Nya sågverket vid Kastet. (Till art. Korsnäs ) köpt 7-8 tusen har skogsmark inom Valbo, Årsunda och Hedesunda socknar, som förut tillhört Forsbacka bruk. Bolagets nu gällande bolagsordning fastställdes 1892 (med senare ändringar), och dess inbetalta aktiekapital är 7 mill. kr., men är fr. o. m. 1911 10,5 mill. kr. Wbg. Korsnäs (fi. Korsnääsi), imperiellt pastorat af 2:a kl., Vasa nedre kontrakt, Åbo ärkestift, Finland, kustsocken i Vasa län, Ilmola härad, Närpes domsaga. Landareal 264 kvkm. Befolkningen, svensktalande, 5,074 pers. (1908). A. G. F. Korso. Se Corso. Korsorden 1. Korsherrarna med den röda stjärnan (lat. ordo militaris crucigerorum cum rubra stella) har framgått ur ett hospitalsbrödraskap i Prag, anknutet till ett af den heliga Agnes på 1230-talet där upprättadt Franciscushospital. Som själfständig orden stadfästes det nya samfundet 1238 af Gregorius IX och utbredde sig i Böhmen, Mähren, Schlesien, Polen och Ungern, där dess medlemmar egnade sig åt sjuk- och själavård och förvärfvade betydande rikedomar. Brödraskapet eger ännu bestånd och räknar omkr. 85 medlemmar. Stormästarens säte är Prag. Ordensdräkten är den vanliga svarta prästdräkten, hvarå med rödt silke broderats en sexuddig stjärna. Uppgiften att dessa korsherrar skulle vara en afläggare af en i Heliga landet under korstågstiden uppkommen andlig riddarorden, som kallade sig Betlehemitiska orden, saknar grund. Se Uhlhorn, "Die christliche liebesthätigkeit im mittelalter" (1884), och Heimbucher, "Orden und kongregationen der katholischen kirche", II (2:a uppl. 1907). T. H-r. Korspen. Se Spikhammare. Korspollination, bot. Se Pollination. Korsprofvet, en gudsdom. Se Ordalier. Korsriddare, riddare, som deltogo i korståg (se fig. i art. Korståg, sp. 1100) eller genom korstecknets anläggande hade tillkännagifvit sin afsikt att göra det, i inskränkt bemärkelse medlemmar af Tyska orden eller af Korsorden (se d. o.). Korsryggen, anat. Se Kors 3. Korsräf, zool. Se Räfven. Korsskans, fortif. Se Fältskans. Korsskruf, Korsskrufhylsa, krigsv., en del af mekanismen i Mausergeväret. Se Handeldvapen, pl. III, 19. Korssnäcksläktet. Se Doris, zool. Korsspindlar, zool. Se Hjulspindlar. Korssteg (ty. kreuztritt), jaktv., ett särskildt tecken i hjortdjurens spår, som uppstår, då bakfoten sättes något vid sidan af framfotens spårstämpel, som därvid endast delvis täckes af bakfotsstämpeln. G. G. Korssten, miner. Se Kiastolit. Korsstyng. Se Sömnad. Korstafla, landtmäteriinstrument för utsättande af räta vinklar på fältet, består af en på en fotstake fäst tafla, hvarå är anbragt ett rätvinkligt kors. Vid användandet uppställes korstaflan så, att den ena korslinjen sammanfaller med den linje, mot hvilken vinkeln skall utsättas, hvarefter en linje utstakas i den andra korslinjens riktning. H. J. Dft. Korstapp, maskinb. Se Axeltapp. Korstecken (lat. crux usualis) kallas det korsliknande tecken, som katolikerna vid vissa tillfällen utföra med högra handen, antingen i luften eller mot något föremål. Katoliken börjar och slutar hvarje bön på detta sätt, och till skydd för faror, i synnerhet af andlig art, d. v. s. frestelser i en eller annan form, gör han korstecknet framför sig för att besvärja eller binda den onda makten. Korstecknet nyttjas äfven vid välsignelseceremonier och vid religiösa invigningar. Då en människa sålunda tecknas eller tecknar sig själf med korstecken ("korsar sig"), sker det vanligen på pannan eller bröstet, men äfven på munnen och båda skuldrorna, oftast så, att alla dessa kroppsdelar "korsas", d. v. s. korstecknet göres från pannan ned öfver bröstet samt från den ena skuldran till den andra. I den romersk-katolska kyrkan nyttjas därvid vanligen hela flata handen ("det latinska korset") eller också, egentligen i Tyskland, tummen tryckt mot pekfingret och de andra fingrarna tryckta mot det senare, under det att vänstra handen hvilar på bröstet ("det tyska korset"). De romersk-katolske göra alltid korstecknet från vänster till höger, vanligen med uttalandet af orden: "I Guds Fadrens och Sonens och den Helige andes namn! Amen" (eller ofta på latin: In nomine Patris, Filii et Spiritus sancti! Amen). Inom grekisk-katolska kyrkan göres korstecknet från den högra till den vänstra skuldran med den högra handens tre första fingrar sammantryckta (en hänsyftning på den hel. treenigheten), hvarvid ringfingret och lillfingret böjas ned i handen, under uttalandet af orden: "Helige Gud, helige Starke, helige Odödlige, förbarma dig!" - Inom de schismatiska kyrkorna och sekterna användas vid "korsandet" särskilda fingerläggningar, olika de förut nämnda. Korstecknets bruk är mycket gammalt. Basileios den store (d. 379) härleder det från apostlarnas tid. Redan Tertullianus (d. 220) nämner korstecknet på pannan som ett vanligt bruk vid