af bokstafven X, och, fastän ej efter vanligt begrepp kors, gaffel l. röfvarkorset (fig. 16), i form af bokstafven Y. Det upp- och nedvända latinska korset kallas Petruskors och är aposteln Petrus' symbol. - För ornamentalt och i synnerhet heraldiskt ändamål har en stor mängd biformer utbildat sig. Som andliga värdighetstecken förekomma jämte biskopskorset, i vanlig latinsk korsform, det ärkebiskopliga, korset l. palriarkalkorset (fig. 17),

Fig. 16. Gaffelkors

Fig. 17. Patriarkalkors.

Fig. 18. Påfvekors. med två par armar, det öfre kortare än det nedre, vanligen slutande i klöfverblad, samt påfvekorset (fig. 18), med tre par armar. Besläktadt härmed är det tredubbla grekiska korset, likaledes med tre par armar, men med nedre tvärslån på sned och fäst nedom midten. - De flesta heraldiska korsformerna utgå från det grekiska korsets hufvudform med olika

Fig. 19. Ankarkors.

Fig. 20. Klöfverbladskors. tillsatser vid korsarmarnas ändar, hvarefter benämningarna rätta sig. Man talar sålunda om ankar-, klöfverblads-, korsade, kryck-, lilje-, trappkors o. s. v., med korsarmarna slutande i form af ankaren (fig. 19), klöfverblad (fig. 20), små kors (fig. 21),

Fig. 21. Korsadt kors.

Fig. 22. Kryckkors.

Fig. 23. Stjärnkors. kryckor l. Antoniuskors (fig. 22), heraldiska liljor, trapplika afsatser o. s. v. Rutkorset bildas af 4 sammanställda romboider, stjärnkorset (fig. 23) af en 4-uddig stjärna. - Åtskilliga heraldiska korsformer ha erhållit sitt namn efter de riddarordnar, för hvilka de tjänat som tecken, eller de familjer, i hvilkas vapen de ingått. Det burgundiska l. brabantska korset (fig. 24) visar ett Andreaskors, sammansatt af taggiga grenar. Frimurarkorset är sammansatt af 4 likbenta trianglar. S:t Georgskorset (fig. 25) visar den grekiska formen med något vidgade ändar. Jakobskorset, ordenstecken för riddarna af S:t Jakobs af Compostela orden, slutar uppåt i en bladform och nedåt i en dolklik klinga, medan tvärarmarna sluta i liljor och korsningspunkten är belagd med en pilgrims- (S:t Jakobs-)mussla.

Fig. 24. Burgundiskt kors.

Fig. 25. S:t Georgskors. Jerusalemskorset är ett gyllene kryckkors, egentligen med småkors insatta i de 4 korsvinklarna. Johannit- l. Malta-(Malteser-)korset (fig. 26) bildas i sin typiska form af 4 med spetsarna mot hvarandra vända trianglar med djupt inskurna baser. Lasaruskorset har alla fyra armarna treflikiga; det är således ett klöfverbladskors. Lothringska korset (fig. 27) har två par

Fig. 26. Maltakors.

Fig. 27. Lothringskt kors.

Fig. 28. Mantuanskt kors. lika långa tvärarmar, som dela stammen i tre ungefär lika stora delar. Mantuanska korset (fig. 28) är ett grekiskt kors med utsvängda, d. v. s. å hvarje sida af en hålkäl begränsade, armar. - Af ett annat ursprung än samtliga de nu nämnda korsen är hakkorset (se d. o.). 2. Mus., tecken (jj) för den kromatiska höjningen af en ton (se Försättningstecken och Höjning 3). 3. Anat. Bakväggen till bäckenet utgöres hos människan till största delen af fem, till ett ben sammansmälta och till formen förändrade ryggkotor. Detta ben (lat. os sacrum, "heliga benet") kallas på svenska vanligen korsbenet. Trakten där bakom kallas korset, den där ofvan korsryggen och den i bäckenhålan inskjutande öfversta delen af detta ben jämte nedersta delen af angränsande ländkota korsknöl. 4. (Kruppa) Veter., den del af bålen, som har till underlag bäckenet och begränsas framåt af en linje, som sammanbinder yttre höftknölarna, nedåt af en linje från yttre höft- till sittbensknölen, som äfven betecknar korsets längd; bredden mätes dels öfver höftknölarna (= främre kors-br.), dels öfver lårlederna (= mellersta korsbr. eller bäckenbredden), dels öfver sittbensknölarna (= bakre korsbredden). Korset kallas regelbundet fyrkantigt, då främre korsbredden är i det närmaste lika med den mellersta, pinnhöftadt, då höftknölarna äro starkt utstående, och spetsigt, då det afsmalnar för mycket bakåt. Det förra är endast skönhetsfel, men spetsigt kors medför alltid felaktig (kohasig)benställning (se Has). Med afseende på riktningen skiljer man