid dragontrupper, hvilka urspr. hänfördes till infanteriet, förekommer vanligen benämningen fänrik i st. L kornett. Småningom har i alla länder benämningen kornett blifvit utbytt mot underlöjtnant e. d., hvilken förändring i Sverige genomför- Tryckt den 4/i 11 Ord, som saknas under K, torde sökas under C. 14 b. 34