Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 1097-1098 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsholm ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nya sågverket vid Kastet. (Till art. Korsnäs )

köpt 7-8 tusen har skogsmark inom Valbo, Årsunda
och Hedesunda socknar, som förut tillhört Forsbacka
bruk. Bolagets nu gällande bolagsordning fastställdes
1892 (med senare ändringar), och dess inbetalta
aktiekapital är 7 mill. kr., men är fr. o. m. 1911
10,5 mill. kr. Wbg.

Korsnäs (fi. Korsnääsi), imperiellt pastorat
af 2:a kl., Vasa nedre kontrakt, Åbo ärkestift,
Finland, kustsocken i Vasa län, Ilmola härad,
Närpes domsaga. Landareal 264 kvkm. Befolkningen,
svensktalande, 5,074 pers. (1908).
A. G. F.

Korso. Se Corso.

Korsorden 1. Korsherrarna med den röda stjärnan
(lat. ordo militaris crucigerorum cum rubra stella)
har framgått ur ett hospitalsbrödraskap i Prag,
anknutet till ett af den heliga Agnes på 1230-talet
där upprättadt Franciscushospital. Som själfständig
orden stadfästes det nya samfundet 1238 af Gregorius
IX och utbredde sig i Böhmen, Mähren, Schlesien,
Polen och Ungern, där dess medlemmar egnade sig
åt sjuk- och själavård och förvärfvade betydande
rikedomar. Brödraskapet eger ännu bestånd och
räknar omkr. 85 medlemmar. Stormästarens säte
är Prag. Ordensdräkten är den vanliga svarta
prästdräkten, hvarå med rödt silke broderats en
sexuddig stjärna. Uppgiften att dessa korsherrar
skulle vara en afläggare af en i Heliga landet under
korstågstiden uppkommen andlig riddarorden, som
kallade sig Betlehemitiska orden, saknar grund. Se
Uhlhorn, "Die christliche liebesthätigkeit im
mittelalter" (1884), och Heimbucher, "Orden und
kongregationen der katholischen kirche", II (2:a
uppl. 1907). T. H-r.

Korspen. Se Spikhammare.

Korspollination, bot. Se Pollination.

Korsprofvet, en gudsdom. Se Ordalier.

Korsriddare, riddare, som deltogo i korståg (se fig. i
art. Korståg, sp. 1100) eller genom korstecknets
anläggande hade tillkännagifvit sin afsikt att göra
det, i inskränkt bemärkelse medlemmar af Tyska orden
eller af Korsorden (se d. o.).

Korsryggen, anat. Se Kors 3.

Korsräf, zool. Se Räfven.

Korsskans, fortif. Se Fältskans.

Korsskruf, Korsskrufhylsa, krigsv., en del af
mekanismen i Mausergeväret. Se Handeldvapen,
pl. III, 19.

Korssnäcksläktet. Se Doris, zool.

Korsspindlar, zool. Se Hjulspindlar.

Korssteg (ty. kreuztritt), jaktv., ett särskildt
tecken i hjortdjurens spår, som uppstår, då bakfoten
sättes något vid sidan af framfotens
spårstämpel, som därvid endast delvis täckes af
bakfotsstämpeln. G. G.

Korssten, miner. Se Kiastolit.

Korsstyng. Se Sömnad.

Korstafla, landtmäteriinstrument för utsättande af
räta vinklar på fältet, består af en på en fotstake
fäst tafla, hvarå är anbragt ett rätvinkligt
kors. Vid användandet uppställes korstaflan så,
att den ena korslinjen sammanfaller med den linje,
mot hvilken vinkeln skall utsättas, hvarefter en
linje utstakas i den andra korslinjens riktning.
H. J. Dft.

Korstapp, maskinb. Se Axeltapp.

Korstecken (lat. crux usualis) kallas det
korsliknande tecken, som katolikerna vid vissa
tillfällen utföra med högra handen, antingen i luften
eller mot något föremål. Katoliken börjar och slutar
hvarje bön på detta sätt, och till skydd för faror,
i synnerhet af andlig art, d. v. s. frestelser i en
eller annan form, gör han korstecknet framför sig för
att besvärja eller binda den onda makten. Korstecknet
nyttjas äfven vid välsignelseceremonier och vid
religiösa invigningar. Då en människa sålunda
tecknas eller tecknar sig själf med korstecken
("korsar sig"), sker det vanligen på pannan eller
bröstet, men äfven på munnen och båda skuldrorna,
oftast så, att alla dessa kroppsdelar "korsas",
d. v. s. korstecknet göres från pannan ned öfver
bröstet samt från den ena skuldran till den andra. I
den romersk-katolska kyrkan nyttjas därvid vanligen
hela flata handen ("det latinska korset")
eller också, egentligen i Tyskland, tummen tryckt
mot pekfingret och de andra fingrarna tryckta mot
det senare, under det att vänstra handen hvilar på
bröstet ("det tyska korset"). De romersk-katolske
göra alltid korstecknet från vänster till höger,
vanligen med uttalandet af orden: "I Guds Fadrens
och Sonens och den Helige andes namn! Amen" (eller
ofta på latin: In nomine Patris, Filii et Spiritus
sancti! Amen). Inom grekisk-katolska kyrkan göres
korstecknet från den högra till den vänstra skuldran
med den högra handens tre första fingrar sammantryckta
(en hänsyftning på den hel. treenigheten), hvarvid
ringfingret och lillfingret böjas ned i handen,
under uttalandet af orden: "Helige Gud, helige
Starke, helige Odödlige, förbarma dig!" - Inom de
schismatiska kyrkorna och sekterna användas vid
"korsandet" särskilda fingerläggningar, olika
de förut nämnda. Korstecknets bruk är mycket gammalt.
Basileios den store (d. 379) härleder det från
apostlarnas tid. Redan Tertullianus (d. 220) nämner
korstecknet på pannan som ett vanligt bruk vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>